.800 Confessions of a Teenage Mind
Det blev inte mycket till erkännande, presentation, insikt eller vad man nu ska kalla det, som jag hade tänkt att det skulle bli idag igår. Men, däremot så sa jag någonting om hur jag känner till någon och det är värt någonting.
Det känns lite odd att jag inte säger face to face ändå, det känns lite taskigt. Fast samtidigt så vet jag ju inte riktigt hur jag skulle reagera på deras reaktioner om jag sa det rakt ut, så det kanske är bäst att ta det såhär.
I vilket fall som helst så har jag berättat nu. Direkt, via msn och via telefon. Och jag känner mig som återigen lättad och glad över att jag har så bra kompisar.
Och det hela handlar om att jag mest troligt har -positiva - känslor för Edward (som är en pseudonym, eftersom att jag inte vill berätta vem det faktiskt är). Och det är nog faktiskt allt.