Jag måste nog ha haft den sjukaste drömmen hitintills i natt. Alltså; Min sjukaste dröm. Hade jag i natt. Av alla nätter. Okej, kanske inte sjukaste, men sjukaste jag kommer ihåg och tycker är sjuk. Fast den är egentligen inte sjuk utan mer skum än... ja, ni fattar.

Så då ska jag väl berätta då (eftersom jag inte är fullt så sugen på att läsa i programerings-boken > >);

Det började med att vi satt i matsalen som typ var utbyggd så att där vi normalt kastar maten istället var ett härligt fin ställe att sitta på där det var varmt och ljust och allmänt trevligt. Det var fullt i matsalen, men det var ändå inte så mycket irriterande ljud och annat som kan störa våra konversationer xD Inte heller var det SMOCKfullt, utan mer som lagomt fullt. Jag tror det var mindre bord än vanligt.
I alla fall.
Så vi satt i den där fina hörnan och kollade på alla *hostMikehost* städarna som for omkring och... tja, städade med sina moppar i matsalen. En allmänt trevlig syn med andra ord. Fast sen bestämde Jonna och Sofia sig för att de skulle gå så de gick och kastade sin mat, och jag och Linda kom lite på efterkälken. Sen så gick jag (för Linda gick typ O.o) tillbaka till bordet för där skulle Jonas och Sofia sitta och vänta, men då var de inte där. Istället så stod Hugo och moppade golvet framför bordet. När jag kom närmre såg jag att Jonna och Sofia satt under bordet och gömde sig, så jag - och Hugo faktiskt - gick fram och kollade vad de höll på med.
Sen så började vi alla fyra (med andra ord är Hugo också inräknad, för dem som inte förstod det) att prata om Takida-konserten som vi var på för ett år sedan xD Hugo tycker att det var konstigt att vi inte hade sett dem, men det tyckte vi inte var ett dugg konstigt eftersom vi hade stått och hoppat längst fram. Då tyckte han att vi skulle ha kommit ihåg att han stod vid baren och visat sina snygga tänder (jag vet - *garv*).
Efter det så gick vi från matsalen tillsammans med Hugo som hade lämnat kvar moppen i matsalen och Jonna och Sofia försökte springa iväg från oss.

Och så gick det till när vi blev kompisar med Hugo.

Punkt.