Nä, nu är jag lite less på Litterära Gestaltningen. Precis när jag avslutat novellen och tycker "YES! nu får jag äntligen bort tankarna från Edward!" så säger våran lärare någonting fint i stil med:

"Ni ska skriva ett filmmanus av era noveller."

Det är väl inte så hemskt. Det går ju snabbt. Väldigt, speciellt eftersom vi redan har klart historien i huvudet. Till hon säger att vi ska kunna MISTA LILLA detalj om våra karaktärer som ska vara med i manuset. Hårfärg, ögonfärg, längd, vikt, intressen, familj, läggning, politiska åsikter, fritidsaktiviteter, barndom, IQ och EQ (vad fan är EQ?) och allt annat som vi kan komma på som man inte tror har någon betydelse men spelar VÄRLDENS roll när man tänker efter. Som om personen i fråga har på sig blå eller ljusblå strumpor.

Det hela innebär med andra ord att jag inte alls får sluta tänka på Edward om jag ska göra ett filmmanus av min novell, utan att jag kommer fortsätta tänka på honom i minst fyra veckor till. Och inte nog med det, han kommer bli en av mina mest utarbetade karaktärer någonsin också. Den enda som jag tänkt ut mer om är Keitari, och henne har jag kommit på nya saker om i de senare fyra-fem åren.

Godkväll.