Man kan sammanfatta dagen i en mening. Faktiskt. Fast det tänker inte jag göra.

Sofia undrade om det inte var svårt att gå med converse-wannabe-skor och jag skulle visa henne att det visst inte var det. Jag kunde gå. Jag kunde springa. Jag kunde till och med sparka skon genom nästan hela korridoren så den flög på någon också. Men bara nästan.

Sen så lyckades jag klämma ur mig ett tack när Mike (fka; Städis) höll upp dörren till mig också. Sen sprang jag iväg så snabbt att jag inte hann höra om han sa något tillbaka för jag tyckte det var så pinsamt att jag började tänka på min novell. Och jag kan säga att det BORDE vara pinsamt också.