Tja, först var det omvårdnads, sen var det samhälls och sedan blev det natur till slut. Undrar ni vad fan jag snackar om? Då kan jag meddela att det är Matildas gymnasieval. Var tror ni jag tror jag ni tycker är bättre; Att hon går i Boden eller att hon går Natur i Luleå?

Alla som gissade på det senare sticker genast ifrån min blogg och kommer aldrig hit igen.

Ärligt talat, hur många gånger har jag inte gnällt om hur jobbigt det är när hon springer omkring och bara är hemma egentligen. Och nu ska jag stå ut med att hon springer omkring i skolan också? Och på precis samma ställen som jag? Ingen vila under lunchen för då är hon i samma matsal och hon har lektioner och skåp på samma våningar.

När jag fick höra att natur var hennes förstahandsval så ville jag gråta. Jag grät faktiskt. Och det kändes ungefär likadant som när vi fick veta att det skulle bli två treor, att vi skulle splittras och när vi fick veta klasserna. Fast värre. För det finns ingen möjlighet att det kommer att gå bra. Eller bli bra.

Jag vill inte. Det finns många otänkbara saker, men det finns mycket av dem som jag hellre skulle göra. Mycket hellre. Jag tänkte inte dela skola och program med min syster. Jag hoppas verkligen att hon inte kommer in. Vilket gör det sorgligt, för vem kommer inte in på natur? Så dåliga betyg har hon inte.