"Varför står det Assasin? Det stavas väl ändå A-S-S-A-S-S-I-N?"

"Vet du?" Kyan vände sig emot henne och tog ett lätt tag om en blondhårtest, ett flin lade ut sig över hans läppar. "Det är en ganska rolig historia faktiskt...!"

---

"Kom igen, det blir kul! Det skulle passa dig!"

"Nä, jag vet inte..." Kyan såg skeptiskt på sin väldigt glada, väldigt fulla, vän, samtidigt som han försökte hålla sig stående. Det hade blivit ett par drinkar för mycket den här kvällen. "Det kommer ju aldrig gå bort."

"Ämen, va fa~an Kyan! Du har ju redan en tatuering!" Hannes klappade hårt till honom på axeln, som för att visa honom var evighetsmarkeringen satt. "Kom igen, du är väl inte en fjolla?"

"Det är ju inte därför jag tvekar."

Kyan tog ett steg, trottoaren försvann och han föll till marken. Han reste sig snabbt upp och både han och Hannes kunde inte låta bli att brista ut i skratt. Ett par glas för mycket, var det, ja!

"Äh, nu är vi ju ändå här!" Vännen armbågade honom lätt i sidan. "Jag betalar!"

"Fine. För att du betalar!" Den rödhårige drog till sig sin vän och pressade sina läppar emot dennes. Ett par glas för mycket och en vän blir mer än en vän. Inte första gången heller.

---

Kyan betraktade sin överkropp i spegeln. Fyllans glada ansikte hade försvunnit ifrån honom som om det aldrig hade varit där.

"Vad fan är betydelsen med det här?" Han vände sig emot Hannes och tatueraren. Vännen vred sig oroligt i stolen. Han hade sett Kyan arg, knappast så här arg, men arg. Han visste vad som kunde hända. Vad som skulle hända med tatueraren.

"Kom igen, Kyan, lugna ner dig, det var ett miss..."

"LUGNA NER MIG?" På ett ögonblick så stod han framför den mörkhårige och fingrarna slöt sig hårt kring dennes hals. "Jag sa att det ALLTID skulle sitta kvar på MIN KROPP! Och vad gör klåparen då om att inte stava det FEL? Vilken jävla analfabet som inte kan stava det rätt!"

"Hörru, du skulle ha sagt någonting om att det var felstavat innan jag började...!"

Tre skott, två döda kroppar, en felstavad tatuering.

"Fan också."

Kyan torkade bort blodet som skvätt på hans .45a. "Måste du gå och reta upp mig sådär helt i onödan? Det fattar väl vem som helst att de frågar om det är rättstavat eller inte?"

Han klev över liken, ut ur rummet och ut ur shoppen. Brydde sig inte speciellt mycket om någon skulle få höra om vem som hade begått brottet, han skulle förmodligen berätta det själv till de flesta.

Nåväl, det fick gå som det går. De flesta i staden var ändå vana vid att det dog folk oförklarligt.

---

"Du skojar väl med mig, Kyan?" Blondinen drog sig undan, omärkligt för henne, men han lade handen försäkrande på hennes lår och log kort.

"Vad du än vill."