Dagen började inte riktigt rätt, så varför förväntade jag mig att det skulle gå bättre när jag kom hem egentligen?

Jag vaknade, 9:21 och tänkte "usch vilken tur att det är lördag idag, annars hade jag försovit mig". Synd som det är var det ju inte lördag idag, utan fredag och jag hade försovit mig. Men skönt med sovmorgon var det ju i alla fall.

Men sen kunde det ju bara gå upp, ne? Knappast! Jag fick hamna på en smockfull buss och stå upp halva vägen, tills vi fick hoppa av och byta till en tommare buss.

Skoldagen däremot gick bra.

Sedan var det smockfull buss igen, men jag fick i alla fall komma på innan folk behövde stå upp. Men när jag sedan äntligen kommer hem så ska jag kolla om mitt nya hemliga larm har gett utslag - första dagen i prövning, så jag misstänkte nej - och visst hade den det. Och jag kunde till och med upptäcka vad som blivit stulet.

Och självklart försökte min kära syster förneka. Usch vad jag blir irriterad på henne när hon förnekar att hon tagit saker. När jag väl konfronterar henne om något kan jag väl få sanningsenliga svar?

Jag: "Kan jag få tillbaka mina pengar?"
Matilda: "Jag har inte tagit något."
Jag: "Då tar vi väl det när mamma och pappa kommer hem."

Knappt har jag hunnit upp innan hon kommer med mina pengar.

Jag: "Kan jag få tillbaka allt annat som du har tagit av mig också?"
Matilda: "Jag har inte tagit något annat."
Jag: "Är du säker på att du inte har tagit något annat?"
Matilda: "Ja, jag har inte tagit något annat!"
Jag: "Så synd att jag hittade MINA kläder i ditt rum och MINA filmer i ditt rum."

Sigh. Varför kan hon inte bara hålla sig till sina kläder och sina övriga saker? Det är inte som att hon har så mycket mindre än vad jag har.