Okej, jag ska förklara mer noggrant vad som egentligen hände igår.

Jag köpte nya skor. Jag var muy nöjd med dem eftersom att de inte ens kostade trehundra spänn och var muy fina. Jag köpte min vita slips också (men inte på dessman för de hade ingen, men de hade en über snygg röd som jag typ vill ha nu). Det gjorde inte så mycket att jag var tvungen att ta tio över fem bussen, jag skulle kanske se buss-ica-egon och han är ju kul att kolla på.
Men han åker ju Kalix-bussen och den var inte ens där och jag orkade inte stå ute och vänta i en kvart, så jag klev på Pajala-bussen istället. Det var fint och massa plats överallt. Jag var som vanligt så att jag valde att sitta långt fram. Aldrig igen. Inte på den bussen. Sen klev det på en av de sötaste flickorna jag sett. Sen kom en massa fjortisar och sen kom det några söta tjejer till. Jag kände mig mobbad.
Så åker vi iväg från fina (host) busstationen och det tar inte lång tid innan vi svänger in vid universitetet. Och sedan ser jag ett par byxor genom dörren.

Hur fan kan jag känna igen en person på byxorna? På den personens ben? Det är ju sjukt!

Och sedan så stod han där. Jag ser honom för första gången igen sedan Luleå Kalaset, och det var länge sedan. Ni kan tänka er hur mitt hjärta kändes. Kanske inte i alla fall. Men jag kan tänka mig att jag såg ut ungefär som om Mike just satt sig bredvid mig på bussen. Trots att han inte satte sig ner bredvid mig. Vad jag tyckte så tog han första bästa plats efter han kom upp till andra våningen på bussen.
Oj så fel jag hade.
Sen så kysser han den väldigt söta flickan. Och jag blir genomborrad av tio pilar. Jag vill gråta, jag är en halvtimme hemifrån. Jag får inte ens sitta ensam längre.

Så hade jag visst inte glömt bort honom i alla fall.

Och det känns lite grann som om det hände bara för att jag nämnde honom snabbt på lunchen. "Han som inte ritade på mig".

Och det värsta är ju att jag inte kan säga som Jonna; Att hon är för söt för honom. Eller att han skulle vara för söt för henne. För så är det ju inte. De ser ju jättebra ut ihop. Som om de bara är två legobitar.