Idag har varit en väldigt... händelserik dag. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, för jag gillar inte att säga; "...Sen gjorde vi det och efter det hände det här..." Det känns som inte riktigt så underbart.

For the record så har mina dagar blivit underbart schizofrena. Allting går i berg-och-dal-banor. Är det bara jag eller håller alla i min närhet också på få mentalbreakdowns? För det känns verkligen som det. Alla vi är trötta i skolan, även om det bara är en vecka kvar. Det finns dessutom bara ett prov och en skrivning till Litterära Gestaltningen kvar. Typ. Om man kortar ner listan lite. Men det är vad jag kommer ihåg.

Jonna kan jag inte förstå hur hon känner sig. Jag vill bara trösta henne, men jag vet inte hur jag ska göra. Jag har aldrig varit bra på att trösta människor. Jag sitter bara där och gråter och verkar tynga ner dem ännu mer. För när jag är ledsen vill jag bli tröstad, men jag vill inte tänka på det. Och jag vet ju inte om det är så andra också känner. Men jag tröstar Jonna tills hon inte orkar med mig längre.

Mike hade dålig humor. Vilket är bra humor. Vilket är udda. I alla fall var det kiss och bajs humor.
Läskiga millitär-städaren; "Har du något på gång då?"
Mike; *med en väldigt allvarlig ton* "Jo, bajs."
Båda: "..."
Mike; "Nää, skojade bara."

Och jag var på sminkingen. Så jag har typ sju lager smink i ansiktet. Och tydligen väldigt fina ögon med ett tillhörande set väldigt långa ögonfransar. När jag kom hem sedan orkade jag inte fota, så nu har det blivit kladdigt. Men eftersom jag köpte smink (ofrivilligt) för femhundra kronor så kan jag ju sminka mig i helgen eller något och visa hur fin jag blev.

Nu har jag och pappa suttit och räknat på fysiken i alla fall och jag tror minsann att jag kan den. I alla fall nog till ett svagt VG, vilket är precis vad jag behöver för att klara VG på kursen. Men jag hoppas att jag inte bara tänker för högt om mig själv.

Far är snäll i alla