Åh.

Jag tänker aldrig mer läsa Erikas blogg. Jag tänker gå och krypa in i mitt äckliga feta täcke och aldrig komma ut och låta svampar gro i mitt hår. Jag tänker sätta på den emoigaste musiken jag har på datorn och jag tänkte äta ekorrar till frukost lunch och middag. Och jag tänker aldrig sluta att kolla på Batman Begins under tiden.

AKA: Jag saknar Erika.

Hon springer runt nere i Stockholm och för allt jag vet så saknar hon folk, men har bara ringt och terroriserat Helena och Elin hitintills. Och min telefon bara ligger någonstans och jag tycker synd om den. Den förtjänar en annan ägare som faktiskt kan använda den. Eller som gör det. Jag kan ju, men gör det bara inte.

Oh God.

Jag känner mig som Tokou. Eller snarare som jag tänker mig att Hayato känner sig efter Tokou har stuckit till Konoha. Eller så som Hayato borde känna sig efter hans kompis har stuckit ifrån honom. Och jag blir pli förbannad om Erika inte blir torterad där nere som Tokou blir. Fast om jag känner Erika rätt så var det väl tortyr att inte ha en dator. Så det är nu jag borde träffa en av hennes kompisar och komma till henne och sedan ska hon flytta hem. För alla vet att när det i böcker eller serier går flera år så tar det bara några veckor slash månader i verkligheten.

Kom hem Erika. Eller hälsa på ibland i alla fall.

Nu ska jag krypa in i mitt täcke och gråta ett tag.