Naaaaaw, übercute moment i Jordan - Rättsläkare ^w^

I alla fall; Till saken! Ganbatte!

Imorse, kring halv elva (okej, jag erkänner, inte morgon egentligen) så vaknade jag av att någon ringde och väckte mig. Jag kollade på mobilen, dolt nummer. Jag antog att det var mor min som med jämna mellanrum brukar ringa och väcka mig med dolt nummer. Men när jag svarar hör jag att det visst inte är min mor, utan någon kille som ville prata med min mor.
Vi hade en fin liten diskution om telefon nummer och så vidare då han undrade om övriga nummer att få tag på och jag förklarade att jag inte kunde några sådana ur minnet och han undrade om vi kanske kände varandra och jag kan meddela att han lät relativt chockad när jag sa att det är min mor (fast jag sa mamma). Så han frågade om ett hemnummer och jag sa nummret då (jag hade dock inte hjärta att säga att förmodligen så skulle det vara så att han fick höra min röst igen). Vi lade på och sedan inget mer.

Men tänk så lustigt det hade varit om han hade ringt och jag hade svarat.

Han: "Ja, hej jag heter Blabla och söker Ann-Kristin Andersson."
Jag: "Ja, hej det är jag igen xD"
Han: "Ja, då antar jag att Ann-Kristin inte är hemma."
Jag: "Nä, det är hon inte."
Han: "Okej, då ringer jag igen sen."
Jag: "Jag ser redan fram emot det."

Okej, jag hade nog inte sagt så, men ändå. Han hade snygg röst. Fast sen tycker jag de flesta killar har snygga röster.