De e la nyårsafton
Jag kan meddela alla som var väldigt ovilliga och rädda för att träffa mina vänner att vi inte rollspeladem, vi bet inte varandra och gjorde ingenting i övrigt udda. Visserligen så var det ungefär som jag är, men det är alla vana vid nu hoppas jag. Vi pratade, vi spelade sällskapsspel, vi masserade varandra (Elin masserade mig och Erika, Erika masserade Helena och Helena masserade mig och Tim masserade Elin) och kollade på Kung Fu Panda. Som var awesomeness.
Det var nog allt. Nu ska jag packa.
Ps. Och jo - Eftersom jag inte riktigt tror mina vänner (Sofia, Linda och Jonna alltså) har uppfattat det; Jag gillar Danny, jag tycker han är relativt snygg och dessutom gillar jag vissa av hans låtar. Fastän han har lite krokiga tänder. Och ja, jag menar den här Danny;
(Fast han är typ läskigt stor.)
Hjälp?
Betyder det att min blogg ÄR trevlig, eller var det sådan där otrevlig internet-ironi? Man blir ju lite orolig. I vilket fall som helst är jag ju bara en länk ifrån att få gratis reklam :D Jonna också dessutom :D
Ps. Jag tänker ändra min layout igen, för alla vet att jag ändrar varannan månad eller så xP
Sucking too hard on your lollipop, oh, love's gonna get you down!
Mycket har minsann hänt under julhelgen, inte minst att jag har blivit halvt ihjälskrämd av tomten, och en del i det läskiga var ju att jag dessutom visste vem som var utklädd till tomten i år >_> Nåväl, jag fick ingen Jared under granen. Eller liten söt pojke. Eller pojke för den delen alls. Och min söta kusin blev rädd så fort jag kom närmare än en meter och därmed skrek. Jag fick med andra ord inte hålla henne mer än sammanlagt två sekunder, vilket is a shame.
Jag har inte heller stoppat foten utanför morföräldrarnas lägenhetsbyggnad vilket innebär att jag inte haft någon som helst chans att få se male eyecandy, ingen buss-Egon för mig med andra ord. Däremot har jag hunnit drömma om EMD (jag tror det har något att göra med att jag såg Erik och bara Erik på körslaget igår) och PB-pojken. Som höll i min sko (som jag inte egentligen har) för att jag höll på packa om min resväska på pressbyrån. Som låg på Shopping.
Fast å andra sidan så har jag fått glass, gått upp minst tre kilon (fast det vet jag inte säkert än) och fått massa roliga julklappar. Men mest böcker och presentkort. Boktjuven är däremot en VÄLDIGT bra bok, Döden pwnar.
Au revoir.
And now I spend my whole life trying to be the one who's in your arms
Idag är jag lite extra hurtig minsann, stiger upp klockan åtta och allting och inte för att jag inte kunde somna om heller, utan för att jag minsann ska in till stan och kolla på PB-killen och önska honom en god jul.
Vadå? Det får jag väl?
Nej, ärligt nu. Jag ska till stan och köpa julklappar. Faktiskt. Tro det eller ej. Jag har köpt alla mina. Jag ska köpa åt min kusins mamma (vad heter ens farbrors fru?) från min kusin. Bara en kvart kvar tills bussen går minsann. Som pappa sagt att jag får åka gratis med om jag säger att pappa är min far. Vilket jag mest troligt inte kommer att våga, för att det är ju helt... elakt att åka gratis. Eller inte egentligen, men det känns elakt.
I alla fall. Jag ska väl gå och klä på mig och sedan bege mig till bussen. Fast jag egentligen bara skulle vilja krypa ner i sängen igen och sova.
Ack now here, the angels sing
Jag har precis kommit hem från en övernattning hos Sofia, hon och hennes mor var snälla nog att köra hem mig. Och eftersom det var övernatten är det ganska uppenbart att vi gjorde någonting utöver det jag brukar göra lördagskvällar (vilket brukar vara se på film och äta mat).
Det började med att jag kom från bussen in i Sofias hus och kände mig som Kepsens stackars dränkta katt som blev stoppad i frysen sen (för alla stackars ovetande var det en dröm, katten blev inte dränkt ELLER stoppad i frysen). Efter det så gick jag och joinade Jonna i Sofias rum medans den nämnda skulle äta middag. Och då våldgärstade vi hennes blogg (eftersom att användarnamn och lösenord var så fint inskrivna) vilket resulterade i det här (<--Länk!). Sedan skrämde vi henne med att inte säga vad vi gjort, en snigel och en katt (de sistnämnda hos Henrik).
Hos Henrik spelade vi Mario Cart och Guitar Hero bland annat. Jag sög på båda, men jag lärde mig så småning om hur jag skulle göra för att inte bli utbuad x3 Så det var minsann bra att Sofia bestämde sig för att släpa med mig hem till sig, för annars hade jag minsann blivit beroende kan jag gissa.
När vi kom till Sofia kom Jonna på att hon minsann hade glömt sin telefon, så vi fick gå tillbaka (men förtrösta icke, kära läsare, det var bara en gata) och hämta den. Sen somnade vi, typ.
It's christmas time
Och mor och far var lite odiskreta när de beställde min sista julklapp. Att ha datorn utanför mitt rum och sedan ska de ringa och beställa min symaskin, aj aj. Tja, nu vet jag att jag kommer bli glad i alla fall ^w^
Merry Christmas ♥
Do I look familiar, I've passed you in the hallway a thousand times
Jag fick inte se Mike någonting idag. Ingen annan kul pojke i skolan för den delen heller. Så vi flummade runt som förra året, fast tröttare. Kanske har vi vuxit upp ordentligt tills nästa år? Neeej, vad tråkigt.
I alla fall så gick ju jag på stan sedan, för jag hade ju lovat mor min att inhandla min syrras julklapp, så jag var ju tvungen att göra det också. Men det var inte så hemskt. Jag sprang omkring och lyssnade på Teddy Geiger samtidigt som jag såg på roliga saker (fast det var jättefå saker). Och så begav jag mig till Olssons tyger för att kolla om de hade några organsika tyger, men jag hittade inget. Vilket är dåligt. Jag får hoppas att de har det om jag far dit och frågar, för det är ju mycket snällare och coolare att så med naturvänliga saker.
Jo ja, jag ska bli en liten sy gumma nu, som syr en massa kläder och saker. Förhoppningsvis ska jag väl slippa köpa en massa nya kläder när jag vill ha det, utan lyckas sy själv :D
Men men, sedan var jag till Preessbyrån igen och såg på söta PB-pojken (nu heter han pojken för det är finare än killen x3) som hade klippt sig. Och jag fick minsann veta att han hette antingen Anton eller Robert. Eller så är jag heeelt feeel ute. Men det gör ingenting. Anton är förövrigt ett fint namn. Och Viktor. Fast alla vet väl redan att mina söner ska heta Erik och Emil?
Nåväl, eftersom jag publicerar detta inlägg under Hawties måste jag väl lägga upp en bild på en snygg kille också (måste och måste, det är väl kul att dra upp snyggfaktorn på bloggen x3). För övrigt ska jag fixa till layouten nu i helgen. Tänkte göra den ljusare och juligare.
(c) Heidi Slimane
(Fast pojken är min, det har Sofia och Jonna sagt.)
Kritiker sökes!
Seriös person som gillar att läsa, inte har någonting emot homosexuella och känner för att läsa en amatör-författares försök till roman sökes.
Jag skriver som sagt en kapitel-novell (som nu mer är värd att kallas bok) om en kille vid namn Emil, jag har några läsare som verkar gilla den, men ingen av dem ger min konstruktiv kritik (antingen för att de inte vågar eller för att de inte vill ._.') och jag känner att jag skulle kunna behöva en smäll på fingrarna lite då och då.
Personen/Personerna som jag vill ska läsa min bok ska då kunna ge konstruktiv kritik, inte bara negativ eller positiv, men också kunna mana (tvinga) mig att skriva om det tar för lång tid för mig att skriva ett nytt kapitel.
Är tacksam till alla som vill ge det ett försök, eller ens bara vill läsa utan att kritisera Romeo x Romeo.
För att läsa mer om Romeo:
http://fushidara.weebly.com/fushidara.html
Introduktion till Evolution
Oh no, där försvann en kol (jag ska härma Jonas, för det är så kolt) rubrik på grund av skolan. I vilket fall som helst är jag klar med min finfina rapport nu och har händerna fria hela helgen (måndag ska jag nämnligen sätta mig och skriva Litterära Gestaltningen så att det är klar) och sedan ligger lovet framför mig. Whoopie~
Sincer lycka för första gången på länge när det gäller någonting med skola.
Så nu ska jag minsann sätta mig och skriva Romeo. Alternativt. Efter jag läst lite yaoi, jag orkar ju inte sätta mig och skriva Precis efter jag skrivit klart skolarbete, man vet aldrig hur det kan påverka min fina bok. I vilket fall som helst behöver jag lite inspiration samt maning för att kunna skriva i alla fall. Plus att jag numer annonserar efter någon som kan kritikläsa Romeo också, för ingen av mina kompisar verkar kunna det.
No, I won't step back but I'll look down to hide from your eyes
Det hela började med ett förtvivlat "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ" och följdes sedan av ett "Vem av er ska dansa med mig?" riktat till Jonas och Linda. Jonna var snabbast att svara, men det spelade ingen roll för lärarna hade ju varit fiffiga och tagit hand och allas rösträtt och lade in sitt veto för att stå varanannan kille varannan tjej så jag fick stå och hålla någon idrottare i handen som skrattade när jag sa att "Näähää du! Jag dansar INTE (med folk)".
Så fick vi lära oss stegen till första dansen och det var mäkta jobbigt. Först var det minsann fyra steg fram lite åt sidan åt höger och sedan samma sak fast åt vänster och så gör man det fyra gånger (tror jag det var) samtidigt som man håller varandra i båda händerna korsade på jobbigt vis. Och sedan så ska man klappa varandra i händerna (högt) uppe i luften åtta gånger innan man armkrokar och dansar åt höger. Sedan gör man precis samma sak fast åt vänster. Och sedan så byter man kille, vilket jag absolut INTE ville. Dels för att det innebar att Arne närmade sig och jag inte ville dansa med honom (av anledning man borde förstå om man känner till något om mig och min koordination) dels för att jag inte ville veta vad Sofia skulle göra om det hände. Arne är Sofias och där med basta.
Så gjorde jag så med två handsvettiga pojkar. Sen med kille som Jonna gillar vars namn börjar på E (och mer än så säger jag inte, man vet aldrig vem som läser) som hade härligt kalla händer som inte var svettiga och sedan så var det någon mer kille. Och sedan kom asymetriska killen som Sofia och Jonna så fint döpt honom till. Han var söt. Honom ville jag inte byta bort. Men det behövde jag inte heller, för vi skulle lära oss en ny dans när vi skulle byta så ingen fick byta. Så fick jag stå där med en lång, söt, kille med händerna på hans axlar och hans händer på min midja och jag var jättenervös och började förmodligen svettas jätte mycket vilket är jätte pinsamt.
Sen så lärde vi oss den nya dansen där han var värsta Värsta duktig och förde som en riktig dansare och jag flög med honom som en stor vante (en stor men väldigt lätt vante, för jag kan knappt komma ihåg att jag satte fötterna i golvet x3). Sen så behövde jag inte oroa mig för Arne mer för vi tappade bort oss i folkmassan och hamnade på andra sidan rummet.
Men sen var jag tvungen att hoppsa (ja, hoppsa) bort från min söta partner och då hamnade jag minsann en kille ifrån Arne. Vilket var märkligt. Och pinsamt. Och jag oroade mig igen för var Sofia skulle kunna göra. Med tanke på hur hon reagerade när hon fick provet och allt.
Sen fick jag tillbaka min partner typ. Och precis innan vi skulle sluta med uppvärmningen så fick jag E (nu höll jag på skriva vad han hette x'D) som partner igen. Men vi hann inte dansa mer.
Slut. (Ja, okej, sedan spelade jag och tjejerna pingis.)
Ps. Jag hoppas att vi har dans till våren igen. Gissa vem Sofia ska få dansa med då 8D
Vi hade dans idag som uppvärmning!
"Fan vad seg han är, jävla trög jävel!"
Ibland gör jag visserligen samma sak, men sedan ångrar jag mig alltid. Jag har flera gånger tänkt buss-helvetet, men sedan i efterhand ångrat mig och tänkt att "Nej, så ska jag inte tänka. Det var mitt fel att jag inte tog en tidigare buss, eftersom jag visste att det förmodligen skulle vara halt ute och då tar det extra tid att komma fram" och så vidare. Kanske är jag extra försiktigt när det gäller att tänka ont om bussar, eftersom far min är busschaufför och jag inte vill att någon säger ont om honom. Men fjortisar minsann, de verkar inte ha någon gräns för när de inte är arga.
Så fort jag ser någon som jag kategoriserar som fjortis så stirrar de alltid elakt, eller så säger de någonting förraktfullt, eller om man nu råkar komma på dem med att le så är det för att de har sagt någonting elakt som någon annan fjortis håller med om. Nej, fy säger jag. Arrogant och elakt.
Skjut mig, skjut mig, skjut mig snälla någon NU!
Smart. Smart~ SMART!
Urrrgh...
Jag är arg på mig själv.
Tired of thinking underage, I'm not thinking underage anymore
Stackars hormoner, det är inte deras fel.
Jag gillar ensamma pojkar, pojkar med långt hår, pojkar med kort hår, pojkar med ryggsäck, pojkar med piercing i läppen, pojkar utan haka osv osv osv osv osv osv osv."
Ack Jonna... Ibland är sanningen smärtsam ;_;
Or is this the last time?
I guess it's allright, the possibilities keep walking in on me
Så nu ska jag minsann ta och skriva ner massa fina saker om hur universum bildades. Eller nej, det ska jag inte. Jag ska skriva en massa fina saker om hur alla arter utvecklades EFTER Big Bang.
And it'll all get better in time
I vilket fall som helst så har min makaronilåda nu kallnat och den är inte lika god. Men det är det ingen som bryr sig om heller.
Annars vill jag verkligen verkligen ha en viss långhårig lockig pojke under julgranen i år. Fast det kommer jag nog inte att få, för pappa har sagt nej till långhåriga pojkar, tyvärr ;__;
Nej, jag har inget vettigt att skriva. Faktiskt. Jag borde skriva på evolutiongrejjen, men det orkar jag inte. Även om jag borde och lite grann vill göra det också. Men så är jag lite fattig i huvudet just nu så jag orkar nog inte skriva sex sidor om det. Suck.
Ämen va fan, Pitiful och Sick Puppies får vara mina vänner i kväll.
Underage thinking (Confidence)
Secondly; Måste jag påpeka att jag inte blev less på att Sofia och Jonna satt och var totalt oscoiala. Jag blev arg för att det verkar alltid vara så att det är jag som får lida när vi gör någonting som inte alla vill göra; Som till exempel spelet i fredags. Visst, Sofia hade ont i huvudet och ville avsluta spelet snabbt. Men det går inte snabbare för att man sitter och ska fälla just Mig hela tiden. Man kan bara undvika att fälla Linda som obviously kommer att vinna allting.
Och ja; Även om det kanske Verkar som om jag är gjord av stål och inte tar åt mig av någonting, om det så är att jag skämmer ut mig eller att någon säger någonting elakt, så finns ju chansen fortfarande att jag kan ta åt mig. Jag är inte en blöt hund som skakar av mig vatten.
Om ni är less på spelet, be om att vi avslutar det. Om ni vill kolla filmen, säg till så jag sitter slippa en kvart och stirra upp i taket i hopp om att ni kanske kommer att tänka "Nämen oj, Amanda gillar inte Twilight..." Att det inte fanns något annat att göra tycker jag inte kvalificerar sig som en anledning, för hur många gånger har inte vi kommer på en massa saker att göra, även om vi redan har någonting att hålla på med?
Teddy Geriger - For You I Will (Confidence)
FOI
Jag har fortfarande på mig halsbandet, jag kommer fortfarande ihåg.
Nu orkar jag inte gå runt och tänka längre. Inte tänka på dig. Jag vill ha en anledning att tänka på dig, en bra anledning. Att du är ett minne, eller att vi faktiskt fortfarande pratar. Men nu, nu vet jag inte längre.
Vet du att jag har tänkt på oss sedan november nu? Jag vet väl inte om du har det, men det har inte gått att sudda ut någonting. Ingenting du har gjort, ingenting jag har gjort. Vi har inte gjort någonting. Vi har planerat, vi har pratat och vi har skrattat. Och jag har tänkt. Jag tror du är den enda som inte vet hur mycket jag har tänkt. Om det är för att du inte ville se, inte kunde se eller bara inte brydde dig om att se, tja, det vet väl bara du antar jag.
Men nu kan du inte övertala mig om att vi inte har bråkat längre. Det går inte. Jag är arg på dig och om jag inte tror helt fel är du arg på mig med. Eller så har du glömt bort mig, men jag vet inte.
Du har inte gjort någonting, kanske du tycker. Jag håller med. Det är precis vad jag tycker. Du har inte gjort någonting och det är det som är problemet. Du gjorde ingenting. Jag försökte, jag vet att jag försökte och det är inte det jag inte kan sluta tänka på. Det jag inte får ur huvudet är om du verkligen försökte som du sa efter åt, det sista du sagt till mig, eller om du bara ljög för att jag skulle tro att du försökte. I vilket fall som helst är jag besviken. Och sviken.
Jag har väntat i snart två år. Jag orkar inte vänta längre. Jag kom över dig i somras, men jag glömde dig inte. Allting kunde påminna mig om dig, men också allting kunde få mig på andra tankar. Jag finner hela tiden nya saker som jag inte behöver koppla till dig. Vi pratade om allting, men det kommer nytt, vi känner väl inte längre varandra?
Och nu undrar jag; Vill du fortfarande känna mig? Ska vi fortfarande vara vänner? Jag vill det. Jag vill gärna fortfarande vara din vän, som alltid tidigare. Det är upp till dig, du får välja. Du bestämmer och jag respekterar ditt val. För jag har redan gått vidare. Jag måste bara få veta att jag inte gjorde fel val.
För sedan jag började gymnasiet pratade vi mindre och mindre, men alla helgona var droppen. Jag försökte verkligen, och jag blev arg. Jag tror inte du förstår hur sviken jag kände mig. För du borde ha tänkt på att jag inte skulle ha en dator, eller internet, för vem har det när de är ute och reser egentligen?
Om man nu tror på tecken så betyder det väl att vi inte ska träffas. Att vi borde komma över varandra. Det sista jag behöver är att du säger att det är okej för mig att gå vidare. Svarar du inte på det här, kommer jag tolka det som att vi inte längre är vänner. Då kommer du vara den första som jag brytt mig om som jag förlorar på länge.
Men om vi fortfarande ska prata med varandra behöver jag veta att vi ska göra det. Ett hej räcker om du inte vill ta det första steget. Men nu har jag gjort det, du behöver bara svara. Jag vill bara veta vad det är jag förlorar.
Om du inte förstår att det är dig jag menar utan att jag behöver säga till dig, då vet jag att jag slösade min tid när jag skrev det här. Att alla timmar jag spenderat med dig kunde spenderats med någon annan. Även om jag aldrig kommer att ångra dem.
Sayonara.
SemeUke.com - Find out what you really are!
You are a Flaming Uke!
One of the easiest uke to recognize by sight. Your flamboyantly gay behavior makes it easy for seme to prey upon you, and that is exactly what you want, and you usually have a few tricks up your sleeve as well. You most often have colored hair, designer clothes, and eyes that are constantly roaming, searching for the perfect partner. You are best paired with the Chibi Seme, who will rise to your challenge with their mischievous nature.
Most compatible with: Chibi Seme
Least compatible with: Sadistic Seme, Opportunist Seme
What seme or uke are you? Take the experience at SemeUke.com.
Because it comforts me
For the record så har mina dagar blivit underbart schizofrena. Allting går i berg-och-dal-banor. Är det bara jag eller håller alla i min närhet också på få mentalbreakdowns? För det känns verkligen som det. Alla vi är trötta i skolan, även om det bara är en vecka kvar. Det finns dessutom bara ett prov och en skrivning till Litterära Gestaltningen kvar. Typ. Om man kortar ner listan lite. Men det är vad jag kommer ihåg.
Jonna kan jag inte förstå hur hon känner sig. Jag vill bara trösta henne, men jag vet inte hur jag ska göra. Jag har aldrig varit bra på att trösta människor. Jag sitter bara där och gråter och verkar tynga ner dem ännu mer. För när jag är ledsen vill jag bli tröstad, men jag vill inte tänka på det. Och jag vet ju inte om det är så andra också känner. Men jag tröstar Jonna tills hon inte orkar med mig längre.
Mike hade dålig humor. Vilket är bra humor. Vilket är udda. I alla fall var det kiss och bajs humor.
Läskiga millitär-städaren; "Har du något på gång då?"
Mike; *med en väldigt allvarlig ton* "Jo, bajs."
Båda: "..."
Mike; "Nää, skojade bara."
Och jag var på sminkingen. Så jag har typ sju lager smink i ansiktet. Och tydligen väldigt fina ögon med ett tillhörande set väldigt långa ögonfransar. När jag kom hem sedan orkade jag inte fota, så nu har det blivit kladdigt. Men eftersom jag köpte smink (ofrivilligt) för femhundra kronor så kan jag ju sminka mig i helgen eller något och visa hur fin jag blev.
Nu har jag och pappa suttit och räknat på fysiken i alla fall och jag tror minsann att jag kan den. I alla fall nog till ett svagt VG, vilket är precis vad jag behöver för att klara VG på kursen. Men jag hoppas att jag inte bara tänker för högt om mig själv.
Far är snäll i alla
Fedelsedagensresume (ja, FEdelsedag) och så är det med pasta
Sen så gjorde jag mig i ordning för skolan, satte mig vid datorn medans jag väntade på att plattången skulle bli varm, BIG MISTAKE. Visserligen så var det typ 40 minuter kvr tills jag skulle gå, men jag fastande. Och läste lite yaoi. Och så fick jag stressa på mig kläder, platta håret snabbt och springa iväg till bussen. Samtidigt som jag borstade tänderna må jag få säga.
Så kom jag fram till staden, där jag möttes av grattande av David och samtalade med honom och hans flickvän innan de skulle sitta vid en dator där det fanns en lärare som jag blev skrämd av. Så jag sprang iväg med Helena för att hitta Mike (som jag inte fick se en enda gång under dagen! ;__;) och möttes av Edward som betedde sig som Edward. I Twilight O.o Stirrade på mig som att jag luktade illa eller något > > Jag förstår hur Bella känner sig. Även om det inte är det enda jag störde mig på med... jag viker från ämnet~!
Så joinade jag Jonna och vi sprang runt och var allmänt vi-iga. Sen så gick vi till Lärkan, jag gick till stan och köpte mig minsann en klocka innan jag for på dejt med Linda. Och vi åt minsann buffe på Thai Thai och det var minsann gott.
Så sedan när vi gick till skolan så var Edward i matsalen och hans kompis såg ut på oss, lutade sig fram och sa något till Edward som sedan såg ut på oss och var allmänt... vi-iga. Får killar verkligen viska sådär och kolla på folk? O.o
Sedan hade vi matte som var fysik och allting gick allmänt bra. Och min redovisning gick bra tycker jag faktiskt. Och sen så åkte jag, Sofia och Linda till Linda via Unbyn och plockade upp Jonna. Och berättade samtidigt för Lina om våran brilljanta plan som Sofia inte gillade. Eller gillade, men inte ville erkänna.
Och sen så satt vi och pratade, åkte och handlade mat och lagade tacos som var god. Och kollade på Idol och min person vann otroligt nog. Linda vann däremot Mysteriet på Greveholm, vilket inte var oväntat. Och alla ville bara sabba för mig hela tiden vilket gjorde mig sur och jag tyckte att världen var ännu ondare än vanligt. Och sedan kollade vi på en massa på tvn, medans vi googlade massa folk, så som Jared, Colin, Samuel L Jacksson, Hugh Jackman och Arne. Och kollade på lite fler bilder, innan vi somnade vid fyra. Längsta tiden jag varit vaken med tjejerna tror jag (om man bortser Kluntarna).
Lördag bestod av mitt glassätande (jag vill ha min glass Linda ;__;) och filmtittande på Prinsen av Egypten. Den är bra. Men jag gillar inte budskapet som den verkade ha (egypten är ond, kristendomen är bra, Gud är bra, alla andra är dåliga).
På bussen hem satt jag och Sofia med varsin iPod och var allmänt trötta och asociala (precis som hon skrev på sin blogg x3). Och sedan så har jag bara stirrat på söta pojkar och ätit mat. Och PB-killen fick "lugnt godkänt" av Sofia. Bara en liten bit tills han är "godkänt sex-on-legs" då xD
Well... Godnatt.
Jag ska gå och fantisera om Mike lite grann nu och möjligen skriva en mys-emo-moment med honom och Kain.
Happy birthday, happy birthday
Har ni någonsin undrat hur jag ser ut på morgonen egentligen? Nu behöver ni inte undra längre... >_> And oh, right...! jag är sjutton nu. Friheten is no more om ett ynka år T_T
You have been tagged!
Scared to death indeed!
MAJOR SPOILER VARNING PÅ CRIMINAL MINDS!
Okej, okej... Det är lugnt, jag fick en hjärtattack, men den gick över. Jag lovar. *pant pant*
Åherregud. Usch fy fan. Satan vad rädd jag blev. Usch, de får ju fan inte skrämmas sådär. Jag var helt jävla säker på att det var Reid som satt i bilen som exploderade, och sedan så slutar avsnittet och så säger de helt lugnt att säsong fyra början minsann inte förrens åttonde janurai. FUCK YOU säger jag bara. Jag var tvungen att kolla upp. Jag hade blivit ganska arg och Reid hade dött. Men det gjorde han inte, och jag är glaaad~ n___n
Spolier varning slut.
Huset fylls med skratt
Nu står min mor i köket och försöker lära min yngsta syster att skratta ondskefullt. Samtidigt som de håller på att baka en alldelens underbar Pinocciotårta. OCH CRIMINAL MINDS HAR BÖRJAT!! AHHH! VAD GÖR JAG HÄR UPPE NÄR TVN ÄR DÄR NERE??
Good chinese boy
Men nu ska jag misann gå och renskriva (att skriva med bläck gör att allting ser kladdigt och fult ut >_<) redovisningen och sedan även hinna kolla Criminal Minds om en timme. Men det ska nog inte vara någon fara.
Ganbatte!
Edward is stalking me! *said with a vioce like Shia's in Transformers*
Kyyaa~ It's really scary Daddy! ;_____;
This is who I really am
Advanced Global Personality Test Results
|
personality test by similarminds.com
trait snapshot:
introverted, secretive, messy, depressed, does not like leadership, somewhat nihilistic, observer, does not make friends easily, unassertive, feels invisible, feels undesirable, hates large parties, does not like to stand out, leisurely, suspicious, submissive, abstract, unpredictable, intellectual, likes rain, likes the unknown, negative, weird, not a risk taker, unadventurous, avoidant, strange |
Stability results were medium which suggests you are moderately relaxed, calm, secure, and optimistic.
Orderliness results were low which suggests you are overly flexible, improvised, and fun seeking at the expense too often of reliability, work ethic, and long term accomplishment.
Extraversion results were moderately low which suggests you are reclusive, quiet, unassertive, and secretive.
Tiwlight = Kroniskt öppna munnar?
Seriöst, det här var ju illa. (Länk.) Kolla på bilderna, men ni får ju läsa artikeln också, men alltså.... Munnen. Stackars man. Herregud, munnen. Hon har smittat honom! >_<
Something scares me in this place, I selfdestruct for days
Jagkommerattfetfailapåprogrammeringsprivetimorgon. Okej, jag tar det långsammare och betonar varje ord istället. Jag. Kommer. Att. Fet. Faila. På. Programmerings. Provet. Imorgon. IMORGON!
Gosh. Jag hatar verkligen att plugga, det känns som ett sådant slöseri med tid när det inte är någonting som är kul. Och det här kan man ju inte ens klassa som tråkigt. Jag menar; Sedan när bryr jag mig egentligen om vad en algoritm är och vad definitionen av en programmeringskod är eller vad fan en variabel är. Visserligen kan jag det typ, TYP, nu, men fortfarande så suger det. Och när jag tänker efter så vill jag bara säga exemplet de hade i boken så alla sega människor skulle fatta var en variabel är;
"Man kan tänka sig en variabel som en låda som man sätter någonting i, som har ett speciellt värde."
Crap. Jag kan bara gissa på att han inte är så snäll som jag vill hoppas att han är. Claes alltså (inte Kalle). Med provet då. Fast imorgon så är det ju över. Och om jag har förstått det rätt så behöver jag inte ens vara på engelskan efter det heller, för att bara halva gruppen ska redovisa då och jag har inte förrens på fredag(!) och det betyder att jag inte måste sitta och krafsa ner något skitdåligt ikväll. Plus att jag nog kan skippa delen om att Anne Rice har gillat att skriva sadoerotiska noveller/böcker. Yey~ Liver är nog inte så crappy just nu som jag vill få det att verka.
För förutom provet imorgon har jag ju bara en redovisning. Och två noveller som jag ska jämnföra. Och en evolutions-grej (tror ni man får göra den a la barnbok?). Och svenska redovisningen. Och fysikprovet. Och programmerings slutuppgiften. Och novellen till Litterär Gestaltning. Och matteprovet efter jul.
Okej, det var ganska mycket, min ångest är nog rättfärdigad.
Men engelskan ska inte vara klar förrens på fredag! WOHO~!
AIBS eller HIW?
I'll be home tonight
Alla vet vilka gayc0re och NoLongerIronic på bilddagboken är? Nehe, fint. Spelar ändå ingen roll egentligen.
I vilket fall som helst drömde jag att jag skulle fara och hälsa på dessa tu som bodde i ett hus tillsammans i typ Upplandsväsby eller Värmland (jaja, jag vet att ena är en stad och andra ett län/vad det nu är). Så jag gjorde det. Jag och gayc0re kom värsta bra överrens och så, men jag upptäckte att NoLongerIronic minsann verkade sitta och kolla lite skumt på mig. Och jag slog henne inte faktiskt xP (Jag refererade till Frank i Foal där han slår väggen som ser konstigt på honom.)
Jag frågade henne vad det var och tydligen var hon avundsjuk (och arg) på mig för att jag satt och pratade med gayc0re hela tiden. Så förklarade jag för henne att vi bara pratade (som man kunde se ó.o) och sen så blev vi kompisar också <3
Mihi~
Det var minsann en udda dröm det med. Jag börjar misstänka att Jonas smittar mig med sina konstiga drömmar.
Framing Glasses
Okej, det är officiellt nu; Jag har en fetish för söta pojkar och flickor med glasögon o_o
Wake up, wake up, wake up
Jag har värsta provet i programmering om två dagar. Jag har inte pluggat ett dyft. Jag fyller år om tre dagar. Allting känns grymt stört och jag vill som vanligt bara gå och lägga mig och sova. Men jag tänker banne mig äta kyckling nu och sedan ska jag sitta och anteckna sönder C++ boken och sedan tillsist ska jag färga utväxt och kolla på House. Och efter det blir det alternativt mer antecknande eller skriva klart kapitel femton av Romeo. Känns som att det skulle behövas banne mig.
Jag ska vara en duktig flicka fram till jul. Vilket påminner mig om att jag inte bara har prov på torsdag utan också engelska redovisning.
Pieces Pt. II
Jag ska se om jag kan skriva en fullskalig och redo novell på mindre än två timmar; Det är nämnligen tiden jag har kvar vid datorn just nu. Så jag ska väl logga ut från msn och slå av internet (okej, inte slå av) och skriva tills fingrarna blöder. Uppdatera imorgon om framgång eller misslyckande. Och jag ser ingen poäng i att ljuga för er, så ni behöver inte oroa er.
Oyami nasai~
---
UPDATE;
BIG failure. Jag orkade inte ens skriva en kvart innan jag började läsa lite Shounen ai. Tsk tsk, jag får väl skriva på Romeo i mitt rum istället, där jag inte har något internet x'D
Cause I will be the death of you
Eftersom jag tyckte att det var übercreepy att både jag och Sofia hade mardrömmar samma natt så ska jag ju självklart skriva det jag kommer ihåg av min också. Speciellt eftersom Sofia var med i den >_<
Tja, det var ju väldigt fult att jag hade en mardröm eftersom jag mer vilade mig i sovstadie än att faktiskt sådär nattsova, men jag antar att det också räknas som sömn. I vilket fall som helst så sov jag i mamma och pappas säng eftersom jag var tvungen att hålla Wille sällskap av någon anledning (jag har för mig att jag gick ner för att yla) och hade mardrömmen (alltså var inte det här en del av min dröm).
Det började med att jag, Sofia (Sofia AS alltså) och Matilda skulle flytta in i en lägenhet tillsammans. Det var typ min mormor och morfars gamla, jättefina, färdigmöblerade lägenhet som jag nu inte alls förstår varför vi skulle få den eftersom de båda var i livet. I vilket fall som helst så flyttade vi in i lägenheten och allting var prima.
I alla fall tills vi insåg att det kom en seriemördare in i huset och slaktade folk lite då och då. Jag tror minsann han lyckades döda både Matilda och Sofia och skulle hugga ihjäl mig, men jag lyckades fly.
Ungefär där var jag halvvaken och insåg att det bara var en dröm, en väldigt läskig dröm som jag ville slippa, men så tänkte jag att eftersom det bara var en dröm så kunde jag somna om. Så jag somnade och drömde det om och om igen och hade en mindre trevlig känsla.
Och jag fick minsann inte drömma att jag var gift med Edward efteråt eller att jag skulle fly med Mike någonstans med hans trevliga universitets-kompisar i en skåpbil xP
Hah~ *andas ut*
Imorgon kommer jag återigen ha sovmorgon (vilket är najs) och sedan så kommer jag bara ha bild~ <3 Fast efter det är det ju såklart onsdag >_<
But up until that; Jag är ledig och ska vila.
Avatar marathon numero dos
JAG VILL SE!! Nu! ;__;
Spoiler:
Azula blev galen. Zuko (min favis) dog nästan (wow, vad oförutsägbart att min favorit typ dör). Sokka och Toph pwnar och Katara blir räddad. Aang är allmänt svag och skulle just pwna the Firelord innan jag inte fick se längre > > Dumma sida.
End of Spoiler.
Wonderful~
Underbart.
Avatar quotes
Jag känner att det var ett tag sedan jag la upp ett roligt citat från Avatar och eftersom jag tänkte kolla klart animen idag (och göra det till den första animen jag sett slutet på) så kan jag ju ta ett kul ett.
Sokka: "Didn't you have anyone you cared about?"
Zuko "Well... I had a girlfriend, but since everyone thinks I'm a traitor I didn't want to drag her in."
Sokka: "Oh... My first girlfriend turned into the moon."
Zuko: "Wow... That's rough."
Vad fan svarar man på det egentligen? "Amen, min flickvän blev månen." "Jaha. Okej... Hm..."
I'm in love with Pressbyrån
Officiellt nu; Pressbyrån är min absoluta favoritbutik för tillfället. Vet ni inte varför tycker jag ni ska läsa veckans gångna inlägg. Däremot kommer jag ju aldrig mer få inhandla mina varmkorvar där ;__; Och dem som var så goda > > Typiskt söta pojkar att förstöra allting *sighs*
OCH(!) Heart Strings är en mycket fin yaoi. Eller fint tecknad i alla fall, jag kollade nämnligen bara på bilderna nyss, jag orkade inte läsa hela xP Jag ville ju inte att mamma skulle komma på mig med att läsa yaoi.
"Först ska du ställa dig på rätt avstånd och sedan så måste du backa med rätt acceleration..."
Men men, jag får åter en chans att umgås med mina polers och vara allmänt flummiga. Synd bara att det inte kommer vara nå kul folk på skolan alls. Eller inte som man kan springa och kolla på i alla fall.
Fast om man har tur kanske Arne kommer och vill gå labyrinten och vi kan tvinga Sofia att instruera honom. Det skulle vara VÄLDIGT kul att se x'D
Okej, okej, jag erkänner
Kyaaa~ Robin-kun~ *fangirl squeals*
Everybody scream your heart out
Look love; They've given up believing
Varför?
>Det känns som om jag har börjat många blogginlägg på detta sätt nu förtiden<
Okej. Jag vill äta en varmkorv. En jävla varmkorv. Får jag det? NEJ! Absolut inte. Varför? Jo, vi refererar gärna till ett blogginlägg jag skrev i tisdags (Länk), läs om ni vill innan ni fortsätter här. Jag ska i alla fall gå rakt på sak.
Jo, jag går helt enkelt in på Pressbyrån (den vid busstationen) med siktet inställt på kassorna direkt, för att köpa en varmkorv. Jag hinner fanimej inte långt innan jag gör en omsväng och går bort till tidningarna. Varför? Jo, för att det var inte säkert ifrån söta Pressbyrå-killar på Pressbyrån. För trots att jag trodde att nya LTU-killen (vilket betyder Pressbyrå-killen) bara jobbade på PBn vid Strand, så gjorde han tydligen inte det -.- Nej, för han jobbade på båda. Och stod numer mitt ivägen för mitt korvinköp. IGEN.
Jag börjar bli irriterad på den pojken. För han gör så att jag måste gå hungrig i flera timmar hela tiden ;__;
Can I be dreaming once again? - I'm reaching, helpless I descend
>Jag kan överdriva, det vet ni<
Jag har inte gått in i mitt rum idag sedan jag låste det imorse och åkte till skolan. Jag har inte _klarat_av_ att gå in i mitt rum än. Jag vill inte gå in i mitt rum. Jag vet hur det är där inne, jag sitter där när jag vill vara ensam och idag vill jag bara omge mig med människor. Glada människor, så att deras humör smittar av sig på mig. Men det går inte.
Jag har varit ändå ganska glad med tanke på hur trött jag egentligen är just nu. Jag är glad att jullovet kommer och räddar mig om tre veckor. Tre veckor går snabbt, det är snart över och jag kan bara... släppa allting. Det är bara det att den här veckan har varit för mycket.
Jag känner mig som ett ihopknycklat papper, en skräpbit man ska kasta bort. Bara det att jag träffar aldrig sopkorgen någonsin, jag bara knycklas ihop, kastas, men missar sopkorgen. Plockas upp och kastas. Om och om och om och om igen. Jag vill bara träffa papperskorgen nu. Är inte det rättvisst? Att jag tillslut får ett slut på den eviga berg-och-dal-banan?
Jag satt på bussen idag. Jag var allmänt trött. Efter jag hade lämnat kvar Jonna på sjuan och passerat Kalle och Tobbe som satt och övade tillsammans med resten av Labbrockarna inför öppet hus i helgen så kändes det som om jag skulle börja gråta. Jag hade ingen vettig anledning heller, jag var bara trött. Jag var trött och jag ville hem och lägga mig i soffan och bara se på tv.
Så sen när jag satt på bussen satt jag och tänkte på hur gärna jag bara ville sova för en gångs skull. Bara som blunda och åka till Råneå och vakna precis då. Men så tänkte jag att jag skulle vara vaken, för att se om LTU-killen skulle vara där - Det verkar ha blivit en rutin numer - för jag vet ju att han åker med de senare bussarna, även om jag aldrig åkt med honom sedan den gången han åkte med sin flickvän slash vad hon nu är.
Så steg det på ett par personer. Bussen stängde dörren och började köra iväg. Så stannade den och åkte bak ett par meter, jag tänkte att det var på grund av halkan, och på grund av att det kom en bil som skulle köra förbi. Så ser jag hur någon kommer springandes emot bussen.
Och jag ville av. Jag ville AV. Jag ville skrika åt busschauffören att inte släppa in honom, att han skulle släppa av mig och jag ville för allt i världen inte att han skulle kliva på bussen och sätta sig bredvid mig. Jag har ju kommit över honom, varför bultade mitt hjärta så?
Jag ville inte att han skulle passera mig.
Och jag har fortfarande inte gått in i mitt rum än. Mamma frågade mig hur jag mådde. Om jag var sjuk, höll på bli sjuk, för jag var ju så blek och jag såg ju så ledsen och trött ut. Och jag log ju bort det, för det är ju så jag gör. Alla vet när jag är sjuk, alla vet när jag är ledsen och de frågar mig. Alla borde veta att jag inte är bra på att ljuga, men de vill väl inte tränga sig på.
Dessutom är det Matilda som har det svårt. Det är hon som har haft en jobbig vår. Hon har en missbildning i ryggen och har ont. Det är därför som hon har gjort en massa skit.
Dessutom är det jag som ska vara duktig. Jag säger ju ingenting när jag har det jobbigt, för jag är så stolt. Jag jobbar på i alla fall. Jag säger ju ingenting, inte ens när det har gått över. Jag gör ju ingenting när jag mår dåligt, eller har ont. Jag sitter bara där och ler. Och sedan kryper jag in i mitt rum och överdriver.
För egentligen så passerade allting mig. Men det är bara jag som tycker det, för jag springer bort från allting. Och jag vill bara att allting ska vara som det var för ett år sedan. Fast egentligen som det var för åtta år sedan. Då var jag för ung för att någonting skulle betyda allting. Men nu är jag i den perfekta åldern.
Håller ni inte med? Är det inte så att tonåren är den alldelens mest perfekta åldern för att må miserabelt? Någon förstår mig väl ändå?
Jamen, ni kunde ju ha tänk på att det var snygga tänder i baren!
Så då ska jag väl berätta då (eftersom jag inte är fullt så sugen på att läsa i programerings-boken > >);
Det började med att vi satt i matsalen som typ var utbyggd så att där vi normalt kastar maten istället var ett härligt fin ställe att sitta på där det var varmt och ljust och allmänt trevligt. Det var fullt i matsalen, men det var ändå inte så mycket irriterande ljud och annat som kan störa våra konversationer xD Inte heller var det SMOCKfullt, utan mer som lagomt fullt. Jag tror det var mindre bord än vanligt.
I alla fall.
Så vi satt i den där fina hörnan och kollade på alla *hostMikehost* städarna som for omkring och... tja, städade med sina moppar i matsalen. En allmänt trevlig syn med andra ord. Fast sen bestämde Jonna och Sofia sig för att de skulle gå så de gick och kastade sin mat, och jag och Linda kom lite på efterkälken. Sen så gick jag (för Linda gick typ O.o) tillbaka till bordet för där skulle Jonas och Sofia sitta och vänta, men då var de inte där. Istället så stod Hugo och moppade golvet framför bordet. När jag kom närmre såg jag att Jonna och Sofia satt under bordet och gömde sig, så jag - och Hugo faktiskt - gick fram och kollade vad de höll på med.
Sen så började vi alla fyra (med andra ord är Hugo också inräknad, för dem som inte förstod det) att prata om Takida-konserten som vi var på för ett år sedan xD Hugo tycker att det var konstigt att vi inte hade sett dem, men det tyckte vi inte var ett dugg konstigt eftersom vi hade stått och hoppat längst fram. Då tyckte han att vi skulle ha kommit ihåg att han stod vid baren och visat sina snygga tänder (jag vet - *garv*).
Efter det så gick vi från matsalen tillsammans med Hugo som hade lämnat kvar moppen i matsalen och Jonna och Sofia försökte springa iväg från oss.
Och så gick det till när vi blev kompisar med Hugo.
Punkt.
Detta tycker Amanda om att;
Se Mike det första hon gör när hon kliver in på skolan på morgonen;
Det SUGER!
Att kolla på söta pojkars vlogs;
Det ÄGER!
Gissa vad jag har gjort idag -.-' Mitt liv är intressant, eller hur? x3
Vienna Teng - An Atheist Christmas Carol
It's the season of grace coming out of the void
Where a man is saved by a voice in the distance
It's the season of possible miracle cures
Where hope is currency and death is not the last unknown
Where time begins to fade
And age is welcome home
It's the season of eyes meeting over the noise
And holding fast with sharp realization
It's the season of cold making warmth a divine intervention
You are safe here you know now
Don't forget
Don't forget I love
I love
I love you
It's the season of scars and of wounds in the heart
Of feeling the full weight of our burdens
It's the season of bowing our heads in the wind
And knowing we are not alone in fear
Not alone in the dark
Alternativt; Söta pojkar suger
I alla fall. Min dag var allmän, eller var det tills jag skulle ha bild.
Eftersom vi slutade härligt tidigt från biologin efter hårt arbete *hostharkel* så bestämde jag mig för att gå och inhandla det som krävs för att avsluta Erika-chans julklapp. Det gjorde jag inte. Däremot satt jag och frös låren av mig på hållplatsen för att jag väntade på Sofias buss tillsammans med henne och Henrik och senare även Tobbe. När dessa personers buss hade kommit så gick jag till Pressbyrån vid Strand för att köpa en varmkorv.
Vilket jag Absolut Inte ville så fort jag hade sattit min for inne på affären slash kiosken i fråga. Detta på grund av att min nya LTU-kille (det är bara att inse det; Jag har *typ* kommit över honom, jag ser ju honom aldrig sedan han flyttat iväg till Luleå) står bakom kassan och ser übersöt ut i sin töntiga lilla keps.
Låt mig meddela de som inte har sett honom att han ser ut som en underbar blandning av emo och typ vanlig stylish kille á la... typ... Erik (Segerstedt) wtf?
Vidare; Jag kan inte köpa en korv av den vanliga anledningen - Man kan inte köpa en korv (eller övrig mat) när det är en söt kille i närheten, för man känner sig inte bara tjock, han kommer tro att man ÄR tjock också. Vilket man inte vill.
Och för att besvara allas fråga; Nej, jag ställde mig inte och bläddrade igenom nyaste numret av Dorian -.-' Jag tänkte faktiskt också över möjligheten att han skulle kunna tro att jag var inte bara transvestit utan också transsexuell. Vilket förmodligen inte hade gett ett gott intryck.
Så jag tänker gå därifrån helt tomhänt och hungrig och allmänt frusen (anledningen till att jag ville ha en _varm_korv). Och vem kliver då inte in på Pressbyrån om inte Hugo? Självklar ska ju han också gå omkring och se jättesöt ut också. Nu måste jag ringa Jonna också.
Men nej, det går inte för sig, min telefon får damp. Men Jonna har fattat vinken och ringer upp mig. Precis när jag ska gå förbi Hugo också må jag meddela. Vilket innebär att han förmodligen hörde lika tydligt som Jonna när jag ska just 'Hugo'.
Oh *sigh*
Mitt liv är ju alldelens för allmänt ibland, tycker ni inte? xD
Jul, jul - härliga jul
Sen så läste jag mitt mejl från *in*a.se och de sa att de inte ville skicka pappas julklapp till mig av anledning x och nu är jag arg istället. Dumma sidor. Bara för att jag är minderårig.
Blä.