~MAUSOLEUM FÖR SAKNADE~

En kall vind drog förbi snabbt, smekte hans redan frusna armar och slet i hans axellånga blonda hår. Snön knarrade under hans slitna Vans och han lämnade märken efter sig i det vita, puderlätta, täcket.

Det hade gått timmar sedan han lämnade skolan och omedvetet hade Emil tagit sig från skolans grindar till sina föräldrars grav. Han satte sig på huk bredvid den sju år gamla stenen, borstade bort snön som täckte över texten. Blommorna framför stenen hade för länge sedan vissnat - långt innan vintern hade kommit med kylan och den vita snön.

"Jag har tyvärr inga blommor med mig, men..." Han satte sig ner på knä i snön, kände direkt hur snön smälte och blötte ner hans byxor - Men det var inget han brydde sig om - och drog fram ett block, ett skrivhäfte som han egentligen använde till samhällskunskapen, ur sin gröna väska, lika nött som hans gamla skor. "Jag kan göra en blomma åt er."