En jogging tur senare, fyra kilometer senare och en timme senare så skriks det fortfarande i huset. Det har hunnit bli drogkonfrontationer också, och jag vet ärligt inte vad jag ska tro. Helst av allt skulle jag vilja ut och springa igen, men jag orkar inte. Min energi gjorde jag av med när jag var ut och joggade nyss, så jag får väl helt enkelt ta och spränga trumhinnorna och tänka på någonting lyckligt.

Som Romeo om trettio kapitel. Eller alla noveller jag har i huvudet som jag inte fått ner än. Eller... Äh, jag vet inte, mitt huvud spränger och mina tarmar känns som om de ska käka sig ur min mage. Samt att benen värker de med.

Ps. Blir nog inget mer ikväll, eftersom jag vill spara inlägg 800 till någonting speciellt som jag vill säga ansikte mot ansikte till vissa personer innan det åker upp här, okej?