Idag var det argumentationsredovisningsuppläsningsgrej. Jag tror att det kanske inte gått så bra som jag ville, men det är bara för att det var så kort och för att jag kanske, mest troligt, använde osakligt argument. Men jag tror faktiskt inte det egentligen, det känns bara som det.

Sen så tyckte jag att dagen var helt underbar och härlig för jag slapp se Edward på heeeeela dagen vilket innebär att jag slapp tänka på honom på heeeeela dagen. Men sen kom han och förstörde det när vi satt och hade svenska då vi inte ska ha det egentligen. Tänk, bara tänk, vad trevligt det hade varit om vi inte hade haft den lektionen.

Nåväl, det var ju underhållande att se att han hade likadan jacka som Sofia x3

Sen så satt jag och Jonna och skrev inköpslista till henne uppe på sjuan, innan vi (jag, typ) bestämde att vi går ner och går till stan istället så får hennes pappa, eller mamma eller vem som nu hinner först, komma och hämta henne där och gissa vem vi kanske hamnar bakom? Neeej, inte bara Edward, utan halva hans klass också - den manliga delen. Och de gick i bredd. Och väääldigt långsamt. På en skala över hur Sofia skulle reagera över långsamt; Hon hade blivit VÄLDIGT irriterad och sedan knuffat mig och sagt "Amanda, TRÄNG DIG!". Inte hemskt långsamt, med andra ord, då hade hon trängt sig själv.

Så vi hamnade bakom dem hela vägen till Åhlens, för där stannade Jonna då hennes padrés kom. Och jag följde efter Edward (Ofrivilligt, må jag säga!) inte bara till Smedjegatan som jag trodde att jag skulle göra, utan hela vägen till Shopping.

Jag var väldigt arg på honom när jag kom till busstationen, men sen blev jag väldans glad, för vem stod inte där och jobbade i kassan om inte självaste PB-killen? :3 Så jag var tvungen att köpa ett Granny-äpple av honom, bara för att. Och han sa hej (duh) med en väldigt fin röst som jag helt hade glömt bort att han hade.

Hela vägen hem från bussen så var jag JÄTTEglad och andra halvan så hoppade jag och log från öra till öra. Tur att man nästan aldrig möter någon på den vägen x3