I'm sorry I'm not sure
Till skillnad från hur jag föreställer mig mina polares jobb. Stackars Jonna var tvungen att slakta pangisar som såg ledsna ut och skrek på hjälp av henne. Och stackars Sofia måste dra runt en städvagn och tänka på Mike hela tiden.
Det enda jag hade problem med idag var att jag lessnade på att lösa korsord, gick in och satte mig i ett hörn i köket och helt plötsligt kommer de enda kunderna in och ska lämna sin disk. Dessutom så är det två MYCKET snygga kunder. Och där sitter jag och är emo i ett hörn. Meuw.
A well, nu ska jag lägga in lite info på Romeo x Romeo tror jag. Eller vet jag. Men det kommer nog att bli trist. Eller inte. Sen ska jag skriva lite mer info om Bellefall. Det är kul. Det som däremot inte är kul är att rita sjuttiotusen små villor på en karta där sjön är mini, men ska vara en feting sjö på riktigt. Stackars mig.
Owakare,
Amanda-san.
Dagens ord: Pinsamt.
Shed my skin - Are you ready for me?
Tja, nu måste jag gå och skriva lite saker på min lista, klä på mig och städa mitt rum. Mamma ville att det skulle vara rent så att hon skulle kunna låna ut det om det skulle komma någon och sova av någon anledning. Och jag vill inte att hon blir arg och inte ger mig mina pengar, för då är jag utan mat och transportmedel i fyra dagar. Med andra ord så får ajg sitta på centralen och tigga pengar av folk ;__;
Ah, well... Vi hörs, ne?
Owakare,
Amanda-san.
Dagens ord: Avfärd.
Pink and white
Funderar på att köra häften hälften (ja, a la Cruella de Vil i delmantiner filmerna -.-'). Som Pixie i LA ink. Fast med vitt istället för svart.
Vad tror ni?
Jag tror jag drömmer
Idag bokade mamma... Fel. Idag betalade mamma hyran för min lägenhet i Stockholm. Jag förstår nog inte riktigt vad det hela innebär. Jag har en fin liten dröm om att jag ska gå på en massa picknickar och strosa runt på rosa moln över allt och vara jätte glad.Det enda som stämmer med det är att jag (förhoppningsvis) kommer att vara glad. Annars kommer mina fyra dagar där bestå höga ljud och student luncher på snabbmatsställen och plockmat till middag. De enda lugna stunderna kommer vara inför natten då jag och Linda kommer lägga oss ner i varsitt hörn och börja snarka. Ungefär som när jag var till Paris. Fast nu delar jag bara rum med en klasskompis istället för två.
Pinsamt för mig att jag typ kan skriva en halv bok på vad jag tänker mig ska hända på fyra dagar. När vi kommer hem (jag) kommer det få plats på ett A4 om jag har tur.
Ni kan ju räkna med att jag kommer att tjata om det här MER än vad Sofia tjatade om sin New York resa. Som vi förövrigt ska göra mycket roligare (NY-resa) när vi åker dit vårat lilla wannabe-'Sex and the city' gäng.
Jag undrar lite vem som är vem. Linda är Samantha vet vi i alla fall (Hon är ju den enda i nu läget som har kille vad jag vet). Jag har inte riktigt bestämt om Sofia och Jared är Carrie och Mr.Big eller om det är Jonna och hennes 'icke-crush' Mr.A. Men jag tror det är Jonna som leder ändå. Det är inte jag tror jag i alla fall. Ne, Jonna är nog förresten den där Charlotte eftersom hon är så pryd(l)ig av sig. Då återstår bara om jag eller Sofia passar bäst som Carrie respektive Miranda.
Okej.
Linda - Samantha
Jonna - Charlotte
Sofia - ?
Amanda (jag) - ?
Okej, hela anledningen till denna jämnförelse är att jag råkade sikta in mig på trean när de visade fem avsnitt idag. Suck. Jag tar åt mig för lätt.
Owakare,
Amanda-san.
Miyavi-saan~
Om två veckor - Ja då, då händer det. Då är jag och Linda i Stockholm och då ska vi härja! w00t! Sen ska Linda få hjälpa mig att tona håret blått och rosa också. Eller bara rosa möjligtvis så jag inte behöver köpa JÄTTEMYCKET färg, för det är så dyrt.Sen ska jag köpa lite hårförlängningar så jag kan reta Sofia med att mitt hår far runt på ett konstigt sätt som hon inte gillar för att det påminner henne om... någon som jag inte kommer ihåg vad hon heter men jag vet att hon inte gillar Sofia och Sofia inte gillar henne.
Men nu ska jag kolla om Erika möjligtvis har svarat på Sammy/Chiro rollspelet, för de skulle precis gå och ha sex i en buske när Erika gick och såg *grumpy face* Annars får jag väl helt enklet ta och bara kolla på The Nanny. Sen är det Project Runway! w00t!
Tomorrow is a happy day
Dvs om jag inte är lat eller glömmer bort det xD
Kanske lyckas jag få vitt hår till sommaren?
I wanna grow old with you - Not
Så till alla er som tycker att jag är ganska sjuk för att jag vill bli max femtio år gammal - Därför. Ja, jag är ytlig. Ja, jag kanske ändrar mig, men vet ni vad? Det är ju det som är det fina med människan - man FÅR ändra sig. Faktiskt.
So I go back to black
Nu sitter jag i alla fall hemma och läntar till i sommar, för då ska jag färga håret rosa och sen efter det ska jag springa runt och leka vampyr med svart hår. Usch vad jag har saknat svart hår >x< Det är kul att ha blont hår, men det sliter mycket mer och det är jobbigt att bleka hela tiden.
Vad tror ni? Ska jag skaffa svart hår igen?
Yeah, you bleed just to know you're alive
Jag kan ta några exempel på stressfulla situationer då jag fått näsblod.
1: Onsdag, kille jag gillar är förlovad. Kärleks shit no. uno. När jag går hem så får jag näsblod. Jag gråter inte, jag får näsblod.
2: Torsdag morgon. Jag ska ha nationella. Jag mår piss, orkar inte med provet, vet att det kommer gå som jag mår. Jag får näsblod och far till skolan sen.
3: Fredag: Jag får näsblod när jag kommer hem från Agnes fest då jag inser att jag inte har kemiböckerna med mig hem, igen.
4: Idag: Jag har blött näsblod fyra gånger idag, samtliga gånger orsakade av stress.
So, now you know. Jag stressar inte upp mig för det är inte bra för mig. Fyskiskt. Har jag otur sitter jag och blöder i en halvtimme. Som senaste gången idag. Och gången innan det.
Med andra ord; Stressa aldrig upp mig. Funderar ni hur ni kan undvika att stressa upp mig kan jag nämna att varje gång ni nämner att ni tycker ni är tjocka, eller att ni är ful osv. så blir jag stressad. Inte jätte, men fortfarande. Varje gång ni nämner att ni är stressade så blir jag stressad. Varje gång ni säger att jag är sjuk som inte stressar upp mig över något stort, blir jag stressad.
Så snälla, försök att inte stressa upp mig. Det är väldigt otrevligt och inte alls behagligt för mig att vara stressad, och det är knappast trevligt för folk som ser när jag är stressad. En del får magsår, men jag får - eftersom jag har känsliga slemhinnor och inte bör andras för snabbt - näsblod.
Med detta sagt; Varje gång jag blöder näsblod är det inte för att jag är stressad, jag kan faktiskt blöda andra gånger också xD
Vid tangenterna,
Amanda.
Oh my Buddah
Ja, herre min je. Hur många gånger måste jag säga att han inte ritade på mig?
Jag börjar bli allvarligt less. Eller inte allvarligt, men det känns VÄLDIGT fult. Bara för att alla ska vara på det hela så ska jag fylla i vad som inte stämde. Nog för att alla ändå kommer att retas. Allt med fet text stämmer EJ.
Bussen rullar fram, snabbt, men ändå för långsamt. Jag mår illa, eller snarare så känner jag mig tragisk. jag vill bara hem så snabbt som möjligt, eller aldrig kliva av bussen. Busschauffören svänger in vid Aurorum, jag kan se honom därifrån jag sitter. Mitt hjärta skriker hem.
Jag ser honom redan innan dörrarna har öppnat. Jag har sett honom några gånger tidigare också, på måndagar med den första bussen som går vid halv fem. Jag lyfter ner mina grejer från sätet bredvid mig, för jag vet att någon kommer sätta sig bredvid mig. Det är nästan fullt på bussen. Han kommer aldrig sätta sig bredvid mig.
Automatiskt, utan att kolla vem det är som har frågat om han kan sitta bredvid mig så flyttar jag på min väska, utifall att ingen tänkte sätta sig där. Sedan ser jag att det visst är han, han som aldrig skulle sätta sig bredvid mig. Jag ville att han skulle gå bort direkt igen, men det kunde jag såklart inte säga. Jag ville inte att han skulle sitta där, jag kände hur min kropp vred sig emot honom, kastade mina armar kring hans arm och grät ut emot hans axel. Jag gjorde självklart inte så, jag kände honom inte ens, jag visste inte ens vad han hette.
Jag lutade mig ännu mer mot fönstret, blundade, höll fast mina händer i varandra, bara för att jag inte skulle göra så. Bussens gungande vaggade mig snart till sömns.
När jag vaknade så var han inte bredvid mig längre. Jag hade gråtit i sömnen i alla fall, så jag torkade bort mina tårar. Jag tog mina saker och klev av bussen, vandrade den dryga kilometern som jag fortfarande hade kvar innan jag kom hem. Jag drog mig direkt tillbaka till mitt rum, orkade inte se någon, orkade inte prata och inte lyssna. Jag mådde om möjligt ännu värre nu än innan han klev på bussen. Det skreks åt mig efter en timme att jag skulle komma ner och äta. Jag orkade inte. Jag ville inte sitta och kolla på när någon tog in mat i munnen och tuggade runt det innan det svaldes som den äckliga sörjan det är.
Jag tvingades ner i alla fall.
Mamma frågade mig vad som stod på min hand, jag drog snabbt ner ärmen över det, jag ville inte att hon skulle bry sig. Vad spelade det för roll om jag klottrade på mina händer då och då? Det skadade bara mig, om ens det. Bläcket i min hud och i mitt blod skadar inte henne, hon behöver inte veta.
Då kom jag ihåg att jag visst inte hade skrivit något på min hand, eller ens ritat. Jag plockade bort efter mig och gick snabbt upp till mitt rum igen. Satte mig på sängen och drog upp min tröj-ärm igen. Jag hade inte ens någon sådan tuschpenna. En röd, med en bredspets, kanske 1,2.
Hoppas att alla förstår nu ^^
