Jag börjar känna mig orolig för mig själv. På grund av att pappa känner sig orolig för mig.

Det har hänt förut att mina föräldrar frågar hur jag mår, men nu försökte pappa verkligen klämma ur mig hur jag egentligen mår, för han tyckte att jag verkade ha varit nere hela helgen.
Gosh, jag har verkligen inget pokerface. Inte alls.

Jag trodde verkligen att jag lyckades dölja att jag inte alls kan sluta tänka på Edward och att jag verkligen vill göra det till bredden av att jag gör nästan vad som helst, men jag hade tydligt väldigt fel.

Jag måste sluta tänka på Edward. Jag måste. Även om jag förmodar att det är delvis mitt fel att han bara fortsätter att dyka upp. Kan ha någonting med att göra att jag skrev "Jag ser gärna Edward varje morgon från och med idag" i november förra året.

Oh crap.