Jahapp. Jag har dissat en tandläkartid imorgon för ajg trodde vi hade ett prov på morgonen imorgon. Men icke då. Universum vill jävlas med mig och flyttade typ runt alla prov så Den där tipsrundan med kemin som jag hatar Paul för är imorgon minsann och fysikprovet är på fredag. Detta rubbade alla mina förberedelser fatalt. Jag kommer faila stort. Men jag tänker inte ge vika. Imorgon efter fysiklektionen ska jag vara klar och redo för provet (nästan i alla fall) och jag ska plugga matte när jag kommer hem och på fredag. Lördag och söndag blir det kemi dagen lång och lite matte på kvällarna om jag orkar. Vilket jag mest inte kommer. Söndag kväll kommer jag plugga lite matte i alla fall och sedan måndag morgon också. Trevligt värre. Lite matte på kvällen och sedan på tisdag när skolan slutar är jag FRI FÖR ALLTID! Eller i alla fall tills skolan börjar igen.

Men det känns verkligen inte som om jag gått klart ettan nu. Det har gått alldelens för snabbt och jag kan inte tro att jag går ut snart. Jag menar; Vi har gått ett år på vad som känns som ett halvår. Med andra ord är jag utexaminerad och vuxen om ett år. I mitt huvud då, inte tidsmässigt på riktigt. Och eftersom mina scheman kommer bli BETYDLIGT luftigare så kommer det typ bara vara ett halv år i alla fall.

Så jag förstår inte riktigt det här. Jag tänker fortfarande att jag är femton. Jag känner mig äldre, beter mig som yngre och säger att jag är ett år yngre än jag är. Egentligen är jag sexton och ett och ett halvt år ifrån att vara vuxen. Det är läskigt. Det är inte sant. Det känns så långt borta, men är egentligen så nära.

Jag förstår inte hur alla mina 3:or till vänner känner att de klarar av pressen. Sure, deras betyg är satta och så vidare, de kan skolka nu om de vill, men oroar de inte sig för vad som krävs av dem för att accepteras som vuxen? Jag skiter i om folk gillar mig och min stil eller inte, men jag är rädd för att inte bli accepterad när jag väl försöker. Om jag inte skulle passa in när jag väl faller ner i floden och härmar alla döda fiskar (dålig liknelse ftw).

Herregud. Två år kvar. Hur ska jag klara mig?