Jag har fått äta upp mina ord om John Donne. Han var mycket mer intressant än vad jag väntat mig, faktiskt. Och om han gör denna bild någon rättvisa (jag kunde inte likagärna säga tvärtom, eller hur?) så var han nog ganska stilig dessutom x3 Måste verkligen säga att jag har fallit hårt för hans The Ecstacy, The Broken Heart och The Triple Fool. Ack ack, vad de var fina - Dikter på precis det sätt som jag vill ha dem. Rättfram med bara lite måleri och utan särskilt stora ord.

Nåväl, ni kan väl få läsa en av hans dikter på min blogg, era lata satar. Men sen får ni söka reda på dem själv!


CONFINED LOVE
by John Donne

    Some man unworthy to be possessor
Of old or new love, himself being false or weak,
    Thought his pain and shame would be lesser,
If on womankind he might his anger wreak ;
        And thence a law did grow,
        One might but one man know ;
        But are other creatures so?

    Are sun, moon, or stars by law forbidden
To smile where they list, or lend away their light?
    Are birds divorced or are they chidden
If they leave their mate, or lie abroad a night?
        Beasts do no jointures lose
        Though they new lovers choose ;
        But we are made worse than those.

    Who e'er rigg'd fair ships to lie in harbours,
And not to seek lands, or not to deal with all?
    Or built fair houses, set trees, and arbours,
Only to lock up, or else to let them fall?
        Good is not good, unless
        A thousand it possess,
        But doth waste with greediness.