Jag gissar att cirka hälften av mina läsare förstår varför jag publicerade publicerade den texten nyss. Andra hälften gissar jag inte bryr sig om de vet varför eller inte.

Torsdagar suger, har jag bestämt mig för idag.
Själva skoldagen duger faktiskt (nu snackar jag i allmänhet, varje torsdag med andra ord), även om jag är lite sur över att det är en lång dag utan sovmorgon. Men av någon anledning så verkar ju allt helveteskap hända när jag kommer hem sedan på torsdagar.

Förra veckan så sprang mamma i taket över att jag var så outrageous att jag bytta kanal sex minuter innan hockeymatchen var över för att jag ville se Criminal Minds. Hon gick lös och skrek åt mig och tyckte att jag var barnslig och påstod sedan att jag ljög för henne.

Denna torsdag så tyckte jag att allting verkade gå väldigt fint, för mamma skulle inte komma hem förrens jättesent så hon skulle förmodligen inte kunna skälla på mig. Men ack, jag har ju ytterligare en förälder. Far min satte sig vid datorn. Jag ville sitta vid datorn och eftersom jag har inställda tider då jag kan sitta och det är dessutom väldigt få tider, så tyckte jag att pappa kunde väl vara klar snart.
Jo, om jag ringde hem Wilma. Då blev jag så där outrageous som jag var förra veckan och ville inte göra det. För det kändes som om jag blev tvingad till att göra någonting bara för att jag skulle få sitta vid datorn. Typ utpressning. (För dem som inte förstår problemet med att ringa hem sin yngre syster borde veta att jag hatar att prata i telefon. Speciellt med främlingar, eller folk som jag bara halvkänner till vilka de är.) Så jag blev sur eftersom jag bara har den där tiden mellan sex och sju innan min tid nu mellan tio och elva.
Sen tycker pappa att det är mitt fel, för jag behövde ju bara ringa efter Wilma. Och sen blev han sur över det faktum att jag hade "saboterat" datorn (dragit ut sladden) och tänkte minsann inte fixa så att jag kunde sitta mellan sju och åtta istället. Men vet ni vad? Jag vill inte sitta mellan sju och åtta, jag vill sitta mina tider. Det är ju inte som att det är överdrivet långa tider, eller med väldigt täta mellanrum.

Men! Nu vill jag inte sitta här och vara sur över det (även om jag är det) och att jag missade halva Criminal Minds (igen). Jag ska istället berätta vad som händer idag i skolan; Något som Sofia skrattade så gott åt att hon hamnade på golvet och inte ens hördes. Linda med. Fast hon stod upp.

Känsliga läsare varnas; de som inte bryr sig om när vi springer runt och squelar över pojkar kan med andra ord sluta läsa här om de vill. God natt ^w^

Det var så här;
Vi kom ovanligt tidigt från lunchen - vi brukar alltid annars sitta till fem minuter innan lektionen börjar på torsdagar. Så kom vi upp till skåpen och upptäcker detta fenomen. Så springer vi runt lite grann och jag upptäcker att någon stackare har glömt kvar sin bok på ett bord. I'm thinking; "Oh my, tänk om det skulle vara Edwards bok :'3" och plockar upp den. Läser ämnesrad, namn och klass. Visst är det allas våran Edwards anteckningsblock. Jag visar Sofia och Linda innan jag tänker att jag måste ju gå och lämna den i personalrummet nere på fyran, där alla svenskalärare sitter. Annars kommer han ju att sakna sin bok.
Och vem kommer inte då om inte Edward den Store (*hostharkel*) själv? Samt lärare då. Jag blev panikslagen och glömde för ett ögonblick att jag höll i hans block. Detta släppte när jag hörde hans lärarinna fråga "Var hade du boken senast då?" och jag vände mig om och frågade "Har någon tappat sitt block?" som om jag var med i... Ouran High School Host Club med blommor i bakgrunden eller något. Mindre vacker och mer åt det dramatiska håller dock. Så klart hade han (det visste jag redan visserligen x3) och jag gav tillbaka blocket. Eller... jag räckte fram blocket och efter det fick jag en blackout av någon anledning och kommer inte ihåg någonting förrens jag går till Sofia och Linda som ligger respektive står bakom skåpen och försöker hålla sig ifrån att ASGARVA åt mig och hela incidenten.

Och sedan dess har Edward såklart känt att han varit tvungen att ockupera mina tankar ungefär lika mycket som USA ockuperar Irak. Eller vad de nu gör där. Så nu känner jag att jag mer eller mindre vill slå honom eftersom han verkar vara som en sån där "Wack-a-(*insert djurnamn here*)"-sak som finns på tivolin där något djur dyker upp ur ett hål och sedan ska man slå dem. Så därför så måste jag ju slå honom. Fast han dyker å andra sidan inte upp ur något hål. Hm...

Ni kan fortsätta mina tankar om ni känner för det. Jag ska läsa lite yaoi (som står för Yama nashi, ochi nashi, imi nashi och betyder Inget klimax, ingen poäng, ingen mening) och sedan ska jag gå och nappa i min sköna säng. Efter jag skrivit på Romeo faktiskt.

Good night and good luck.