Om jag skulle vilja släppa alla fördämningar jag har, allting som håller mig på plats? Släppa taget och bara gå sönder. Låta alla se vad jag ser att jag är. Skratta bort alla ridåer och falska gardiner som döljer vad jag egentligen är och sedan låta dig se vad som egentligen finns?

Vad skulle hända?

Om jag föll, om jag kastade mig till marken och vägrade ta allt som händer just nu? Vägra stå ut med allt som jag känner och allt som alla får mig att känna? Om jag inte orkar leva med allting? Om jag sa att allting kändes som en lögn och att jag ville se sanningen?

Vad skulle du göra då?

Vad skulle hända om jag ville slåss, om jag ville kriga för att få det som jag vill ha? Om jag ville kämpa för att få allt det jag förtjänar och kämpa för allt det som alla förtjänar? Om jag ville kämpa för att alla skulle få det bättre men visste att det inte skulle göra någon skillnad om bara jag gjorde det?
Om jag ville be resten av mitt liv. Be och förkasta allt annat som jag någonsin känt till. Om jag ville leva med en tro som var bättre än vetenskapen - Vad skulle du göra?

Alla säger att de vill ha mer och mer, de tänker inte på något annat. De bara ber och ber och tigger och gör inget annat. Tänker inte på andra alternativ. De vill ha mer, men vad väntar de på? Jag försöker inte fly.

Jag försökte att vara någon annan med det verkade inte vara bättre. Jag försökte att dölja hur det egentligen var, hur det egentligen kändes men det var ingenting som förändrades. Nu vet jag bättre och nu vet jag att det är så här som jag egentligen är. Det är så här som jag känner innerst inne.
Jag faller ifrån det som jag var förut, faller ifrån mig själv och det du trodde jag var. Faller för en chans att bli det jag egentligen vill vara, det som jag egentligen är. Du tror dig veta vem jag är och du tror dig känna mig men varken du eller jag har en aning om hur fel du har.
Men nu vet jag att det är så här jag egentligen är.

Bryt ner mig, håna mig och tryck ner mig. Begrav mig i allt det som du trodde var jag, begrav mig i alla mina lögner och bryt ner mig. Inse att jag har kommit över dig, jag orkar inte med dig längre och jag har redan glömt dig. Sluta försöka, sluta orka och bara glöm mig, för det är så här som jag är.
Ser du in i mina ögon så ser du att allt det som du gör krossar mig, dödar det som jag vill vara. Du dödar det som jag egentligen är för att skapa en staty av den person som du egentligen vill ha. Du plockar bort mitt skal och hugger bort allt det som du hatar utan att ens bry dig om att det är jag som dör för att du ska bli nöjd. Jag har alltid försökt att förbättra mig för din skull, aldrig förändra men likväl förbättra för att du ska få det bättre, för att du ska få det som du vill ha. För att du ska få det skal av mig som du vill ha. Det enda som jag ville ha av dig var det som du är. Jag ville aldrig att du skulle ändra dig för mig. Jag plockade bort ditt skal, öppnade dig och såg vad du var men jag ville fortfarande ha kvar det som du var.

DU VAR REDAN ALLT SOM JAG VILLE HA!

Och om jag ville gå sönder...?