Alltså, att återupptäcka Lifehouse är smärtsamt. Riktigt smärtsamt. Och jag gör det typ en gång i månaden dessutom. Jag lyssnar på dem typ tre veckor, sen lessnar jag och en vecka senare dyker det helt random upp en Lifehouse låt på mp3 eller i iTunes och då är "Åh nej! Hur kunde jag inte lyssna på dem på hur länge som helst!" och sedan är jag fast igen. Jag menar; Killen har hur underbart egen röst som helst!

Lyssna bara; Take me away

Jag kan inte låta bli att vara kär i Jasons röst och låtar. Usch vad jag blir glad av honom! Och just den här versionen av den här låten är hjärtdrypande. Den kramar ut varenda droppe av viljan att skriva kärleks noveller med tragiska slut ur mig. Hur ska jag nu klara av att skriva den här novellen till svenskan >x<

Måste jag bli kär i den just nu? Crap.