Jag sitter och diskuterar stress med Sofia över msn just nu. Jag måste påpeka att jag måste typ ha det i mina gener att vilja skilja mig från folk så mycket som möjligt, för det finns fan inte en enda norm som mina "udda" vänner har som jag har.

Stress; Alla mina vänner verkar alltid stressa inför prov eller andra stora saker. Det måste vara jätte jobbigt. Seriöst. Visst, jag kan stressa, men jag tar ändå och gör saker i min takt och i mitt tempo. Om jag sedan sitter där och ska lämna in en uppsats om två timmar och inte ens har börjat med den, ja, då brukar jag ordbajsa ihop något eller så blir den inlämnad sent. Helst en dag eller två också.
Bantning och fett; Jag tror inte att det finns någon av mina vänner (kvinliga då) som inte har gnällt över sin vikt EN ENDA GÅNG (Erika kan känna sig som undantaget som bekräftar regeln eller wtf). Seriöst, när jag äntligen lyckats fly från en av mina vänners outröttliga tjat om att man är tjock eller äter för mycket eller inte tränar och crap - Ja då kommer nästa. Jag bryr mig inte om vad jag äter - Visst, jag kanske inte äter sådant som är mögligt eller sånt jag anser är äckligt, men jag struntar inte i något för att någon sagt att det är skadligt för hälsan. Om det nu kanske inte gäller att inte äta asbest för att det framkallar cancer. Även om det kan vara en lockande tanke ibland xD
Träning; Fan vad det gnälls mycket om att man ska träna hela tiden. Alltid är det någon som säger "oj oj oj, nu har jag inte tränt på två veckor, idag blir det nog ett rejält pass, ho ho ho!" Herregud människor. Mitt senaste träningspass som jag räknar (för nu räknar jag inte idrotten vi har en gång i veckan) var för ett år sedan. Bryr jag mig? Svar: Har jag en snopp? Jag skriter i träning om jag inte tycker det verkar kul.
Konstig; Jag tror inte det finns en enda människa som har kollat på mig och tänkt "Nejmen Gud så normal hon ser ut att vara!" och inte varit ironisk. Någonsin. Jag sticker ut, jag gillar att sticka ut och då menar jag inte sticka ut som i "Hej-här-är-jag-min-urringning-är-borta-för-jag-har-ingen-tröja" utan mer som i att folk vänder sig om och stirrar "Vad har hon PÅ SIG?" "Hur beter hon sig?" "Hon kan ju inte låta sådär!" WHAT A BUNCH OF CRAP! Big deal om man ser konstig ut, big deal om andra inte accepterar en för den man är. Gör man det själv ska man vara fucking jävla nöjd!

Vad fan är det där med att vara "normal"? Sluta skapa hat och fördomar med dumma ord! Idioter...