Jag kom,
jag såg,
men ingen seger precis.

Du var där,
precis som jag,
vi satt bredvid varandra,
väldigt nära,
och jag trodde att jag
kanske till och med hade
den där chansen som jag inte hade.

Men du var ju där
med andra tjejer,
inte såna som jag,
du dansade väldigt nära
mig
men också dem.

Jag undrar vad fan du tänkte,
vad du tänkte med?
Visste du någonting
och bara lekte
eller hade du ingen som helst aning
om hur jag kände?

Du satt
väldigt nära min hand,
nästan så du höll i den.
Ville du någonting av mig
eller var det bara som jag inbillat mig?

Så dansade du med någon tjej
och jag tänkte
att du bara inte vågade säga någonting,
så jag dansade jag med
bredvid,
eller i alla fall inte långt ifrån.

Men jäklar i mig;
du sa någonting till henne
och ni pekade.
Fan, vad arg jag blev,
det var ju det där jäkla myntet igen.

Du slätade av henne,
eller vad det nu heter,
eller så slätade hon av dig.
Ärligt talat brydde jag mig inte.

Jag trodde verkligen inte
att jag skulle skratta som jag gjorde då,
jag trodde
någonting skulle dö inombords
och att jag skulle gråta en skvätt.

Så såg jag dig inte mer den kvällen,
du försvann
och jag var glad åt det.
Jag dansade med någon kille.
Ska jag ringa honom sen
eller ringer han mig?

När jag kom hem kändes det inte som det skulle,
jag trodde
att när jag skrattat så var jag okej
men nu brast någonting.

Jag hatar dig,
jag älskar dig,
jag är arg,
jag är ledsen
och jag är så förbannat förvirrad.

Ska jag ringa?
Jag kommer säkert över dig då
men jag vill inte riktigt,
jag saknar dig redan.

Den där biten som jag trodde skulle dö
den blev sjuk
och den dog
utan att jag märkte
och det var du som dödade den.
Men ändå vill jag förlåta dig,
om du bara
ser på mig igen.

Så snälla,
om du inte vågade,
eller inte visste vad jag tänkte,
så visa det
eller säg någonting,
för jag vill inte vara förloraren.

Jag går,
jag blundar,
märkt som den enda förloraren.