Jag har ingenting vettigt att skriva, för jag har inget att säga. Jag har gjort en jättefin dagbok, men det är inte som att någon kommer att få se den. Tur som det är har vi inte så himla många sidor till Biologi-provet på torsdag, för jag har bara läst fem sidor.

I know you love him. I do so too.

Igår var jag och Linda och provade balklänningar på Briar Rose och numer vet jag vilken modell jag vill ha, samt vilken färg jag ABSOLUT INTE ska ha. Och anledningen till att jag kollar klänningar nu (ifall någon tycker jag är knäpp som fixar det ett år innan) är dels för att det är enklare och mer ekonomiskt att inte köpa allt på en gång och dels för att jag faktiskt inte ska köpa en färdig klänning, utan låta sy upp en. Eller låta och låta, det låter som att jag ska gå till någon sömmerska och betala henne dyra pengar för att få en unik klänning. Det ska jag visst inte, min mormor skall sy min klänning. Och hon är sömmerska om någon undrade. Eller var i alla fall.

Dessa är exempel på vad jag tänkt mig:



Nåväl.

Sen tänkte jag väl bara nämna att jag mötte Edward utanför Kulturens Hus idag och han skrämde nästan livet ur mig. Skitläskigt. Och så glaserade jag mitt huvud idag också. Jag tänkte göra det blått, men färgen var väldigt jobbig, så det fick bli svart istället.

Bye~

Jag är muy arg på Linda just nu. Eller inte muy, men ganska i alla fall. För det var elakt av henne att missa bussen, bara så att hon råkade få en helt ledig dag och jag nu får sitta ensam och ha programmering. Jag gillar inte programmering alls. Usch, fy, TRÅKIGT!

Ajdå, kanske måste öppna programmet i fall våran lärare bestämmer sig för att kolla in vad jag håller på mig... >_> Isch, nu kom han.

I alla fall; Linda, jag är arg på dig!

Nåväl, jag får väl helt enkelt sitta och fixa till min fin-fina sida till mitt rollspelsprojekt, så att folk kan kolla vad fan det är jag tänker tvinga dem att vara med på. David, Simon och Erika är i alla fall med på det hitintills. Tim också.

Well, ny ska jag programmera *hostharkel* See ya~

Jag har ett sug efter att få rollspela. Bordsrollspela (och text, men det tar vi en annan gång). Och jag vill faktiskt vara spelledare också. Jag har en awesome idé på gång och jag kommer förmodligen att bli lika över ambitiös som Simon med hans rollspel. Men det gör inget, för det är awesome ändå.

Jag återkommer mer med info snart igen~ Ganbatte till moi.

Eftersom jag inte tänker, eller kan för den delen, låta Sofia läsa Fushigi Yuugi Genbu Kaiden (det vore smärtsamt för henne att inte få veta fortsättningen efter ett år, det är nog illa att alla andra fans måste stå ut med det) så tänkte försöka få henne att läsa Alice 19th. Jonna och Linda med för den delen.

Jag tror nog båda kan stå ut med hur det slutar faktiskt. Plus att det finns en massa söta killar med i den. Kyou och Frey (stavas även Furei och Furey, enligt vissa översättare). Frey är född i Norge, men hans namn låter mer som att han egentligen är tysk.

Det är ju ett litet plus att serien inte är så lång heller, ungefär lika lång som Absolute Boyfriend, bara en bok till tror jag.

Godnatt alla fina läsare <3

Jag måste även få informera alla om att det - som tidigare nämnt - finns en söt kille. Och han jobbar på Pressbyrån. Och han glömde dra upp sina byxor igår när han böjde sig fram så jag såg hans, kalsongtäckta, rumpa och den var väldigt fin. Liten, men fin (fast det är väl de som brukar vara fina?).
 

Helgen har varit allmänt awesome.

Det började lite pinsamt med att jag skulle åka med Sofias pappa (och bara han) och hämta Sofia i Älvsbyn. Normalt hade det bara varit den vanliga pinsamma tystnaden, men nu blev jag också så extremt trött så det var inte sant. Så jag satt och försökte att inte somna, samtidigt som jag otroligt gärna ville blunda.

Efter två timmars bilresa för min del så var vi framme hos Jonna och vi började nästan direkt laga tacosen. Sen åt vi den såklart. Innan vi började springa runt och färga mitt hår, samt halva mitt ansikte och det mesta av min nacke och hals (ansiktet, halsen och nacken var en olycka, faktiskt). Men nu är allting jättebra och jättefint och svart och jag har inte längre någon ful utväxt.

Sen inträffade Earth Hour och Vickan kom till Jonnis och vi samlades kring köksbordet med levande ljus och satt och pratade massa flum. Samt att jag och Linda anlitades av Vickan att modella hennes slutprojekt nästa termin. Både fotografier och på catwalk. Isch, jag hoppas att jag inte gör bort mig totalt då.

Nåväl, när Earth Hour var över så slog vi oss ner i deras bio-rum och lirade Guitar Hero i x-antal timmar (och jag fick bara spela The Kill fem gånger, max sju) innan Vickan stack hem och vi såg på Patrick 1,5. Flickorna fick höra mig squela "KAN HAN INTE SLUTA VARA SÅ SÖT HELA TIDEN!" ett antal gånger. Vi blev arga på Göran som blev tillsammans med Sven sen.

Sen lirade vi lite mer Guitar Hero innan vi nattade oss själva.

Idag; Frukost, Guitar Hero och gå till bussen. Stan, köpa hörlurar, tuschpennor och ett litet mål på Max. För Max har så god mat och dessutom 13 av 13 möjliga miljöpoäng enligt någon Miljötidnings miljöundersökning på snabbmatsställen.

Och nu är jag hemma och skriva på Romeo. Kanske måla en fin bild.

Sayonara~

Här blev det en massa krångel! Sofias tävling börjar två timmar försent. Hon får visserligen ta sig därifrån så att vi kommer till Jonna vid den ungefärliga utsagda tiden, men å andra sidan så måste hon bli hämtad och det blir eventuellt att jag inte kan åka med dem. Hoppas hoppas hoppas.

Detta var ju lite krångligt. Jag skulle ha åkt med ett-bussen istället, så hade jag inte behövt oroa mig över att jag inte kanske kan åka med dem, utan måste åka buss. Kyaa, jag vet ju inte var jag ska kliva av om jag måste åka buss till Jonna >_<

Mitt horoskop tyckte idag att har tur i kärlek idag, men inte så mycket tur i något annat. Eller inte tur alls, men bra med kärleken, som ska ligga på topp. Vilket är odd.

I vilket fall som helst så är det Earth Hour idag och jag ska till Jonna med tjejerna och vi ska väl sitta och prata och äta tacos och ha allmänt kul. Men innan dess så ska jag gå på stan lite grann eftersom jag ska åka med Sofia till Jonna. Hon kör och det ska bli intressant. Om det inte hade varit det faktum att hon ska övningsköra så hade jag suttit och retat henne, men nu vill jag inte råka hamna i ett dike, så det låter jag bli.

I vilket fall som helst så ska jag köpa lite tuschpennor idag. Undrar om tjejerna vill låta mig rita på dem, för jag har några bitching ideas som jag vill testa. Annars ska jag väl duscha nu och göra mig allmänt i ordning innan bussen går. Så tänkte jag skriva lite Romeo också.

Glöm inte att släcka lamporna ikväll!

Jag har återigen blivit bestulen på min kamera. Usch, jag känner för att gå och klippa sönder min systers alla plagg. Varför kan hon inte bara lyssna vad man säger åt henne?

Jag känner att jag har varit en aning oproduktiv idag faktiskt. På svenskan satt Lena bara och pratade medans jag åt choklad och läste Fushigi Yuugi (den är awesome) och på engelskan var det mer eller mindre likadant. På matten tycker jag att jag var produktiv, om hemliga agenten Kent tycker det också, det återstår väl att se. Typ aldrig någonsin. Men jag tycker att jag gjorde en jättefin bild i alla fall! Som ni ska få se om scannern vill funka...

YES! Sieg hail! (Döda mig icke, ni vet hur jag är, så stäng inte ner mig ;_;)

Here you go;

 <---- Skall ses i full storlek, så klicka gärna på bilden om ni känner för det? :'3

I villket fall som helst så fick jag en superawesome idé av den här bilden, att göra en seriestrip, men eftersom det tar tid så återkommer jag med den i ett senare inlägg. Okidoki?

Byebye ♥

Idag var det argumentationsredovisningsuppläsningsgrej. Jag tror att det kanske inte gått så bra som jag ville, men det är bara för att det var så kort och för att jag kanske, mest troligt, använde osakligt argument. Men jag tror faktiskt inte det egentligen, det känns bara som det.

Sen så tyckte jag att dagen var helt underbar och härlig för jag slapp se Edward på heeeeela dagen vilket innebär att jag slapp tänka på honom på heeeeela dagen. Men sen kom han och förstörde det när vi satt och hade svenska då vi inte ska ha det egentligen. Tänk, bara tänk, vad trevligt det hade varit om vi inte hade haft den lektionen.

Nåväl, det var ju underhållande att se att han hade likadan jacka som Sofia x3

Sen så satt jag och Jonna och skrev inköpslista till henne uppe på sjuan, innan vi (jag, typ) bestämde att vi går ner och går till stan istället så får hennes pappa, eller mamma eller vem som nu hinner först, komma och hämta henne där och gissa vem vi kanske hamnar bakom? Neeej, inte bara Edward, utan halva hans klass också - den manliga delen. Och de gick i bredd. Och väääldigt långsamt. På en skala över hur Sofia skulle reagera över långsamt; Hon hade blivit VÄLDIGT irriterad och sedan knuffat mig och sagt "Amanda, TRÄNG DIG!". Inte hemskt långsamt, med andra ord, då hade hon trängt sig själv.

Så vi hamnade bakom dem hela vägen till Åhlens, för där stannade Jonna då hennes padrés kom. Och jag följde efter Edward (Ofrivilligt, må jag säga!) inte bara till Smedjegatan som jag trodde att jag skulle göra, utan hela vägen till Shopping.

Jag var väldigt arg på honom när jag kom till busstationen, men sen blev jag väldans glad, för vem stod inte där och jobbade i kassan om inte självaste PB-killen? :3 Så jag var tvungen att köpa ett Granny-äpple av honom, bara för att. Och han sa hej (duh) med en väldigt fin röst som jag helt hade glömt bort att han hade.

Hela vägen hem från bussen så var jag JÄTTEglad och andra halvan så hoppade jag och log från öra till öra. Tur att man nästan aldrig möter någon på den vägen x3

Här sitter jag och försöker komma ihåg vad jag hade för superargument för att tala för genkonstruktion imorgon. Men allt jag kan komma på att jag har tänkt som är jättebra har jag redan skrivit ner, vilket suger, för då har jag bara ett argument. Och jag ville komma ihåg det nu så att jag kan skriva ner det och ha klart till imorgon.

Nåväl, här får ni se några av mina argument till varför man ska få konstruera gener själv (hehe, typ...);





Bilderna kommer från Mikas.se och självklart har jag ingen som helst ägande rätt till dem eller personerna på bilderna. Oturligt nog...

Godnatt folks.

Jag fick VG (+ tror jag) på programmeringsprovet, wiee~ Jag har börjat experimentera med färger (på papper, i håret visste ni redan x3) på bilden och även om hon inte hade hunnit bränna min skulptur så är jag nyappi! Och jag har återigen haft tid att läsa manga ur böcker och inte bara enstaka kapitel på internet och House går ikväll~

Livet är sig åter likt igen. Förutom alla nya människor, det vill säga :D

Jag tänkte bara påpeka att DBSK (aka; TVXQ) är ett mycket bra band. Jag älskar bra koreograferade danser - speciellt när det är många dansare som är extremt synkade. Sen när det är söta koreaner som dansar är det ju också ett litet plus x3 (Måste jag nämna att jag tycker att Hero är sötast? Han är nere i mitten, för dem som inte visste och undrade.)

Det här förklarar en hel del saker...

Haah~

Jag känner mig måttligt pigg. Igår blev det till att plugga programmering som sagt. Samt leta upp Lindas pappa i skolkatalogen. Vilket blev till stor del en nackdel för pluggandet, vilket resulterade i att jag fick sitta och läsa igenom trettio sidor på bussen idag, vilket inte gick så bra. Jag var väldigt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna, det brukar bli så när jag ska läsa någonting viktigt på morgonen.

Nåväl, nu finns det inte så mycket mer pluggande jag kan göra. Det jag kan kan jag och det jag inte kan, tja, det lär jag inte kunna smälla in i huvudet på tio minuter heller. Skönt att jag har klarat av det här provet om fyrtio minuter i alla fall :D

Hoppas Linda kommer nu snart bara, jag känner mig väldigt mobbad som sitter här helt ensam och inte gör någonting annat än att skriva på min blogg.

Min nya Organic Cotton tee är för övrigt väldigt mysig att ha på sig. Och väldigt snygg också, jag gillar den gula färgen faktiskt. Jag kan ta en bild på den senare och lägga upp bild på den när jag kommer hem (kring fem-sex tiden idag).

Ah well, nu ska jag väl ta och göra någonting annat så att jag inte bara sitter och ordspyr fram någonting så är så otroligt irrelevant att ni kommer spy upp det mål ni senast åt. För mig blir det gårdagens middag, eftersom jag inte hann äta någon frukost idag ;_; Jag får köpa en frukt i Gesällen eller något senare x3

Programmeringsprov, viljan efter att ha en pojkvän. Läsa gamla skisser till noveller och nerladdning av musik (schh...). En massa saker flyger igenom mitt huvud just nu, men mest av allt så sitter jag egentligen bara och ser ner på min hand. På det lilla hjärta och spader som jag har ritat dit idag.

Jag förstår att alla känner sig så grymt sugna på att läsa vad jag saknar för någonting.
Det jag saknar är Romeo. Min alldelens egna Romeo. Tänk om den redan var skriven. Tänk om. Då hade jag bara behövt läsa den. Läsa den och älska den. Men å andra sidan så skulle det inte längre vara min, bara min, skapelse. Det skulle vara någon annans. Ungefär som allt det där andra jag vill ha som är någon annans egentligen.

Så nu tror jag att jag tänkte krypa ner i min säng och bara sova. Och kolla på modellpojkar. Och fundera ut vad fan jag skulle säga till Asymetiska killen om jag nu någonsin skulle få för mig att prata med honom och fråga om han vill ta en fika med mig. Vilket jag aldrig skulle göra.

Imorgon ska ni få se vilka söta pojkar jag har hittat på Mikas.se. Och kanske till och med den där lilla lilla bilden som jag har på Linads pappa på min bärbara dator. Fast det är nog inte en sådan bra idé egentligen x3

Nåväl, jag skriver på Romeo, läser till provet och försöker glömma allt vad det heter att ha en pojkvän. Det överlåter jag nog till Linda och Erika, för de verkar vara så bra på det där.

Nu ska jag försöka sluta tänka på Edward. Som Sofia sa; "Men herregud människa nånting måste du ju kunna göra så han hoppar ut ur ditt huvud för en kväll? Hur kan han ha en sån makt över dig? O.o" Nej, jag tänker inte låta honom styra över mitt huvud.

Så för att göra det mycket enklare tänkte jag informera er om allt det jag glömde informera er om igår x3

Det var ju som sagt fredag igår. Mycket fint väder var det också. I alla fall fram tills efter lunch någon gång då solen gick i idé resten av dagen bakom en massa gråa moln. Kring ett köppte jag mina nya kjolar, de flesta av dem alldelens rutiga och väldigt fina som jag kan springa runt och leka att jag har en skoluniform i, för det har jag velat ha sedan mellanstadiet :'3

Efter det så gick jag runt på stan i en fem minuter, vilket innebär att jag gick in på Smedjan och provade alla kjolar så att de passade och sedan gick till busstationen. På väg dit så upptäckte jag att jag var lite småhungrig för det hade varit gröt till lunch och jag gillar inte gröt, i alla fall inte risgrynsgröt. Så jag tänkte att jag misann skulle unna mig själv en varmkorv på Pressbyrån eftersom jag hade pengar också.
Och med det sagt ska jag nu avslöja för omvärlden hur man får syn på PB-killen på pressbyrån; Man tänker att man är hungrig och planerar att köpa en korv. Helt vattentätt, bulletproof. Då är han garanterat där. Jag har inte en gång sedan jag upptäckt att det jobbar en väldigt söt pojke där (han) kunnat köpa en varmkorv när jag velat ha en, för att han är där och står i kassan.
Visserligen stod han inte i kassan igår, men däremot stod han och höll på ställa upp drickor på hyllorna och böjde sig fram väldigt fin och så var hans rumpa väldigt mycket ivägen för mig när jag skulle ta en dricka och dessutom väldigt inbjudande att nypa eller smälla till. Det gör jag dock bara på människor jag känner. Jag hann dock registrera att hans kalsonger (som stack upp en fem centimeter ovanför byxlinningen) var persiko-/orangefärgade och med prickar i fina mönster. Tror jag. Jag blev lite distraherad av att jag faktiskt kunde se nedre delen av hans rygg och var tvungen att tränga mig förbi honom och att han hade klippt sig och... ja.

OCH!

För att inte glömma; Jag har gett en tjej ett odödligt möte med mig. Kommer någon ihåg att jag berättade att det gick ett rykte i Kyrkbyn (där jag bodde för... nio år sedan) att jag dog när jag blev påkörd? Tja, jag träffade då min kompis kusin, som jag var kompis med där i Kyrkbyn. Och hon trodde som sagt att jag var död.

...

Jag misstänker att hon kanske tror att jag lever nu i alla fall x3 Kan vara därför Lindas pappa och en massa annat folk inte känner igen mig längre. För att de tror att jag har dött alltså.

Well, bye~

Jag gissar att cirka hälften av mina läsare förstår varför jag publicerade publicerade den texten nyss. Andra hälften gissar jag inte bryr sig om de vet varför eller inte.

Torsdagar suger, har jag bestämt mig för idag.
Själva skoldagen duger faktiskt (nu snackar jag i allmänhet, varje torsdag med andra ord), även om jag är lite sur över att det är en lång dag utan sovmorgon. Men av någon anledning så verkar ju allt helveteskap hända när jag kommer hem sedan på torsdagar.

Förra veckan så sprang mamma i taket över att jag var så outrageous att jag bytta kanal sex minuter innan hockeymatchen var över för att jag ville se Criminal Minds. Hon gick lös och skrek åt mig och tyckte att jag var barnslig och påstod sedan att jag ljög för henne.

Denna torsdag så tyckte jag att allting verkade gå väldigt fint, för mamma skulle inte komma hem förrens jättesent så hon skulle förmodligen inte kunna skälla på mig. Men ack, jag har ju ytterligare en förälder. Far min satte sig vid datorn. Jag ville sitta vid datorn och eftersom jag har inställda tider då jag kan sitta och det är dessutom väldigt få tider, så tyckte jag att pappa kunde väl vara klar snart.
Jo, om jag ringde hem Wilma. Då blev jag så där outrageous som jag var förra veckan och ville inte göra det. För det kändes som om jag blev tvingad till att göra någonting bara för att jag skulle få sitta vid datorn. Typ utpressning. (För dem som inte förstår problemet med att ringa hem sin yngre syster borde veta att jag hatar att prata i telefon. Speciellt med främlingar, eller folk som jag bara halvkänner till vilka de är.) Så jag blev sur eftersom jag bara har den där tiden mellan sex och sju innan min tid nu mellan tio och elva.
Sen tycker pappa att det är mitt fel, för jag behövde ju bara ringa efter Wilma. Och sen blev han sur över det faktum att jag hade "saboterat" datorn (dragit ut sladden) och tänkte minsann inte fixa så att jag kunde sitta mellan sju och åtta istället. Men vet ni vad? Jag vill inte sitta mellan sju och åtta, jag vill sitta mina tider. Det är ju inte som att det är överdrivet långa tider, eller med väldigt täta mellanrum.

Men! Nu vill jag inte sitta här och vara sur över det (även om jag är det) och att jag missade halva Criminal Minds (igen). Jag ska istället berätta vad som händer idag i skolan; Något som Sofia skrattade så gott åt att hon hamnade på golvet och inte ens hördes. Linda med. Fast hon stod upp.

Känsliga läsare varnas; de som inte bryr sig om när vi springer runt och squelar över pojkar kan med andra ord sluta läsa här om de vill. God natt ^w^

Det var så här;
Vi kom ovanligt tidigt från lunchen - vi brukar alltid annars sitta till fem minuter innan lektionen börjar på torsdagar. Så kom vi upp till skåpen och upptäcker detta fenomen. Så springer vi runt lite grann och jag upptäcker att någon stackare har glömt kvar sin bok på ett bord. I'm thinking; "Oh my, tänk om det skulle vara Edwards bok :'3" och plockar upp den. Läser ämnesrad, namn och klass. Visst är det allas våran Edwards anteckningsblock. Jag visar Sofia och Linda innan jag tänker att jag måste ju gå och lämna den i personalrummet nere på fyran, där alla svenskalärare sitter. Annars kommer han ju att sakna sin bok.
Och vem kommer inte då om inte Edward den Store (*hostharkel*) själv? Samt lärare då. Jag blev panikslagen och glömde för ett ögonblick att jag höll i hans block. Detta släppte när jag hörde hans lärarinna fråga "Var hade du boken senast då?" och jag vände mig om och frågade "Har någon tappat sitt block?" som om jag var med i... Ouran High School Host Club med blommor i bakgrunden eller något. Mindre vacker och mer åt det dramatiska håller dock. Så klart hade han (det visste jag redan visserligen x3) och jag gav tillbaka blocket. Eller... jag räckte fram blocket och efter det fick jag en blackout av någon anledning och kommer inte ihåg någonting förrens jag går till Sofia och Linda som ligger respektive står bakom skåpen och försöker hålla sig ifrån att ASGARVA åt mig och hela incidenten.

Och sedan dess har Edward såklart känt att han varit tvungen att ockupera mina tankar ungefär lika mycket som USA ockuperar Irak. Eller vad de nu gör där. Så nu känner jag att jag mer eller mindre vill slå honom eftersom han verkar vara som en sån där "Wack-a-(*insert djurnamn here*)"-sak som finns på tivolin där något djur dyker upp ur ett hål och sedan ska man slå dem. Så därför så måste jag ju slå honom. Fast han dyker å andra sidan inte upp ur något hål. Hm...

Ni kan fortsätta mina tankar om ni känner för det. Jag ska läsa lite yaoi (som står för Yama nashi, ochi nashi, imi nashi och betyder Inget klimax, ingen poäng, ingen mening) och sedan ska jag gå och nappa i min sköna säng. Efter jag skrivit på Romeo faktiskt.

Good night and good luck.

It's like you're a drug
It's like you're a demon I can't face down
It's like I'm stuck
It's like I'm running from you all the time

And I know I let you have all the power
It's like the only company I seek is misery all around

It's like you're a leech
Sucking the life from me
It's like I can't breathe
Without you inside of me

And I know I let you have all the power
And I realize I'm never gonna quit you over time

It's like I'm lost
It's like I'm giving up slowly
It's like you're a ghost that's haunting me
Leave me alone
And I know these voices in my head are mine alone
And I know I'll never change my ways
If I don't give you up now

I'm hooked on you
I need a fix
I can't take it
Just one more hit
I promise I can deal with it
I'll handle it, quit it
Just one more time, then that's it
Just a little bit more to get me through this

It's like I can't breathe
It's like I can't see anything
Nothing but you
I'm addicted to you
It's like I can't think
Without you interrupting me
In my thoughts, in my dreams
You've taken over me
It's like I'm not me
It's like I'm not me

Här sitter jag och tuggar sönder min tandborste för att jag ska gå och lägga mig i min jättestora fina dubbelsäng och ha jättemycket inspiration och skriva på Romeo (samt någon random konstig novell om en kille som är precis som jag och lite annat folk, David kommer hata mig för det x3).

Appropå DAVID, jag tycker alla bögar ska läsa hans blogg, för han är bög (som han själv skulle säga). http://dinforfader.blogg.se Layouten är jobbig, jag vet, Linda hade den tidigare. Jag tror jag ska vara snäll och ge honom någon Bruce Lee sak istället för att jag ska orka fortsätta läsa hans inlägg.

Nåväl, nu måste jag gå och spotta. Ha en trevlig natt.

Helvetes jävla snö?

Har jag bara sovit den senaste tiden och tänkt att det har varit på väg att bli vår? Gick inte jag och Sofia på väg till hennes buss och tänkte att "Oj, man kan ju minsann känna luften av asfalt, lera och slask, nu är det vår på riktigt!" Tydligen inte. Eller så var det någon som bestämde sig för att jävlas lite grann, för här snöar det minsann. Sådana där fina lätta dun som bara faller ner jättelångtsamt och vackert. Om man inte råkar vänta riktigt mycket tills det är varm och man kan springa runt i shorts.

Och nu ska jag sitta och plugga matte. Och hoppas att snön försvinner till imorgon, för jag vill gå på torr asfalt. Jag slipper bli blöt och mina fötter då.

Vi höres senare.

Jag ska argumentera för/emot genkonstruktion. För mig betyder det om man ska få fixa till gener som man vill ha dem, vilket jag inte riktigt är säker på om jag är för eller emot. Jag lutar mer åt för faktiskt.

Nackdelen är att jag inte hittar något konstruktivt som jag kan ta info ifrån till min redovisning. Vilket suger. Kanske hittar jag någonting snart. Förhoppningsvis. Nåväl, jag får väl ge mig ut på internethaven igen och hoppas att jag inte drunkar.

See ya later, alligator!

Hm... Jag vet inte riktigt om jag ska lita på det där testet. Första gången jag gjorde det (jag var tvungen att göra det två gånger, för jag blev inte nöjd första gången) så blev jag "You're Bold!". Är jag verkligen så bold att jag skrämmer bort killar? Gissar att jag inte är det. Däremot kan jag vara alldelens för skum så jag skrämmer bort killar.

Andra gången blev jag Bashful och därmed så struntar jag i vad den säger att jag är eftersom jag inte kan vara både Bold och Bashful. Det passar inte riktigt ihop.

Men däremot så gillade jag frågan "Vad skulle du göra om du hade planerat med att umgås med tjejerna på fredag kväll och så ringer din crush och vill bjuda dig på bio?" Visst inte är jag en ond människa för att jag tog alternativet "Jag svarar jag, man vet aldrig om han kanske aldrig ringer igen om jag säger nej"? Jag menar; Jag skulle självklart ringa och säga til mina kompisar och försöka övertala dem att flytta till lördag istället, så de får höra vad som hände under bion x3

Jag måste säga att jag har bland de bästa kompisarna man kan tänka sig. Inte för att jag kan prata med dem om allt, men de har som olika genres. Med vissa kan jag prata typ skola och det som händer där, andra snackar jag rollspel och skit med och andra lite annat. Men i grund och botten så är de som vänner ska vara; Lyssnar vad jag nu än kan ta upp som samtalsämne.

Till exempel idag;

Jag säger till Sofia att jag har fått Edward på hjärnan igen och det blev inte den förväntade reaktionen "Nääää, Amanda! Varför dååå?". Nej, hon (du, eftersom du är en sjättedel av mina läsare x3) kontrade med ett:

"Åh, det är så jobbigt! Han är ju inte ens rolig, han är bara arg! Eller... han ser arg ut, för han har fula ögonbryn, så det är ju inte hans fel egentligen. Men han är ju inte rolig att ha på hjärnan!"

Nej, precis. Det är han verkligen inte. Det är som att ha.... en riktigt riktigt dålig låt på hjärnan. Som... Love love love (den får jag ont i huvudet av, för alla Agnes fans som vill skära upp min buk). Och jag hoppas att jag kommer på någonting annat som jag kan ha på hjärnan. Gärna inom en snar framtid också.

Poängen var att jag har awesume kompisar.

Folk är idioter.

Hur kan man bara smsa till någon att man gör slut? Då bryr man sig verkligen inte. Då förtjänar man inte att... jag vet fan inte. Men man smsar inte till någon att man vill göra slut med dem. Verkligen inte. Det är som att det inte var nog att man skulle göra slut, utan man måste verkligen göra klart för den andra att man inte vill någonsin se den personen igen. För annars finns det ingen anledning att skriva någonting sådant i ett textmeddelande. Verkligen inte. Kan man inte säga det till någon ansikte emot ansikte, då är det för att man inte någonsin vill träffa dem igen.

Fan. Folk är idioter.

Jag är glad att jag aldrig har förlorat någon, för jag skulle aldrig märka att det var på väg. Verkligen inte.

Jävla idioter. Människor suger.

Träningsvärk, Popcorn, Cheez Crunchers, Coca-Cola, Melodifestivalen, EMD, Mattepluggande.

Sen måste jag få säga att när jag lyssnade på en EMD låt för någon timme sedan började jag tänka på hur söt Mattias låter (jag vet ju redan att han ser söt ut, så det är ingen fara) vilket ledde till tankar om hur söta Erik och Mattias (i Romeo) är, vilket ledde mig till att tänka på att jag vill skriva det där jäkla kapitlet om Emil och Sebastian vilket fick mig att tänka på att jag måste skriva klart kapitel sjutton snart. Vilket i sin tur har fått mig att skriva det här.
Jag skall banne mig vara klar med kapitel sjutton innan nästa vecka är slut! Faktiskt!

Btw, det var någon man från utanför Kumla som hade ringt mig. Jag har ingen aning om vem det är eller vad han ville, men det var creepy. Det fick mig att oroa mig över att det kanske var någon från sensus som ringde (innan jag kollade upp nummret) och ville säga att jag hade kommit 1:a, 2:a eller 3:a i deras novelltävling. Vilket i sig skulle resultera i att jag måste tacka Edward för inspiration, eftersom att jag dumt nog lovade att göra det om jag fick pris för den novellen >_>

Nåväl, godnatt mina kära läsare! (Thiz is tha sjuhundrade inlägget btw)

Jag hade en så sjuk skum dröm i natt. Faktiskt. Kanske till och med sjukare än vanligt. Som den där drömmen jag hade om att Mike's kompisar försökte misshandla mig när jag skulle hinna till bussen.

Ja, okej, jag ska berätta om den xP

Jag var av någon anledning på något fint ställe i Norra Hamn i en danslokal (dock inte de som faktiskt finns där) och skulle vara på dansskola. Lite skumt var det att jag och Wilma kunde vara i samma klass, men jag brydde mig inte så mycket om det. Förrens jag insåg att jag var den enda över tio där och fick dansa med någon för stor liten pojke. Fast vi hoppade mest runt omkring som på en uppvärmning innan idrott.
Sen så kom Linda och hälsade på mig med sin manager och Paj och vi pratade lite grann och jag frågade henne om hon inte kunde gå och ta autografer av EMD som hade varit där och spelat för oss (fast den delen av drömmen fick jag inte uppleva >_<), men det vågade hon inte. Så jag bestämde mig för att jag minsann skulle våga göra det! GO GO ME!

Jag gick då till ett rum - som såg lite grann ut som ett dagisrum - där Erik och Mattias låg och myste i en säng och så frågade jag om en autograf och höll darrande fram min kallender(!) av alla saker och en penna. Men då blev Mattias jättearg på mig och tyckte att jag verkligen störde dem mitt när de höll på vila och allting eftersom de var jättetrötta efter deras konsert så han tyckte inte att jag förtjänade någon autograf. Erik låg mest bredvid och tyckte att Mattias var lite fånig som blev så arg på mig, men han gav inte heller någon autograf.
Så jag gick till Linda och var lite småledsen när deras manager kom och sa, några minuter senare bara, att de hade ändrat sig och att jag skulle få en autograf om jag följde med nu. "Nu? Ska jag komma nu?" frågade jag dumt och han sa att det skulle jag, om jag ville ha min autograf.

Kvar låg Erik och Mattias i sängen och myste fortfarande med varandra och Mattias var fortfarande sur på mig, men han började ändå skriva en massa saker på ett papper och sa att jag fick själv fylla i vad det skulle stå i tomrummen. Ungefär stod det "Till (blank), tack för att du stödjer oss (bla bla bla) från Mattias och Erik." Jag fick med andra ord inte Dannys autograf, för han var minsann inte där.

Sen började Erik skratta och berätta en anekdot och fick Mattias på mycket bättre humör och så bestämde de sig för att jag misann skulle få följa med dem när de skulle ut och åka skoter på en älv (och alla vet att alla norrlänningar älskar att åka skoter, utom Linda då) och det tyckte jag skulle bli VÄLDANS roligt. Och Linda blev dissad, tyvärr x3
Så vi åkte ut på älven, vilken det nu var, och började köra runt med skotern, men så tappade Erik någonting och jag klev av för att springa efter den och de for iväg på sin skoter, bara några meter bort in i skogen, men så tappade jag bort dem och det var jättehemskt. Så träffade jag deras manager som satt med värsta elit-teamet och höll på med en massa radars och datorer och sa att de hade blivit kidnappade och att jag och Danny var tvunga att hitta dem. Danny hade dock åkt i förväg, så de trodde att Danny också var kidnappad nu, så jag var tvungen att rädda dem ensam.
Jag fick en jättecool röd skoter med tak och radar och allting och körde iväg. Sen hittade jag dem på en fabrik där de blev tvingade att gå på ett rullande band som gick in i en stenugn som höll på grädda tjocka plättar och hela tiden så kom det ut en skiva som skulle knuffa dem bakåt så att de föll in i ugnen. Sen sa jag åt dem att hoppa ner så att vi kunde slåss mot ondingarna.

Vilket vi gjorde och vann och sen åkte vi tillbaka till dagiset/danskolan och Mattias och Erik myste, Danny försvann igen och Mattias var inte längre arg på mig.

The end.

"And out tasteless fights that build out nights are starting to cave in, you're under my skin."

Jag kände att idag var en bra dag. En väldigt bra dag faktiskt. Visst, vi hade fysikprov och jag vet inte om det gick underbart bra eller om det gick åt helvete, men det har varit bra. Vi disskuterade in minsta lilla detalj av provet i efterhand, precis som jag vill ha det. Efteråt så hade vi inga egentliga lektioner förrens efter elva, så vi fick springa runt och flumma i skolan.

Det var nästan, nästan säger jag skamset, som jag bankade på fönstret till datasalen och räckte ut tungan åt Edward och hans polare. The Scaredycat got the best of me.

Till och med att vi hade jobbig cirkelträning på idrotten gör inget, för boxningen var kul och det är ju trots allt träning. Bra träning. Och att jag sedan kliver av bussen och är så pissnödig att jag hade satt mig och pissa i en buske om jag inte hade fått tag på en toalett inom tvåhundra meter gjorde inte heller något.

Här hemma väntade en katalog från ScFi-Bok och dessutom nya nummret av Illustrerad Vetenskap. Och Criminal Minds, The Big Bang Theory OCH The Mentalist går på tvn.

Men av någon anledning så knäpper det till i huvudet när pappa frågar hur det gick på provet. Jag blir dryg och arg. När mamma frågar om hon får se Glamour säger jag motvilligt ja och det knäpper återigen i huvudet när hon trodde jag sa nej. Jag snapade när mamma blev arg över att jag tog en kroppkaka istället för palt fast jag sagt att jag skulle äta palt. Och nu sitter jag här och är inte så himla glad i alla fall. Jag ska väl ta min tidning och läsa den. Och skriva ett kärleksbrev till Erika.

Här sitter jag och läser fin fina yaois. Och för dem som undrade så står yaoi för Young Academics on Ice. Typ. Men ja, de är fina och jag förstår inte varför jag inte har läst på länge. Yaoi, yaoi, yaoi~

Se nu bara här;

Jag förstår inte riktigt vad som kan vara fel med mig. När jag är kär, eller gillar någon, då vill jag inte göra det för det är så jobbigt och suffocating och känns precis som ett riktigt illa skavsår. Men när jag inte är kär i någon, som nu, då vill jag promt ha någon att älska, sådär riktigt innerligt som man inte kan älska sin familj eller någon annan utan bara någon man är kär i.

Jag saknar känslan när man vet att det inte längre är fjärilar i magen utan en flock örnar, som slår uppgivet med vingarna och river i magen och bröstet för att komma ut. När skavsåret inte längre bara svider utan gör att man inte längre får på sig skorna, när det inte någonsin vill läka.

Jag har tid att tänka på annat. Som skolan, eller saker som jag vill göra. Jag har till och med börjat träna lite grann också. Jag målar naglarna när färgen börjat flagna. Jag tänker klart och börjar inte vandra iväg med tankarna dit jag inte ska. Jag kan se efter killar utan att behöva vända mig om för att jag mår illa, för att jag känner att jag har svikit någonting som inte finns.

Det finns ingenting där som hindrar mig från att somna på kvällen och jag vill inte längre vända ut och in på mig själv. Det enda jag saknar är att jag inte har någon som håller om mig. Som bara är där när jag tänker klart och inte har flagnande nagellack eller örnar som klöser sönder mitt innanmäte.

Jag vill ha någon att krama på kvällarna. Någon att sakna att krama på kvällarna. Jag vill inte längta efter att kunna sakna.

Och jag tänkte faktiskt ändra header. Igen. För jag råkar vara kräsen och tycka att den suger. Jag ska gottgöra er, ni får väl läsa någonting jag skrivit till gestaltningen eller något. Eller så skriver jag klart Romeo så snart jag kan (dvs. När nästa veckas prov är över samt inlämningar som jag måste göra klart).

Jag vet att ni älskar mig i alla fall.

Mitt lov har varit väldigt inspirerande, jag lovar.

Måndag var jag till Boden och badade med pojkarna (David, Simon, Martin och Emilio, aka Gnomen) samt fick min en testosteron-förgiftning. Att umgås med fyra killar (och inga tjejer om någon undrade) en hel dag kan göra saker med ens huvud. Satt och försökte få gnomen att trycka i sig en 2x150 burgare, men det gick minsann inte. David klarade av sin och vann två stora drickor till deras lan. Som jag fick se hur de förberedde med alla sladd-kopplingar och maten som skulle in i kylskåp och blommor som skulle bäras bort. Sedan såg vi minsann ockå Barnhemmet men pappa kom och hämtade mig innan jag hann se slutet.

Tisdag-fredag; Jag sitter och är allmänt lov-inställd som vanligt. Fredag städar jag lite och pluggar (FAKTISKT) fysik också.

Lördag är det lan. Visserligen så var det på kvällen och jag glömde äta mat innan jag kom till Persön, kring sex på kvällen, så jag var hungrig, men så finns det en fin grill där x3 Efter det så började rollspelet som gick väldigt bra och episkt. Till folk tröttnade och vi försökte korta ner eftersom vi hållt på till... fem på morgonen. Så vi var väl klara någon timme senare och kring halvåtta så kunde jag somna trots att jag bråkade med Simon om min filt. Sen vaknade vi och Elin åkte hem och någon timme senare när vi orkade stiga upp så städade vi undan resten.

The end.

Nu ska jag pressa detaljer ur Erika om hennes hemkomst om några veckor och sen måste jag skriva på mitt filmmanus. Faktiskt.