Jag ligger i krig med mig själv. Jag vet inte ut och in längre och jag vet inte alls vad det är jag vill. Mitt hjärta säger en sak och mitt huvud säger en annan. Men så säger hjärtat något annat än vad det sa först och då ändrar sig huvudet igen.

Först så ville mitt hjärta att han var den rätta, men mitt huvud sa emot - sa att det bara var idioter som drömde efter den rätta, efter den enda. Mitt hjärta kämpade ivrigt emot, men gav tillslut upp. Jag orkade inte tro det längre och mitt hjärta sa till mig att även om han var den enda så var jag inte den för honom. Mitt huvud säger då till mig att jag är en idiot som bara ger upp honom, för även om han inte kan vara den enda eller den rätta så är han så nära perfekt som man kan komma. Att han är mina ideal och det jag drömt om.

Återigen så är de i krig med varandra. Jag vet inte längre om jag ska försöka, om jag ska kämpa och orka med mig själv. Jag vet inte om jag förnekade mig själv när jag skrev att jag var korkad som trodde att jag var kär i honom. Jag älskar honom, men jag vet inte om det är bara som en vän eller något mer. Drömmen jag hade i natt säger att jag haft rätt om mig själv och mina känslor under hela det här året.

Jag vet inte hur det är jag ska tänka längre. Det gör mig bara förvirrad att tänka på honom, men det finns inget annat som jag kan tänka på just nu. Inget annat känns lika viktigt, inget behöver mina beslut lika mycket. Jag måste veta hur jag ska göra. Jag måste få sluta tänka på honom, eller i alla fall få veta vad det är jag tänker om honom.