Nu är det så här att det har kommit ett antal kommentarer om att ha fantasivänner till mig - inte bara på bloggen, utan tidigare har dennna fråga diskuterats mellan mig och vänner, till och med familj tror jag.

Jag tycker att folk ska skita i (ursäkta uttrycket, jag är inte arg egentligen, bara lite småirriterad) vad andra gör, tycker och tänker så länge som det inte skadar någon annan. Visst, folk kanske blir störda om de får veta att någon går och pratar med sig själv, men ärligt talat, om jag skulle gå på stan och prata för mig själv med en låssas-kompis som ingen annan, uppenbarligen, hörde - Då skulle de lika gärna kunna tro att jag pratade i telefon med headset. Det är ju inte förrens de får veta att jag faktiskt inte pratar med någon "verklig" person som det stör dem.

Å andra sidan; vad är verkligt egentligen? Jag vet att säkert Sofia och Jonna inte kommer att gilla att jag börjar prata om alla mina kaos-teorier och annat som de finner läskigt (läs: Sofia, Jonna... Ni fortsätter läsa detta inlägg på egen risk och jag tar INGET ansvar för vad ni kan få tvångstankar om).

Jag menar; De flesta som har lyssnat på kemi-lektionerna (nu menar jag inte bara de i min klass, utan alla som har läst Kemi A på gymnasiet med en lärare som faktiskt undervisat) vet att det tydligen inte går att ha ordning. Allting strävar efter kaos. (Egentligen skulle jag vilja skrämma Sofia med detta sen, men om hon inte läser detta så är det ingen fara.) Detta på grund av att det är enklare att ha kaos än ordning, det kräver mindre energi.

Vad är det då som ger mig tvångstankar egentligen och hur FAN kopplar jag detta samman med min systers låssas-kompisar?

Jo, tvångstankar. Jag får tvångstankar och det mest simpla egentligen, så länge som jag inte kan förstå mig på det. Antingen för att jag inte kan förstå det för att det inte är meningen att någon ska förstå det och därför försöker jag maniskt att veta mer så jag kan förstå - Eller så gäller det någon som jag helt enkelt gett upp om, något som jag absolut INTE kan eller vågar tänka på.

Vatten. Höjder. Öppna eller stängda ytor. Visst ljus och visst mörker. (Mycket kommer fram nu, så blunda om ni tycker det är otäckt.) Egentligen så har allt detta med en enda sak att göra; Min klaustrofobi. Vatten - Jag kan inte röra mig fritt, det hindrar mig från att andas och att fortsätta med mitt liv om jag så önskar. Hamnar jag på ett visst djup så kan jag inte längre veta vilket som faktiskt är upp eller ner. Höjder - Kommer jag för högt upp har inte längre jag kontrollen över mig själv, jag kan inte avgöra om jag krossas emot marken där nere eller om jag skonas.

Man kan även säga att detta har en koppling till att jag skulle känna mig svag om jag inte själv hade kontrollen. Visst säg det, jag gillar att ha kontroll, jag gillar att veta vad fan det är jag pratar om och sysslar med - utnyttja att en del människor inte vet något för min egen vinst. Men fortfarande... jag kopplar det till min klaustrofobi. Missförstå mig inte för klaustrofobi är inte att vara rädd för stängda, små utrymmen - Man kan mycket väl vara rädd för stora öppna platser. Åter igen; Det är för att man tappar kontrollen.

Allting grundar alltså i att ha kontroll över allt.

Jag tror jag kom ifrån ämnet nu ganska mycket ^^' Kaos. Vi strävar efter ordning, men i grunden efter kaos. Vi vill ha kontrollen, så att vi kan bestämma när vi ska förlora den. Låt människan göra det. Låt människan vilja ha kontroll, vilja sträva efter ordning fastän man inte kan uppnå det totala, det fullkomliga. Det är ändå inte många som inser att det är det som de strävar efter utan ger det andra namn, maskerar sina egentliga tankar. Andra vet, men vill ändå inte erkänna. Som jag.

Min syster vet mycket väl att hennes vän Amanda inte finns, men icke desto mindre kommer hon fortsätta att tänka på henne. Och det finns inte någon som är person nog att säga till henne att Amanda INTE finns, för det avgör hon själv. För om inte tanken finns, vad finns då egentligen?

Om allt detta skulle vara en enda persons illution, alla människor var en persons önskan och vilja - Skulle allting inte finnas då?

Detta är saker som jag tänker på mest hela tiden. Utom på kvällen när ingen annan är vaken, för då tänker jag att att det står en clown med en motorsåg eller diverse alternativt vapen för att mörda mig där jag inte kan se den.

Slutsatser? Jag har tvångstankar om otäcka saker och att jag skulle vara rädd för att förlora kontrollen och dö.

Ni har väldigt fel, små personer som inte finns.