Varför är alltid så fel i mitt huvud just nu? Jag vill bara låsa in mig på mitt rum i en vecka och bara skriva, skriva, skriva. Jag känner mig så jävla dålig just nu och jag vill bara hopppa in i en bok och låta allting vara bra.

Kan det inte finnas en gräns för hur allting får vara? Hur dåligt, hur bra och hur eländigt? Kan inte det finnas någon som säger att det finns för många dåliga saker i någons liv och att denna person ska unnas någonting. Gärna en paus. Från allting.

Men istället sitter jag här, öser musiken ur högtalarna på högsta volymen. Nu gör jag det i alla fall. Men det känns inte som det. Det känns precis som om jag skulle kunna höja och ha minst dubbelt så högt.

Jag längtar efter Erika.