Jag måste säga att jag har bland de bästa kompisarna man kan tänka sig. Inte för att jag kan prata med dem om allt, men de har som olika genres. Med vissa kan jag prata typ skola och det som händer där, andra snackar jag rollspel och skit med och andra lite annat. Men i grund och botten så är de som vänner ska vara; Lyssnar vad jag nu än kan ta upp som samtalsämne.

Till exempel idag;

Jag säger till Sofia att jag har fått Edward på hjärnan igen och det blev inte den förväntade reaktionen "Nääää, Amanda! Varför dååå?". Nej, hon (du, eftersom du är en sjättedel av mina läsare x3) kontrade med ett:

"Åh, det är så jobbigt! Han är ju inte ens rolig, han är bara arg! Eller... han ser arg ut, för han har fula ögonbryn, så det är ju inte hans fel egentligen. Men han är ju inte rolig att ha på hjärnan!"

Nej, precis. Det är han verkligen inte. Det är som att ha.... en riktigt riktigt dålig låt på hjärnan. Som... Love love love (den får jag ont i huvudet av, för alla Agnes fans som vill skära upp min buk). Och jag hoppas att jag kommer på någonting annat som jag kan ha på hjärnan. Gärna inom en snar framtid också.

Poängen var att jag har awesume kompisar.