Se, ytterligare en dag har gått och jag sitter fortfarande hemma i mitt vardagsrum med livet i behåll. Det är mer än vad det verkar som att man kan säga om våran tv, vars skärm är helt svart. Ytterligare en dag, ytterligare en skolvecka och ytterligare en fredag. En vecka närmare att inte längre få gå i tvåan, en vecka närmare att få börja trean. En vecka närmare en ny klass, ett steg närmare ett vuxen liv då jag ska klara mig själv i den brutala världen.

Jag har lagt mycket avklarat bakom mig, som nationella prov och engelska glosförhör. Men alltför mycket ligger framför mig, typiskt nog. Och jag har blivit kallad både barnslig och gammal idag. Och haft en diskussion om mina strumpor.

En vecka utan Edward, fast jag mycket säga att jag fick en liten dos igår och i onsdags, en lite större igår än i onsdags. Jag gissar att nästa vecka minsann inte kommer låta mig slippa undan så lätt.

Idag har varit en dag av hunger och av träningstvångstankar. Och jag har slagits med Simon som om vi var två små barn. Men vi är två små barn. Faktiskt. Och så har jag haft en IQ-pratstund med David på bussen. Och jag fick trots allt inte spela Guitar Hero, fastän jag sett fram emot det nästan hela dagen.

Men för att det här inlägget inte ska bli allför djupt och episkt ska jag erkänna att jag bara kan tänka på en enda sak:

Erik Segerstedt sa "Hej snygging" till mig och jag blir fortfarande pirrig i magen när jag tänker på hela situationen :'D Och jag kan dessutom meddela Erika att även om jag kanske ser ledsen ut på fotona, så är det väl mer att jag kunde klassas som hjärndöd vid de tillfällena så man kan väl inte se så himla glad ut >w<

Godnightiwshes from Snygging.