Jag ber om ursäkt till Linda och Sofia för att jag tjatat om Edward nästintill hela dagen (jag tjatade ju om Dane Cook, Mike och lite andra killar också x3). Och nu får jag väl även be om ursäkt till alla små läsare som har hamnat helt fel för att de såg en titel som innehöll namnet Edward.

Tyvärr; Jag menar inte Edward Cullen. Jag kommer ALDRIG spendera en hel dag med att kommentera Edward Cullen och det är sällan att jag ens nämner honom om det nu inte råkar komma en fanatisk Twilight person och börja käfta om serien, författren eller karaktärerna. Då måste jag - nej - då är det min skyldighet att argumentera emot denne person så att h*n förstår att Stepenie Meyers vampyrer inte egentligen är riktiga vampyrer, mer som plagiat - Som lampyrer x3

Ursäkta i vilket fall som helst. Detta blogginlägg ska INTE handla om Edward Cullen och hans perfekthet och hur snygg osv osv han är.

VIDARE;

Som (tre av) mina vänner dock förstår så handlar det om allas våran egna skol-Edward som mer eller mindre skrämt skiten ur mig idag - och väldigt många andra dagar. Jag ber alltså om ursäkt för att jag har tjatat om honom.

Det är lite läskigt och eftersom jag misstänker att Linda tycker jag är från vettet som inte tycker att "Han tycker du är snygg"-argumentet är bra så ska jag förklara varför.

Edward är Edward. Vad tror vi Edward gillar för tjejer? Misslyckade Mutanter (gomene Sofia), aka; Fjortisar. Vill jag att Edward tycker jag är snygg om han samtidigt tycker att M.M.s är snygga? Nej. För om han gör det betyder det att jag ska vara i någons ögon lika snygg som en fjortis (huu, hemska tanke). Och ursäkta mig, men i mina öron är det icke en komplimang.

Så, förstår Linda lite bättre nu varför jag helst vill ha ett annat argument till varför Edward stirrar på mig? I vilket fall som helst så vill jag att det upphör för det är läskigt. Fast bara lite små-läskigt. Det är ju lite kul också. Men som sagt så undrar jag varför det kommer sig att han stirrar på mig.

Har jag gjort någonting (mest troligt någonting pinsamt)? Är jag lik någon? Är jag snygg och han inte gillar fjortisar? Hm... Kanske var det honom tarot-korten menade med att jag skulle träffa en yngre kille (som jag skulle dessutom inleda ett kärleksförhållande med) som beter sig drygt och elakt emot mig (kanske inte ordagrant 'drygt och elakt').

Nåväl, jag får väl ligga och fundera på det halva natten senare, för nu ska jag minsann plugga matte så jag kanske får VG på C-kursen. För jag vill inte ha bara G ;_;

Sayonara baka-chans <3

Mike, Mike. Mike. Mike Mike Mike Mike, Mike. Städis. Mike. Mike är söt. Mike stör mig och Mike stör mitt liv. Mitt liv är ur balans och jag vill att Erika kommer hem och bankar vett i mig för hon är den enda som slår mig. Jag vill att hon tar med sig Tim så att han kan prata vett med mig för han är den enda som hitintills gjort det. Jag vill att Mike går upp i rök och ersätts med Mikael, för honom kan jag få. Han är redan min.
Jag vill ha ett episkt namn som James Joyce och jag vill för allt i världen vara klar med Romeo imorgon. Blått. Blått. Rött. Blått och rött och mamma har migrän. Mamma vill ha massage och jag väcks mitt i natten förmodligen igen. Jag vill inte till skolan imorgon men skolan är viktig för mig.
Hur fan ska jag komma över Mike? Kan det inte komma en LTU-kille och säga att han är singel? Och bli tillsammans med mig. Jag vill att Erik och Emil ska finnas. Och Mattias och Sebastian.

Det båser ute. Tror jag. Det är mörkt ute i alla fall och jag kan fan inte få ut bilden av Mike ur mitt huvud. Erika jag saknar dig, jag hade aldrig sådana här problem när jag var med dig. Tyst. Det var inte så här då. Jag vill ju sluta tänka på honom. Du har dessutom ditt nu, jag borde låta dig vara.
Äh, jag borde förmodligen bara slå huvudet blodigt emot tangentbordet innan jag drar ut huvudet ur min jävla bubbla och faktiskt hittar någon åt mig. Eller så sitter jag bara kvar här resten av mitt liv och bara struntar i allt det andra. Skriver på Romeo.

Jag borde lyssna på Tim. Tim är logisk. Han kom med helt smarta svar på mina fangirl-squeals efter Mike. Som jag bara kan komma på två andra svar på jag fått; *fangirl-squeal* och "JAMEN PRATA MED HONOM DÅ!"

Strunta i mig. Jag är dum. Jag ska krypa tillbaka i mun bubbla igen och gömma mig under en sten. Jag klarar mig alldelens utmärkt där. Jag är bättre än allt det andra. Än att springa runt och vara besatt. Även om han har en helt underbar sleeve. Och en väldigt fin käke. Och hår. Och glasögon.
Tyst med mig. Det finns många andra sådana. Tyst. Sluta läs och jag sluter skriva.

Mike, Mike. Mike. Mike Mike Mike Mike, Mike. Städis. Mike. Mike är söt.

Igår natt när jag låg i min säng, dator uppslagen bredvid mig precis som alltid så fanns det en enda förändring. Personen som jag tänkte på. Sure, jag har tänkt på denna Mr. H (jag tänker vara orginell framöver och låta det vara hemligt igen) flera gånger då jag varit på väg att somna, men aldrig så.

Vi har kännt varandra ett bra tag nu, men jag har aldrig seriöst tänk längre än en kyss (och ärligt talat tror jag att jag har råkat komma in på tanken att kyssa varenda en av mina kompisar - tjej som kille). Men helt plötsligt så såg jag oss gå längs med en gata och skratta och kyssas och mysa, precis så som jag brukar göra när jag är förälskad. Jag såg oss gå på bio, äta en fin fin gullig middag tillsammans och sedan låg vi bara hemma och kysstes.

Det är omöjligt att förklara hur konstigt det kändes från hur det var att till exempel ha liknande tankar om en viss mister lokalvårdare (men ändå inte lika samma, bara en kyss där med). Jag tror jag kommer tänka mycket på det här de kommande veckorna. Det kommer att vara jobbigt. Det kommer att bli en jobbiga två månader.

Mr. H. Oh My Buddah. Jag måste bara få skriva ur mig allting. Så jag ska nog göra det.

And I won't stop til the feeling is gone.