Dagen har varit så bra att jag kanske inte riktigt vet vart jag ska börja. Eller jo. Fast nä, jag kan ju inte börja där det inte började. Fast det bra började liksom där. Amen, okej. Jag börjar från scratch. Från det att jag vaknade.

Det började med att jag vaknade av att min kära mor ringde och väckte mig. Det var inte överdrivet kul, men jag sov en halvtimme extra och sedan så var det bara att fixa kläder och sticka till skolan, efter att ha hjälpt lillsyrran med frukosten. Hon är adorable på morgonen, faktiskt.

Bussresan var trevlig, tillskillnad från de flesta dagarna, bara bra låtar dök upp på mp3 och ingen störde mig som det brukar bli. Att det småsnöade ute gjorde inget. När bussen sen kom fram till skolan så fanns Jonna och hennes vän Lina och vi satt och diskuterade Bndna-klln (aka; Bandana-killen eller Pimpkepsen) och lite andra killar i skolan - Mest sådana som Jonna gillade då kanske.

Efter det var det dags för en fysiklektion då vi satt återigen och disskuterade killar (får jag fråga vart det kommer in något nytt egentligen - Ne, skojjade bara). Efter det en uppfriskande matematik-lektion då vi går igenom det under som kallas Andragradsekvationer. Men innan dess: En rast.

Denna rast var otroligt underhållande, lite tråkig, men underhållande. Först diskuterade vi det faktum att jag alltid ville ha hålhakar på alla (det är inget jag förväntar mig att folk ska förstå) och att jag ville att Sofia skulle gissa det svenska namnet på min novell. Är det någon som kan förstå min irritation över att Jonna sa det till henne när jag ville säga själv, om än inte just då, eller är det bara jag som är knäpp? I alla fall.

Vi sitter där. Vi pratar om hur faghagiga vi är (tack vare mig dessutom xD) och hurvida vem som är Diva-killens "pojkvän". Tja. Vi har kommit fram till det nu kan jag säga. Fast vi har dock inget namn ännu, eller inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Begie byxor och blont hår. Jag vet inte riktigt, jag tror att det bara var "fanservise", men de kramade varandra i ansiktet och såg så där härligt intima ut också. Sen upptäckte vi att vi avslöjade oss alldelens för mycket. Hade vi varit snäppet värre hade vi gått in dit och kastat konfetti på dem samtidigt som vi ropade "God barnalycka", vilket jag var på god väg att göra faktiskt.

Efter det så började matte-lektionen fem minuter för tidigt. Nice. Eller inte. Efter ett tag vandrade Jonna iväg med Malin. Sen smsade hon mig via Sofias mobiltelefon och bad mig om koden till mitt skåp så hon kunde låna min spanska bok. I though; Nej, jag kommer upp istället (så får jag en chans att kolla vad de sysslar med i klassrummet). De gjorde inget speciellt, satt bara där och såg söta ut bredvid varandra ♥ Däremot fick jag mycket lycka en våning upp.

Ni vet den här härliga känslan som man får när något som man längtat efter ska hända äntligen händer, men man inte riktigt vet hur man ska göra? Den fick inte jag. Jag vad ungefär halvvägs upp till sjuan, då man börjar se om det finns några människor vid dörren, då fick jag syn på Städis och den vanliga hjärtattacken kom. Fast jag kunde ju inte precis vända tillbaka, eller ens vända mig om för att slappna av.
Där stod han; Helt cool och tvättade sitt fönster med en trasa och skurmedel för glas och speglar (Jag är inte en stalker, jag har praktiserat på en klädaffär då min morgonsyssla bestod utav att tvätta speglar med just det medlet). Jag var ju tvungen att fortsätta, ensam och försvarslös (okej, kanske inte försvarslös) uppför trappan och förbi honom. Eftersom han stod och höll på att putsa dörrens fönster blev det hela mycket pinsamt. Jag skulle vara tvungen att antingen avbryta hans arbete genom att öppna dörren, eller att han skulle öppna dörren åt mig. Tänk om vi båda hade tänkt att den andre skulle öppna, så hade vi stått där. Mest pinsamt hade det ju blivit för mig för att jag tänk att han skulle öppna den åt mig.
Nu blev det inte så, utan han var helt gentlemannaaktig (ja, jag blev väl förmodligen jätte kär i honom just då > >) och öppnade dörren åt mig. Han svarade till och med varsågod när jag tackade honom.

Måste jag fortsätta skriva nu jag är ju helt glad och vill bara gotta mig i stunden?

Lite fanservise måste ju jag göra också, tror jag. Men det får bli längst ner i inlägget möjligtvis då.

Efter lite (eller väldigt mycket) hoppande och småtjut så fortsatte matte-lektionen som vanligt och efter det så följde jag med Sofia ner till matsalen. Där så lyckades jag se Bandana-killen på riktigt nära håll och det visade sig att han inte egentligen ser korkad ut, bara om man står längre bort än en meter. OCH när jag är på väg ut så gissa vad mitt eye spottade. Knut. Bara baksidan av honom, visserligen, man han none the less.

Efter det har det var mycket annat också. Billigt fika - varm choklad och fyra kakor för bara nio kronor med Jonna.

Självklart måste någon gå och förstöra kvällen på min dag och gissa om det inte ska vara min lillsyrra som bara just kommit hem från att ha varit borta. Herregud, får man bara lugn och ro när hon är borta?