And the hardest part is letting go of your dreams
Jag vaknade precis och jag har haft en av de sjukaste drömmarna någonsin. Seriöst, jag kommer glömma något om jag ska försöka berätta, så jag skriver bara ner det jag kommer ihåg istället (vilket är ovanligt mycket).
Skolan. Jag kommer inte riktigt ihåg, men jag var någonstans. Av anledning X (jag tror det var för att jag ritade) så börjar Städis prata med mig. Av anledning X (igen) så går jag iväg till svenska-klassrummet. Jag börjar vi prata, så klart så berättar jag var som har hänt. Då kommer Städis in i klassrummet och börjar prata med mig igen. Detta är riktigt förvirrande eftersom han beter sig som om vi känner varandra, men det blir ännu mer förvirrande när far min kommer och börjar prata med Städis som om de känner varandra och Städis börjar prata med honom precis likadant. Jag tror det var om mitt ritande, väldigt mycket var det om mig i alla fall.
Städis: "Alltså, din dotter ritar jätte bra!"
Pappa: "Jag vet, det är så att man blir lite avundsjuk på henne."
Städis: "Hon är väldigt söt hon också."
Pappa: "Ja, jag har alla anledningar att vara stolt."
Allt detta (förmodligen lite annorlunda formulerat) pratar de om när jag och co står en halv till en meter bort!
Sen vaknade jag. Och somnade igen. Och då drömde jag att jag berättade om min dröm, men sa att det inte alls gick till som det gick till i drömmen. Fast jag kommer typ inte ihåg vad jag sa. Sen drömde jag att jag for runt och rände med Städis och Anges på stan, och i Agnes lägenhet som inte har skador på kylskåpet och dessutom var jätte stor.
Trevliga drömmar. Jag skulle dock ha skrivit ner den första när jag vaknade, då hade jag kommit ihåg den bättre.
Skolan. Jag kommer inte riktigt ihåg, men jag var någonstans. Av anledning X (jag tror det var för att jag ritade) så börjar Städis prata med mig. Av anledning X (igen) så går jag iväg till svenska-klassrummet. Jag börjar vi prata, så klart så berättar jag var som har hänt. Då kommer Städis in i klassrummet och börjar prata med mig igen. Detta är riktigt förvirrande eftersom han beter sig som om vi känner varandra, men det blir ännu mer förvirrande när far min kommer och börjar prata med Städis som om de känner varandra och Städis börjar prata med honom precis likadant. Jag tror det var om mitt ritande, väldigt mycket var det om mig i alla fall.
Städis: "Alltså, din dotter ritar jätte bra!"
Pappa: "Jag vet, det är så att man blir lite avundsjuk på henne."
Städis: "Hon är väldigt söt hon också."
Pappa: "Ja, jag har alla anledningar att vara stolt."
Allt detta (förmodligen lite annorlunda formulerat) pratar de om när jag och co står en halv till en meter bort!
Sen vaknade jag. Och somnade igen. Och då drömde jag att jag berättade om min dröm, men sa att det inte alls gick till som det gick till i drömmen. Fast jag kommer typ inte ihåg vad jag sa. Sen drömde jag att jag for runt och rände med Städis och Anges på stan, och i Agnes lägenhet som inte har skador på kylskåpet och dessutom var jätte stor.
Trevliga drömmar. Jag skulle dock ha skrivit ner den första när jag vaknade, då hade jag kommit ihåg den bättre.
Bomba min dumpning
Trackback