Yeah, yeah. I'm dead in your eyes.

The Mist var bra blandat med dålig. Mest dålig, men det berodde bara på att mina favoriter dog i filmen. Som vanligt. Se den. Eller inte, I don't really mind. Nu ska jag äta och skriva på min fanfiction.

Ps. Tim är the most awesome spelledare ever.

Jag vet att jag skriver så sällan här nu förtiden. Jag måste ju skylla på att det är sommarlov och att mina lov brukar spenderas med att inte göra någonting speciellt, vilket resulterar i att jag inte heller har någonting att skriva på denna blogg.

Just nu har jag precis kommit in från den stekande solen - jag tror det har något att göra med att jag läste i Illustrerad Vetenskap att lätt solbruna (normalt bleka) människor anses vara attraktivare - och smaskar på en iskall isglass samtidigt som jag lyssnar på 'Getting away with murder'. Mums. Till glassen alltså.

Nix, nu ska jag faktiskt ta och vattna mina blommor. Som tydligen behöver vatten, pah.

Growing tired of bedside resolve
Public display of depression
Something's got to give now
Something's going to break down

I grow tired of writing songs
Where people listen
But never hear what's really going on now
Tell me what's so wrong now

Clap your hands, all ye children
There's a clamor in your whispering
Clap your hands tonight
Hear what the silence screams
Clap your hands
Clap your hands now, all ye children
Clap your hands, all ye children
There's a clamor in your whispering tonight

For most who live and breathe,
Hell is never knowing who they are now
Tell me who you are now

Finally safe from the outside
Trapped in what you know
Are you safe from yourself?
Can you escape all by yourself?

Clap your hands, all ye children
There's a clamor in your whispering
Clap your hands tonight
Hear what the silence screams
Clap your hands
Clap your hands now, all ye children
Clap your hands, all ye children
There's a clamor in your whispering tonight
Clap your hands
Clap your hands now, all ye children
Clap your hands
There's a clamor in your whispering tonight

It's not the lies that you sing,
But what the silence will scream.
It's not the lies that you sing,
But what the silence will scream.
It's not the lies that you sing,
But what the silence will scream.

Clap your hands, all ye children
There's a clamor in your whispering
Clap your hands tonight
Hear what the silence will scream
Clap your hands
Clap your hands now, all ye children
Clap your hands, all ye children
There's a clamor in your whispering tonight

Nu är det så här att trots att Jonna skrev i sitt sms att man skulle svara tidigt så har jag inte gjort det för jag trodde ändå att jag inte skulle kunna komma. Men nu råkar det vara så att det går en buss imorgon kring åtta (på morgonen ;_;) från något ställe i närheten av där min farmor bor och om jag inte är helt ute och cyklar så får jag åka med den och då är jag i boden kring tolv (woohoo, fyra timmar buss >3>). Då är ju problemet det att jag måste ha någon som hämtar mig och kör mig till Jonna från medborgarplatsen i Boden.

Men jag tänkte faktiskt ringa henne senare och höra om det, så Jonna får ta och vänta sig ett samtal ifrån mig.

AND KNUGON IS BACK!

Jag fick höra i fredags av Sofia att Snygg-Knut är tillbaka vilket gjorde att jag satt och förbannade mig själv över att jag inte följt med och kollat in studentarna i alla fall mer eller mindre hela dagen. Men det var det försent att göra någonting åt. Så jag satt på studentfirande några timmar senare, utomhus och försökte undvika att bli alltför myggbiten - jag hoppades även innerligt att det inte skulle bli en pinsam stund för att mor min bestämt sig för att säga "jamen (namn på barndomsvän till moi et student) du har väl en lägenhet/ska skaffa lägenhet snart? Då kan ju AMANDA bo med DIG!" samtidigt som hon tycker att det låter som en jättebra idé. Hon sa det inte där, men hon gjorde det däremot när vi satt i bilen på väg hem.

Mamma: "Amanda, (namn på person) bor ju i en egen lägenhet, honom kan du ju flytta in hos!"
Amanda: "MAMMA! Jag VISSTE att du skulle säga så någon gång ikväll!"

Nu vek jag från ämnet.

Knugon. Aka: KnutxEgon. Jag satt hemma, fridfull i mitt rum och satt faktiskt inte kommer jag på nu, utan låg i min säng och myste med Wille som för en gångs skull inte försökte att smita ifrån utan låg och sov så fridfullt. Då dyker 'You're a God' upp som nästa låt i iTunes-listan och jag börjar instant (jag har umgåtts med Simon och David för mycket) tänka på novellerna jag skrev i ettan om Knugon. Och var bara tvungen att sätta mig ner och skriva om när Knut kommer till studenten och Egon blir skitarg för att de inte har setts på ett halvår och sen ska jag inte avslöja för mycket x3

Så nu sitter jag och skriver på Knugon igen :'3

Och återigen har jag hamnat i tankebanan att "vad mysigt det där paret har det, de ser så söta ut tillsammans, åh, jag vill också ha det så, åh, jag vill ha en pojkvän, tänk vad vi skulle kunna ligga och mysa i en säng tillsammans och inte göra någonting, varför har inte jag någon pojkvän, åh, jag är så e~nsa~m, jag borde krypa in under en sten och sluta tänka". Vilket är ungefär precis vad jag borde sluta göra.
Inte blir det bättre heller av att skriva på Romeo. Antingen är de söta som fan eller så sitter jag och tänker på när de är söta som fan och undrar varför man inte kan zappa in personer i verkligheten som finns i fantasin. För Mikael skulle vara en alldelens perfekt person att ligga där i sängen och mysa med. Eller Viktor för den delen, för han verkar vara så snäll mot Kain hela tiden. Men icke sa Nicke. Så kan man ju inte ha det, för det skulle ju bara vara alldelens underbart. Man måste ha lite balans här i livet, som Sofia säger väldans ofta nu förtiden. Nu när jag har sommarlov och härligt och massa underbara vänner att vara med, då kan jag ju inte gå och förvänta mig att jag ska få ha en pojkvän också. Förresten skulle det bara vara elakt mot alla de där vännerna, som jag inte kommer vara med för att jag kommer sitta och mysa med en pojkvän. Nej, man får nog inte ha allting, för det måste finnas någon slags balans.
Fast samtidigt håller jag mer på karma än balans. Fast karma är en slags balans, men utöver en längre tidsperiod. Nåväl. Balans som jag fattat av Sofia är att man får lite av det goda och lite av det dåliga. Men då är ju Linda undantaget som bekräftar regeln och eftersom jag varken gillar eller förstår det uttrycket så gillar jag inte heller att tillämpa det och då föredrar jag att säga K-A-R-M-A. Linda måste ha varit riktigt snäll i sitt förra liv, med tanke på hur bra det går för henne just nu. Det eller så har vi Sofias förklaring B-A-L-A-N-S och då verkar det som att Linda kommer få en STOR smäll senare i livet och det vill vi inte. För jag tycker hon har det alldelens ordentligt bra just nu. Så jag håller nog hellre på karma; Gör bra och du får det bra.

Nåväl, jag ska sluta rabbla rappakalja nu. Skriva lite på Romeo tänkte jag. Om jag inte ska sova istället, klockan är ju trots allt nästan kvart i ett på natten.

Jag måste bara säga att jag gaddade Mikael(i Romeo)s pekfinger igår när jag ritade honom. Och jag diggar betydelsen av tatueringen. MOS 4:24, rad 15. Nåväl, det blir väl en sån där intern sak.

Godnatt.

Gya *gurgelgurgel*

Okej, nu är jag officielt död. Faktiskt. Nej, ärligt talat så är det väldigt skönt att sova ut äntlige~n. Fast å andra sidan så stördes min sömn av en viss Egon (som inte kom och knackade på min dörr -.-'). Ärligt talat var drömmen alldelens för skum och vissa delar är lite väl genanta att skriva om. Däremot kan jag nämna lite av den x3

Erika och Tim var med i drömmen. Tims hår kan dock inte bestämma sig för om det ska vara blont eller brunt och byter därmed färg lite då och då x3 Sen så smyger jag och Jonna runt i ett bostadsområde och helt plötsligt så inser vi att Egon minsann bor där så vi försöker smyga iväg, men när vi hoppar ner i diket så dyker han och håret upp bredvid oss och pratar med varandra om att "det är väldigt läskigt när folk följer efter en hem, som Jonna" och Jonna svarar surt att det "inte är lika äckligt som snus och ciggaretter och det är ju ett hotell ni bor på!" och Egon svarar där "men det är ju studenten och vi ville vila upp oss!" (och här kan man gärna fylla i med misstankar om vad Egon och Håret gjorde på ett hotell ensamma under en natt x3).

Sen drömde jag att jag helt plötsligt var hemma och höll på fika när Jared och Shannon (Leto, duh) kommer och hälsar på helt random. Jag kommer på, smart som jag är, att ingen av mina vänner var där så jag måste ha BEVIS! Foton och autograf. Det vågade ajg inte fråga om förrens de skulle precis åka och då hade jag fått söka runt som en galning efter mina 30stm skivor som jag inte har egetnligen hade packat ner.

När jag sen vaknade av att Sofia ringde mig och lyckats kliva upp ur sängen trots avdomnad arm som inte kunde användas som stöd så blev jag smått besviken över att det bara var en dröm. Fast det hade blivit klassat som en händelse som bara skulle kunna hända om jorden sedan gick under annars. För Jared Leto kan ju inte komma och hälsa på mig.

För det första; Jag är inte död, om någon undrade.

För det andra; Jag varit frånvarande.

Jag har varit väldigt frånvarande, inte bara i helgen, känner jag... Har varit på Wano-con, Norrbottens första(?) manga konvent. Cosplayade Yuki, men det finns än så länge inga bilder av det i min ägo. Hann dock bara vara där igår då jag använde idag till att göra klart min matteuppgift som ska in imorgon.

*sigh*

Har även packat de första flyttlådorna. Nu är allting på riktigt. Om några månader så bor jag inte längre i Råneå ;_; Eller så ledsen är jag väl inte över det, men däremot så känns det sådär att inte längre bo med föräldrarna sju dagar i veckan. Håller jag på bli vuxen? Allting känns läskigt.

Hitintills har vinterkläder och böcker åkt ner i lådorna. Plus filmer. Och pysselsaker. Vilket kändes idiotiskt så jag kommer nog plocka upp endel.

Städade HELA dagen idag då mäklaren skulle komma och kolla på huset. Och jag känner att jag inte vill flytta. Det är ett alldelens för stort steg för att jag inte ska få förbereda mig i minst ett halvår. Och sen kommer det och smäller mig i ansiktet med ynka tre månader. Usch på allting.

Jag vill ju bo kvar (om man bortser från att jag bor i äckel-byslashstad).

Nej, nu blev jag sådär arg igen på Kishimoto. Först så går han och låter mig och alla andra stackars fangirls våndas i SJU MÅNADER i vår undran över om Kakashi dött eller inte och nu så går han och gör så att Nara-san säger att Kakashi borde bli Hokage och låter oss få upp hoppet och allting (även om jag inte gillar att "to be a Hokage is to die for you village" i samband med Kakashi) och sen så gör han jäklen DANZO till Hokage!

No, Mr. Kishimoto-san (jag vet att det blev dubbelsägning), you can't stop to amaze me.



Kakashi for Hokage!

"Monsters are real, and ghosts are real too. They live inside us, and sometimes, they win."
- Stephen King

"Light thinks it travels faster than anything but it is wrong. No matter how fast light travels, it finds the darkness has always got there first, and is waiting for it."

-Terry Pratchett

Okej, jag hittade ett antal saker som jag stör mig på i New Moon (jag har icket läst boken) och det är bara i trailern. MEN jag måste erkänna att Jakob är väldigt het med sina magrutor. Och när han hoppade. Och bara för hans skull (och för att jag ska kunna säga hur dålig filmen är sen) ska jag se den när den kommer i november. Eller låta mig bjudas på att se den. Mest troligt det senare alternativet.

Nu ska jag gå och sno åt mig lite dricka och kolla på The Big Bang Theory.

And oh, jag flyttar nog om några månader. Till Gammelstad mest troligt.

Idag har vi minsann i mig varit på studiebesök i både Piteå och i en skog. Skogen var roligast (mest för Sofia och Jonna tror jag, eftersom de fick åka i maskiner). Vi bjöds på lunch - som inte var jättehemsk, men det är min enda kommentar - och på fika - som var helt awesome; Bullor och trocadero till moi~

Linda var inte med för hon var på prisutdelning. Den rackaren.

Nä, nu ska jag inte dröja med fysiken längre, måste smälla in lite mer till morgondagens prov faktiskt. Ni förstår det, goot.

Bye bye~

Ps. Jag börjar gilla min lilla septum-fejkis x3