Tyvärr blev det ingen egen lägenhet för mig, den var redan uthyrd. Tusiken också. För Linda som undrade (men kanske inte gör det längre när hon läser detta), så vet jag inte mer än att den låg fyra kilometer ifrån centrum och tre kilometer ifrån universitetet. Eller om det var tvärtom.

Ps. Huset vid sjön är en underbar film.

Det tycks kunna bli så att jag flyttar innan augusti månad är slut. Det blir mer troligt så att jag flyttar innan augusti är slut. Kanske till en egen källarvåning tre kilometer utanför Luleå, eller till Gammelstad.

And I'm growing up, way too fast.

Just so you know.

Jag har förmodligen lagt upp den här tidigare 8det har jag banne mig >w>), men den är så awesome så att det är inte sant. Den riktigt värmer i hjärat. Jag tycker dessutom att Erika speciellt borde se den, för hon är en sådan människa <3

"O ja bah; Va jag trodde ja va jättesnäll o så här!"
"..."

Några minuter senare;

"O sen kom ja på efter nåra minuter att ja bah hade headset på o ja bah...!"
"..."

Seriöst. Alldelens för högt och alldelens för mycket. Varför kan inte min syster stänga in sig någonstans och prata normalt, i lagom hög ton och med normalt tonläge och inte som att hon är i målbrottet. Snart kommer jag att slå sönder någonting eller vandra till Persön.

Äntligen hemma.
Suttit i soffan x-antal timmar och bara hålt om datorn och berättat att jag är glad att den lever (typ). Svettats och är relativt våt just nu (usch vad äckligt varmt det är hemma ;_;). Kollat på Batman & Robin - som förövrigt är en skitdålig film. Allting förstör.

Fjällen var fint och jag är lite arg för att jag inte fick ta och gå upp på något berg igen. Det var fan kul när vi var med klassen, men jag gissar att det inte hade varit fullt så kul den här gången (det spöregnade hela tiden när vi var i Björkliden).
Spenderade den mesta av tiden i husbilen, sadly enough.

Jag hade trevligt. Punkt.

Upon this hill, in this uncanny house.

Igår har jag härjat hos Erika, sett när Liv och Tim spelat Persona 3 och hjälpt Erika med lite fuffens till NarutoDreamfic. Ritat väldigt mycket. Men nu ska jag hem om några minuter och jag undrar lite fortfarande om jag ska väcka dem eller inte. Tror inte det.

Fan, de är så underbara.

Och jag vet fan inte hur många gånger man måste säga till Matilda att sluta ta mina grejer innan hon slutar? Det räcker inte ens med att man kommer på henne. Man tror att skammen av att bli upptäckt ska avskräcka någon ifrån att fortsätta, men nej, inte henne nej.

Hoppas bara att hon har lämnat tillbaka mina saker, för annars tänker jag fan kräva av henne att ge mig pengar för varje bild hon tagit och för varje bild jag ser på henne med någonting som är mitt.

Kanske krävs det att man ska bo i två separata bostäder för att hon ska låta bli ens saker. I vilket fall som helst blir det att jag tar med allting som är mitt till Gammelstad, för annars vet jag att jag då aldrig kommer att få tillbaka vissa kläder då hon har fri tillgång till dem.

Så svårt kan det väl inte vara att komma ihåg meningen "Gå inte in i mitt rum utan lov och ta ingenting som är mitt utan lov"? Två enkla krav och så jäkla svårt är det inte heller.

Idag var det lite trögt på jobbet mitt på dagen, så jag spenderade min tid med att rita karaktärerna till rollspelet som vi håller på med (Tim är the almighty spelledare). Dessvärre hann jag inte med alla, men dessa är de jag hann med;


Den här gjorde jag nog ändå i förrgår tror jag.




Bilden på Eva och Doktorn (den sista i raden) är nog ändå min favorit. Det beror inte på att det är klockrent dem (fast jag tycker nästan det) eller att det ser väldigt mycket ut som dem eller för att den är så enpiskt och snyggt tecknad, utan helt enkelt för att hon står där och håller i en död fågel, doktorns munskydd är blodigt (det ska vara det i alla fall) och det finns en banderroll där det står "Oh, my little bird, what have you done?". Det däremot, kändes klockrent.

Efter antalet frågor om hur fan jag lyckats spränga min hand och kommentarer om att det var rätt gross, så tänkte jag väl att jag borde svara på det.

Det var så här att jag hade hunnit cykla drygt tjugo meter ifrån mitt jobb, vilket är ungefär ner för en grus backe. Lite misskalkylationer på hastighet och min egen förmåga att hålla koll på cykeln samt en mycket skarp sväng resulterar gärna i att man faller. Inte något extremt med en massa volter och att snurra runt i grus och sedan ligga utslagen på marken en halvtimme, utan ganska vanligt falla över på sidan och sedan resa sig upp med en lite öm kropp. Sen så när jag kommer hem upptäcker jag att såret jag fick på ena handen inte bara är fullt i damm och smågrus utan också är ganska djupt. En färd till vårdcentralen i stan så övertalar jag pappa att åka till Ica Kvantum och köpa en varmkorv. Ombandagerade händer och smutsig på halva mig (för jag kunde ju inte direkt byta kläder med en blodig och öm hand) så tyckte jag att jag förmodligen såg skitcool ut, som om jag hade tänkt gärna värsta coola hoppet med en cross eller något och sen tappat kontrollen.

Dock var det tyvärr inte fullt så episkt. Men men, nu är handen ganska bra och har fullt upp med att läka. Ett fett ärr kommer jag nog dock att ha för alla att beundra när skolan är igång igen.

Jag tänkte meddela lite snabbt eftersom jag glömt att jag sprängde handen i torsdags förra veckan. Jag har ett köttigt sår på vänster hand med något lite äckligt vitt som sticker ut. Igår när vi skulle tvätta det såg det förkräckligt äckligt ut med massa varig sårvätska som hade format sig i små bubblor efter nätet samt det där skumma vita som ser ut som tarmar.

Tänkte att ni ville veta bara.