Alltså? Vad har hänt? Det är inte alls som det var förut, så som jag älskade att det var. Det är inte enkelt att prata med dig längre och det verkar som om du aldrig vill sluta vara elak och ironisk mot mig. Vad hände? Har jag gjort något eller har du bara förändrats?

Varför måste allting ändras? Varför måste allting vara annorlunda från hur det var tidigare? Jag vet att jag säger att jag gillar annorlunda, men jag hatar å andra sidan förändring. Är det bara jag som alltid är som jag alltid varit? Är det jag som borde ändra mig, anpassa mig efter tiden? Jag vill inte, jag vill att det ska vara som tidigare.

Jag är väl bara ett envist barn som vägrar inse att världen inte är som jag trott att den är. Allt för mycket ändras. Allting blir inte bättre, jag förstår inget längre och allting blir inte som jag vill att det ska bli. Inte ens i närheten. Det är för mycket för mig, jag orkar inte med hur det är, jag vill att det ska vara som förut.

Som förut när jag inte oroade mig inför framtiden, när jag inte brydde mig om något, när jag inte behövde oroa mig över hurvida mina vänner mår eller över hur imorgon kommer vara. Som innan jag visste vem jag var. Innan då.

Kan inte allting bara bli som förut? Kan det inte bara bli bra igen? Kan vi inte bara sitta och prata om ingenting till klockan tre på natten igen? Jag vet inte längre vad jag vill, bara vem jag egentligen är.