Jag måste påpeka att vi har haft en otroligt kul dag. För vi har inte bara fallit tillbaka till våran gamla vanor med Knut och Egon (även om det inte är med Egon den här gången xD) och städis, som varit försvunnen de senaste fem veckorna. Jag tar det från början.

På morgonen, när jag kom till skolan idag, så möts jag direkt av Jonna som kommer springandes och skikandes emot mig. "Amanda, Amanda!" Jag ler och undrar när hon har blivit så glad av att se mig på morgonen. Så ropar hon något nytt; "Städis är tillbaka! Städis jobbar fortfarande här!"

Ja. Han har varit borta i fem veckor, spårlöst försvunnen. Nu vet vi i alla fall att han inte hade slutat jobba här. Och att han har en geisha tatuerad på vänstra underarmen (har inte riktigt sett den tidigare, bara att han har haft något där).

Senare när vi satt i matsalen och jag bad om att vi skulle gå ser vi hur Sofia fryser till och försöker få sig ur något. Det tar ett tag, för lång tid, innan vi inser att hon precis sett Städis. Ärsh då var det minsta man kan säga att jag tänkte. Sedan bar det av till Gesällen, skolans alternativa fik, eller vad man nu ska säga. Jag går först, Sofia kommer sen, Linda och sist Jonna. Jag märker inte att Jonna försöker säga något och går helt normalt (mitt normalt då) in och. Hjärtattack. Han står två meter ifrån mig och jag försvinner tillbaka. Creepy. Han får inte stå där och bara.... Vara i närheten av mig. Då dör jag ju!

Sedan så går vi bort till borden utanför i trappuppgången mot dörren som leder ut och försöker samla oss, i alla fall jag och Sofia. Efter lite skratt så klämmer Jonna ur sig "Knut Knut KNUT!" Och javisst, han går där ute, rakt emot dörröppningen och ser sådär cool ut som alltid.

Det har varit en riktigt läbbig dag med andra ord. Men väldigt kul. Och även om jag lovade mig själv att jag inte skulle falla tillbaka till gamla vanor efter incidenten som stängde ner min förra blogg och försvårade min skoltid i två veckor (minst) så är jag glad att vi återigen kunde skratta och flumma oss och tråna efter Knut. Om det nu var det vi gjorde. Och jag är riktigt glad att Städis är tillbaka. Jag har saknat att betrakta honom från avstånd, eller på nära håll för den delen med. Han och hans tatueringar.