"Jag tar ju dem för att se om du går in i mitt rum!"
"Jaha, så du menar att du går in i mitt rum och tar mina kläder för att se om jag går in i ditt rum?"
"Ja!"
"Ja, det är väl klart att jag går in i ditt rum och kollar om jag hittar mina kläder när jag saknar dem - Och det roliga är att jag hittar dem där fastän du påstår att du inte tagit dem."
"Nä!"
"Jo, det bevisades just."
"Jamen du är ju in i mitt rum och tar ju mina kläder!"
"Nej."
"Jo, du har tagit mina gråa byxor!"
"Nej."
"Jo! När du hade lånat dem så sa jag att du skulle stoppa dem i tvätten och då gjorde du det och sen så hade du på dem nästa dag!"
"Då var jag alltså INTE in i ditt rum och tog dem."

Det var just en konversation mellan mig och min syster. Kul att veta att hon går in i mitt rum och tar mina saker för att se om jag går in i hennes rum och sen försöker rättfärdiga det genom att säga att hon fick rätt. Som jag sa till henne; Klart jag går in i hennes rum och söker efter mina kläder med tanke på att om mina röda byxor som är stl 164 försvinner kanske inte mamma tar, eller pappa, eller Wilma. Undrar vart de kan ta vägen då? Och dessutom vet jag ju att mamma frågar om hon vill låna något, plus att hon aldrig tar kläder som hon inte kan använda. Eller skor. Som de kläder och skor jag hittat i Matildas rum.

Någon som känner att de kan förstå varför jag inte vill låna ut saker till henne sen när hon frågar?

---

UPDATE:
Vad tror ni hon reagerar på när jag säger att "jag frågar dig om du har tagit mina kläder och sen säger du nej och sen finns de i ditt rum i alla fall?" Jo, hon svarar med att säga att hon visst inte hade tagit kläderna. Jaha~ Så det är därför mina kläder finns i hennes rum, fastän hon inte tagit dem?

Intressant att veta.