Idag har jag bakat. Och gråtigt. Det blir känslosamma stunder här i huset när man försöker tvinga mig att fara på något Luftland med Wilma när jag inte vill sitta där i fyra timmar och göra ingenting. Speciellt när Matilda psykar lös och blir arg så in i helvete för att hon inte vill prata med sina kompisar för att de ska jobba.
Jag blev alltså känslosam för att jag inte har någon kompis som bor inom gångavstånd medans Matilda klagar över att hon inte kan prata med sina kompisar för att de ska jobba.

Nu ska jag fixa mig inför mina ego-shots.