Okej, jag hittade ett antal saker som jag stör mig på i New Moon (jag har icket läst boken) och det är bara i trailern. MEN jag måste erkänna att Jakob är väldigt het med sina magrutor. Och när han hoppade. Och bara för hans skull (och för att jag ska kunna säga hur dålig filmen är sen) ska jag se den när den kommer i november. Eller låta mig bjudas på att se den. Mest troligt det senare alternativet.

Nu ska jag gå och sno åt mig lite dricka och kolla på The Big Bang Theory.

And oh, jag flyttar nog om några månader. Till Gammelstad mest troligt.

Jag gissar att cirka hälften av mina läsare förstår varför jag publicerade publicerade den texten nyss. Andra hälften gissar jag inte bryr sig om de vet varför eller inte.

Torsdagar suger, har jag bestämt mig för idag.
Själva skoldagen duger faktiskt (nu snackar jag i allmänhet, varje torsdag med andra ord), även om jag är lite sur över att det är en lång dag utan sovmorgon. Men av någon anledning så verkar ju allt helveteskap hända när jag kommer hem sedan på torsdagar.

Förra veckan så sprang mamma i taket över att jag var så outrageous att jag bytta kanal sex minuter innan hockeymatchen var över för att jag ville se Criminal Minds. Hon gick lös och skrek åt mig och tyckte att jag var barnslig och påstod sedan att jag ljög för henne.

Denna torsdag så tyckte jag att allting verkade gå väldigt fint, för mamma skulle inte komma hem förrens jättesent så hon skulle förmodligen inte kunna skälla på mig. Men ack, jag har ju ytterligare en förälder. Far min satte sig vid datorn. Jag ville sitta vid datorn och eftersom jag har inställda tider då jag kan sitta och det är dessutom väldigt få tider, så tyckte jag att pappa kunde väl vara klar snart.
Jo, om jag ringde hem Wilma. Då blev jag så där outrageous som jag var förra veckan och ville inte göra det. För det kändes som om jag blev tvingad till att göra någonting bara för att jag skulle få sitta vid datorn. Typ utpressning. (För dem som inte förstår problemet med att ringa hem sin yngre syster borde veta att jag hatar att prata i telefon. Speciellt med främlingar, eller folk som jag bara halvkänner till vilka de är.) Så jag blev sur eftersom jag bara har den där tiden mellan sex och sju innan min tid nu mellan tio och elva.
Sen tycker pappa att det är mitt fel, för jag behövde ju bara ringa efter Wilma. Och sen blev han sur över det faktum att jag hade "saboterat" datorn (dragit ut sladden) och tänkte minsann inte fixa så att jag kunde sitta mellan sju och åtta istället. Men vet ni vad? Jag vill inte sitta mellan sju och åtta, jag vill sitta mina tider. Det är ju inte som att det är överdrivet långa tider, eller med väldigt täta mellanrum.

Men! Nu vill jag inte sitta här och vara sur över det (även om jag är det) och att jag missade halva Criminal Minds (igen). Jag ska istället berätta vad som händer idag i skolan; Något som Sofia skrattade så gott åt att hon hamnade på golvet och inte ens hördes. Linda med. Fast hon stod upp.

Känsliga läsare varnas; de som inte bryr sig om när vi springer runt och squelar över pojkar kan med andra ord sluta läsa här om de vill. God natt ^w^

Det var så här;
Vi kom ovanligt tidigt från lunchen - vi brukar alltid annars sitta till fem minuter innan lektionen börjar på torsdagar. Så kom vi upp till skåpen och upptäcker detta fenomen. Så springer vi runt lite grann och jag upptäcker att någon stackare har glömt kvar sin bok på ett bord. I'm thinking; "Oh my, tänk om det skulle vara Edwards bok :'3" och plockar upp den. Läser ämnesrad, namn och klass. Visst är det allas våran Edwards anteckningsblock. Jag visar Sofia och Linda innan jag tänker att jag måste ju gå och lämna den i personalrummet nere på fyran, där alla svenskalärare sitter. Annars kommer han ju att sakna sin bok.
Och vem kommer inte då om inte Edward den Store (*hostharkel*) själv? Samt lärare då. Jag blev panikslagen och glömde för ett ögonblick att jag höll i hans block. Detta släppte när jag hörde hans lärarinna fråga "Var hade du boken senast då?" och jag vände mig om och frågade "Har någon tappat sitt block?" som om jag var med i... Ouran High School Host Club med blommor i bakgrunden eller något. Mindre vacker och mer åt det dramatiska håller dock. Så klart hade han (det visste jag redan visserligen x3) och jag gav tillbaka blocket. Eller... jag räckte fram blocket och efter det fick jag en blackout av någon anledning och kommer inte ihåg någonting förrens jag går till Sofia och Linda som ligger respektive står bakom skåpen och försöker hålla sig ifrån att ASGARVA åt mig och hela incidenten.

Och sedan dess har Edward såklart känt att han varit tvungen att ockupera mina tankar ungefär lika mycket som USA ockuperar Irak. Eller vad de nu gör där. Så nu känner jag att jag mer eller mindre vill slå honom eftersom han verkar vara som en sån där "Wack-a-(*insert djurnamn here*)"-sak som finns på tivolin där något djur dyker upp ur ett hål och sedan ska man slå dem. Så därför så måste jag ju slå honom. Fast han dyker å andra sidan inte upp ur något hål. Hm...

Ni kan fortsätta mina tankar om ni känner för det. Jag ska läsa lite yaoi (som står för Yama nashi, ochi nashi, imi nashi och betyder Inget klimax, ingen poäng, ingen mening) och sedan ska jag gå och nappa i min sköna säng. Efter jag skrivit på Romeo faktiskt.

Good night and good luck.

"And out tasteless fights that build out nights are starting to cave in, you're under my skin."

Jag kände att idag var en bra dag. En väldigt bra dag faktiskt. Visst, vi hade fysikprov och jag vet inte om det gick underbart bra eller om det gick åt helvete, men det har varit bra. Vi disskuterade in minsta lilla detalj av provet i efterhand, precis som jag vill ha det. Efteråt så hade vi inga egentliga lektioner förrens efter elva, så vi fick springa runt och flumma i skolan.

Det var nästan, nästan säger jag skamset, som jag bankade på fönstret till datasalen och räckte ut tungan åt Edward och hans polare. The Scaredycat got the best of me.

Till och med att vi hade jobbig cirkelträning på idrotten gör inget, för boxningen var kul och det är ju trots allt träning. Bra träning. Och att jag sedan kliver av bussen och är så pissnödig att jag hade satt mig och pissa i en buske om jag inte hade fått tag på en toalett inom tvåhundra meter gjorde inte heller något.

Här hemma väntade en katalog från ScFi-Bok och dessutom nya nummret av Illustrerad Vetenskap. Och Criminal Minds, The Big Bang Theory OCH The Mentalist går på tvn.

Men av någon anledning så knäpper det till i huvudet när pappa frågar hur det gick på provet. Jag blir dryg och arg. När mamma frågar om hon får se Glamour säger jag motvilligt ja och det knäpper återigen i huvudet när hon trodde jag sa nej. Jag snapade när mamma blev arg över att jag tog en kroppkaka istället för palt fast jag sagt att jag skulle äta palt. Och nu sitter jag här och är inte så himla glad i alla fall. Jag ska väl ta min tidning och läsa den. Och skriva ett kärleksbrev till Erika.

Jag hade minsann inte alls skrivit att det kändes _som_om_ jag hade gått en mil, utan att det _verkligen_kändes_att_ jag hade gjort det x3 Jag visste väl att jag inte var så dum så att jag skrev fel trots att vi pratade om det hela dagen (då vi gick en mil).

Igår var jag trött. Och pinsam dessutom. Snubblade i trappan går väl bra lite då och då, men det var första gången jag höll på snubbla IN i någon >_< Jag satt och tänkte hela dagen på vad som möjligtvis kunde ha hänt om jag inte hade lyckats ta emot mig på räcket. Som att jag skulle ha fått känna på en mage ofrivilligt och blivit knallröd i ansiktet, eller sallat en mage (också det ofrivilligt) och blivit knallröd i ansiktet. Eller kanske till och med lyckats dra ner ett par byxor eller fastna någonstans (och blivit knallröd i ansiktet).

Och nu till något helt annat.

Jag vill skriva ett kärleksbrev. Vilket är väldigt udda, för de som känner mig vet ju att jag inte riktigt gillar sådär kärleksaktiga saker. Som kärleksbrev. Eller andra klyschiga kärlekssaker för den delen. Men så kan jag inte skriva ett kärleksbrev heller för jag vet inte vad man skriver i ett sådant om man ska försöka vara snäll mot den andra och säga hur mycket man gillar att gilla personen. Det har jag aldrig gjort. Bara ogillat att gilla personen. Eller hatat att älska någon.
Det är Jonnas fel. Och Sofias. För det var Jonna som ville att Fjollfia skulle skriva ett kärleksbrev och då sa hon att jag skulle vara bättre på det. Och nu vill jag ju skriva det där.

Sen vill jag skriva ett kärleksbrev till någon jag gillar. På mitt alldelens egna papper som jag har gjort helt själv på Teknikens Hus. Problemet är dock det som Jonna har påpekat hela veckan; Jag har ingen som jag gillar (på det sättet), ingen att skriva ett kärleksbrev till.

Ärsh, jag får väl gå och skriva ett brev till Edward Cullen. Då blir det lite variation i vardagen i alla fall. Skriva lite om hur mycket jag älskar att hata honom. Eller typ hur irriterad jag blir på honom för att han är så sjukt knäpp, men på något sätt ändå lyckats få hela världen att tycka att han är perfekt. Fast... Då kanske jag borde skriva till Stephenie Meyer?

Vad är det mina ögon skådar? Vad är det för skumma relger melodifestivalen har egentligen? Är det någon som kan ALLA dessa regler? Det känns lite fånigt att EMD riskerar att åka ut tio minuter efter de gått vidare till final för att de framförde sin låt i en presskonferens. EFTER de gått vidare. Jag trodde det var godkänt att låten spelas efter första gången den hörts i tävlingen, men icke. De stackars pojkarna riskerar en diskvalifikation nu.

Hoppas SVT tar sitt förnuft till fånga och låter pojkarna stanna kvar. Annars vill jag inte se på Melodifestivalen mer.

UPDATE:
Pojkarna fick stanna kvar! Wiee~ Ingen skada skedd, jag är fortfarande i mitt fulla metala tillstånd. Det som jag brukar vara i vanligen med andra ord x3

Läs mer här:
http://www.expressen.se/noje/melodifestivalen/1.1474756/emd-friade-fran-diskvalificering

Idag åker jag hem från min vintersemester hos mormor och morfar/farmor och farfar. Jag tänkte blogga lite grann bara för att illustrera att jag fortfarande är borta x3

Mycket har minsann hänt under julhelgen, inte minst att jag har blivit halvt ihjälskrämd av tomten, och en del i det läskiga var ju att jag dessutom visste vem som var utklädd till tomten i år >_> Nåväl, jag fick ingen Jared under granen. Eller liten söt pojke. Eller pojke för den delen alls. Och min söta kusin blev rädd så fort jag kom närmare än en meter och därmed skrek. Jag fick med andra ord inte hålla henne mer än sammanlagt två sekunder, vilket is a shame.

Jag har inte heller stoppat foten utanför morföräldrarnas lägenhetsbyggnad vilket innebär att jag inte haft någon som helst chans att få se male eyecandy, ingen buss-Egon för mig med andra ord. Däremot har jag hunnit drömma om EMD (jag tror det har något att göra med att jag såg Erik och bara Erik på körslaget igår) och PB-pojken. Som höll i min sko (som jag inte egentligen har) för att jag höll på packa om min resväska på pressbyrån. Som låg på Shopping.

Fast å andra sidan så har jag fått glass, gått upp minst tre kilon (fast det vet jag inte säkert än) och fått massa roliga julklappar. Men mest böcker och presentkort. Boktjuven är däremot en VÄLDIGT bra bok, Döden pwnar.

Au revoir.

Först och främst vill jag tipsa mina fyra slash fem läsare om Teddy Geiger, som är ungefär som att sitta och lyssna på Lilla Söta Stirriga Pojken som sjunger. Vilket obviously måste vara underbart (och dessutom är).

Secondly; Måste jag påpeka att jag inte blev less på att Sofia och Jonna satt och var totalt oscoiala. Jag blev arg för att det verkar alltid vara så att det är jag som får lida när vi gör någonting som inte alla vill göra; Som till exempel spelet i fredags. Visst, Sofia hade ont i huvudet och ville avsluta spelet snabbt. Men det går inte snabbare för att man sitter och ska fälla just Mig hela tiden. Man kan bara undvika att fälla Linda som obviously kommer att vinna allting.
Och ja; Även om det kanske Verkar som om jag är gjord av stål och inte tar åt mig av någonting, om det så är att jag skämmer ut mig eller att någon säger någonting elakt, så finns ju chansen fortfarande att jag kan ta åt mig. Jag är inte en blöt hund som skakar av mig vatten.
Om ni är less på spelet, be om att vi avslutar det. Om ni vill kolla filmen, säg till så jag sitter slippa en kvart och stirra upp i taket i hopp om att ni kanske kommer att tänka "Nämen oj, Amanda gillar inte Twilight..." Att det inte fanns något annat att göra tycker jag inte kvalificerar sig som en anledning, för hur många gånger har inte vi kommer på en massa saker att göra, även om vi redan har någonting att hålla på med?

Idag har varit en väldigt... händelserik dag. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, för jag gillar inte att säga; "...Sen gjorde vi det och efter det hände det här..." Det känns som inte riktigt så underbart.

For the record så har mina dagar blivit underbart schizofrena. Allting går i berg-och-dal-banor. Är det bara jag eller håller alla i min närhet också på få mentalbreakdowns? För det känns verkligen som det. Alla vi är trötta i skolan, även om det bara är en vecka kvar. Det finns dessutom bara ett prov och en skrivning till Litterära Gestaltningen kvar. Typ. Om man kortar ner listan lite. Men det är vad jag kommer ihåg.

Jonna kan jag inte förstå hur hon känner sig. Jag vill bara trösta henne, men jag vet inte hur jag ska göra. Jag har aldrig varit bra på att trösta människor. Jag sitter bara där och gråter och verkar tynga ner dem ännu mer. För när jag är ledsen vill jag bli tröstad, men jag vill inte tänka på det. Och jag vet ju inte om det är så andra också känner. Men jag tröstar Jonna tills hon inte orkar med mig längre.

Mike hade dålig humor. Vilket är bra humor. Vilket är udda. I alla fall var det kiss och bajs humor.
Läskiga millitär-städaren; "Har du något på gång då?"
Mike; *med en väldigt allvarlig ton* "Jo, bajs."
Båda: "..."
Mike; "Nää, skojade bara."

Och jag var på sminkingen. Så jag har typ sju lager smink i ansiktet. Och tydligen väldigt fina ögon med ett tillhörande set väldigt långa ögonfransar. När jag kom hem sedan orkade jag inte fota, så nu har det blivit kladdigt. Men eftersom jag köpte smink (ofrivilligt) för femhundra kronor så kan jag ju sminka mig i helgen eller något och visa hur fin jag blev.

Nu har jag och pappa suttit och räknat på fysiken i alla fall och jag tror minsann att jag kan den. I alla fall nog till ett svagt VG, vilket är precis vad jag behöver för att klara VG på kursen. Men jag hoppas att jag inte bara tänker för högt om mig själv.

Far är snäll i alla

Suck~