Och återigen har jag hamnat i tankebanan att "vad mysigt det där paret har det, de ser så söta ut tillsammans, åh, jag vill också ha det så, åh, jag vill ha en pojkvän, tänk vad vi skulle kunna ligga och mysa i en säng tillsammans och inte göra någonting, varför har inte jag någon pojkvän, åh, jag är så e~nsa~m, jag borde krypa in under en sten och sluta tänka". Vilket är ungefär precis vad jag borde sluta göra.
Inte blir det bättre heller av att skriva på Romeo. Antingen är de söta som fan eller så sitter jag och tänker på när de är söta som fan och undrar varför man inte kan zappa in personer i verkligheten som finns i fantasin. För Mikael skulle vara en alldelens perfekt person att ligga där i sängen och mysa med. Eller Viktor för den delen, för han verkar vara så snäll mot Kain hela tiden. Men icke sa Nicke. Så kan man ju inte ha det, för det skulle ju bara vara alldelens underbart. Man måste ha lite balans här i livet, som Sofia säger väldans ofta nu förtiden. Nu när jag har sommarlov och härligt och massa underbara vänner att vara med, då kan jag ju inte gå och förvänta mig att jag ska få ha en pojkvän också. Förresten skulle det bara vara elakt mot alla de där vännerna, som jag inte kommer vara med för att jag kommer sitta och mysa med en pojkvän. Nej, man får nog inte ha allting, för det måste finnas någon slags balans.
Fast samtidigt håller jag mer på karma än balans. Fast karma är en slags balans, men utöver en längre tidsperiod. Nåväl. Balans som jag fattat av Sofia är att man får lite av det goda och lite av det dåliga. Men då är ju Linda undantaget som bekräftar regeln och eftersom jag varken gillar eller förstår det uttrycket så gillar jag inte heller att tillämpa det och då föredrar jag att säga K-A-R-M-A. Linda måste ha varit riktigt snäll i sitt förra liv, med tanke på hur bra det går för henne just nu. Det eller så har vi Sofias förklaring B-A-L-A-N-S och då verkar det som att Linda kommer få en STOR smäll senare i livet och det vill vi inte. För jag tycker hon har det alldelens ordentligt bra just nu. Så jag håller nog hellre på karma; Gör bra och du får det bra.

Nåväl, jag ska sluta rabbla rappakalja nu. Skriva lite på Romeo tänkte jag. Om jag inte ska sova istället, klockan är ju trots allt nästan kvart i ett på natten.

Jag måste bara säga att jag gaddade Mikael(i Romeo)s pekfinger igår när jag ritade honom. Och jag diggar betydelsen av tatueringen. MOS 4:24, rad 15. Nåväl, det blir väl en sån där intern sak.

Godnatt.

Forskning på lägenheter i Gamla Stan, Konserthuset i Stockholm och självmord ger en ett egentligt perspektiv på hur dyrt livet egentligen är. Och hur många olika sätt det finns att ta livet av sig på och att det finns ganska mycket man måste tänka på faktiskt.

Hm... Jag vet inte riktigt om jag ska lita på det där testet. Första gången jag gjorde det (jag var tvungen att göra det två gånger, för jag blev inte nöjd första gången) så blev jag "You're Bold!". Är jag verkligen så bold att jag skrämmer bort killar? Gissar att jag inte är det. Däremot kan jag vara alldelens för skum så jag skrämmer bort killar.

Andra gången blev jag Bashful och därmed så struntar jag i vad den säger att jag är eftersom jag inte kan vara både Bold och Bashful. Det passar inte riktigt ihop.

Men däremot så gillade jag frågan "Vad skulle du göra om du hade planerat med att umgås med tjejerna på fredag kväll och så ringer din crush och vill bjuda dig på bio?" Visst inte är jag en ond människa för att jag tog alternativet "Jag svarar jag, man vet aldrig om han kanske aldrig ringer igen om jag säger nej"? Jag menar; Jag skulle självklart ringa och säga til mina kompisar och försöka övertala dem att flytta till lördag istället, så de får höra vad som hände under bion x3

Okej, så jag tog en liten paus. Och jag var ju bara tvungen att gå omkring på några bloggar, däremot inte någon som vi inte gillar (tror jag). I vilket fall så har jag fått mer bevis till min teori om hur jobbigt det måste vara att vara fjortis. Och dryg på riktigt. Tänk, de springer ju bara omkring och är arga på allting och alla hela tiden, det kan ju inte vara kul. Kuk-SJ och fitt-gubbar och sega jävlar som aldrig skriver. Nej, vad arrogant tycker jag.

Ibland gör jag visserligen samma sak, men sedan ångrar jag mig alltid. Jag har flera gånger tänkt buss-helvetet, men sedan i efterhand ångrat mig och tänkt att "Nej, så ska jag inte tänka. Det var mitt fel att jag inte tog en tidigare buss, eftersom jag visste att det förmodligen skulle vara halt ute och då tar det extra tid att komma fram" och så vidare. Kanske är jag extra försiktigt när det gäller att tänka ont om bussar, eftersom far min är busschaufför och jag inte vill att någon säger ont om honom. Men fjortisar minsann, de verkar inte ha någon gräns för när de inte är arga.

Så fort jag ser någon som jag kategoriserar som fjortis så stirrar de alltid elakt, eller så säger de någonting förraktfullt, eller om man nu råkar komma på dem med att le så är det för att de har sagt någonting elakt som någon annan fjortis håller med om. Nej, fy säger jag. Arrogant och elakt.