Jag insåg just något. Inte egentligen så viktigt, men samtidigt så är det ändå viktigt. Hum hum... Vi ska bo i Solna i sommar när vi far till Stockholm. Ja.

Undrar hur det blir. Jag vill åka tåg i alla fall *funderar*

Jag är sugen på att måla just nu. Jag tror jag ska ta och göra det i helgen eller något. Eller möjligt någon annan dag i veckan. Nu är jag i alla fall riktigt sugen på popcorn.

Solen skiner, My Chemical Romance kvittrar (okej, kanske inte rikgtigt kvittrar, but you get the point) i hörlurarna och jag har suttit ute och avnjutit en skål med fiisk-soppa.

Det var nog den konstigaste meningen jag någonsin inlett ett inlägg. I alla fall så har solen bestämt sig för att titta fram efter att ha varit frånvarande hela dagen bakom en helt grå himmel. Den frina bron över Luleå älven som man vanligtvis brukar se väldigt mycket från skolan var helt blockad av dimman. Och då snackar vi att det är stort, eftersom denna bro inte ligger mer än ett par hundra meter från skolan. Mycket dimma dära.

Vi har fått en fin spanska läxa att göra. Bara sju sidor med uppgifter. yeey, that's great. Måste läsa klart min Lestat bok också, insåg att den ska ju vara klar på fredag och jag har inte ens läst halva än. Nästan, men fortfarande tre hundra sidor kvar. Ish.

Så jag vet inte riktigt hur jag känner mig nu. Återkommer med uppdateringar på humöret.

Jag är så lycklig just nu. Pictures of you är en fin låt och idag är en fin dag. Fast nu är det natt och jag blir bara ledsen nu när jag tänker på hur bra allt har varit.

Jag vaknade och kände riktigt att jag ville vrida nacken av någon, men steg upp i alla fall, för att kunna säga att jag var nere före mamma var det. Sen började den härliga dagen. En robust frukost med massa god mat och jag lyssnar på massa bra musik. Sen så sitter jag och ritar färdigt min fina illustration av Emil och Will som ser allmänt söta ut tillsammans.
Sen så drar pappa ut mig och Wilma på en skoterfärd ut på isen och jag tar en massa fina bilder, förfryser kinderna och skriker ut texterna till ALLA My Chem låtar jag har på mp3n och jag känner mig så fucking jävla fri. Jag älskar livet.

Allting har bara varit så bra idag. Jag tror inte jag kommer må så här någon mer gång. Det var första dagen sedan ett år jag kunde tänka på just honom utan att bli sorgsen eller ledsen eller ens kunna relatera eller komma vidare till de känslorna. Jag tänkte bara på honom och kände pure kärlek. Bara kände det och kände hur mycket jag älskar honom även om jag inte vet hur och att jag aldrig tänker släppa taget om honom.

Jag kände det, om än för bara några timmar, om än för att när jag väl går och lägger mig så kommer jag att gråta. Jag vet fortfarande inte hur jag känner, men mitt hjärta och hjärna håller på enas för en gångs skull. Jag bara hoppas att innan jag börjar tvåan (om jag nu kommer igenom ettan på ett år, hoppas det) så kommer jag i alla fall att veta hur det är jag känner.

Jag hoppas att hur det än är jag känner så kommer jag kunna säga det till honom. Jag lovar att försöka säga det innan det här året är slut.

Jag ligger i krig med mig själv. Jag vet inte ut och in längre och jag vet inte alls vad det är jag vill. Mitt hjärta säger en sak och mitt huvud säger en annan. Men så säger hjärtat något annat än vad det sa först och då ändrar sig huvudet igen.

Först så ville mitt hjärta att han var den rätta, men mitt huvud sa emot - sa att det bara var idioter som drömde efter den rätta, efter den enda. Mitt hjärta kämpade ivrigt emot, men gav tillslut upp. Jag orkade inte tro det längre och mitt hjärta sa till mig att även om han var den enda så var jag inte den för honom. Mitt huvud säger då till mig att jag är en idiot som bara ger upp honom, för även om han inte kan vara den enda eller den rätta så är han så nära perfekt som man kan komma. Att han är mina ideal och det jag drömt om.

Återigen så är de i krig med varandra. Jag vet inte längre om jag ska försöka, om jag ska kämpa och orka med mig själv. Jag vet inte om jag förnekade mig själv när jag skrev att jag var korkad som trodde att jag var kär i honom. Jag älskar honom, men jag vet inte om det är bara som en vän eller något mer. Drömmen jag hade i natt säger att jag haft rätt om mig själv och mina känslor under hela det här året.

Jag vet inte hur det är jag ska tänka längre. Det gör mig bara förvirrad att tänka på honom, men det finns inget annat som jag kan tänka på just nu. Inget annat känns lika viktigt, inget behöver mina beslut lika mycket. Jag måste veta hur jag ska göra. Jag måste få sluta tänka på honom, eller i alla fall få veta vad det är jag tänker om honom.

Alltså, jag måste bara hålla med Sofia, den här låten muntrar verkligen upp. Vem som helst skulle ha trott att jag var schizofren om de kollade in i mitt huvud under de senaste tio minutrarna. Seriöst, jag gick från lagomt glad, till små irriterad över cupcakes till stryphumör på syrran till pure madness på henne och mamma till lycka över All the same.

Schysst alltså. Jag är officiellt schizo!