Morgondagen kommer nog att börja mindre trevligt, gissar jag. Eller morgondagen och morgondagen, idag, om åtta timmar. Eller sex.

Det hela börjar med att jag vaknar om sex timmar. Kommer förmodligen att försöka väcka Erika och Tim, men sedan misslyckas och efter det så äter jag frukost. Om sju timmar sitter jag på bussen, osminkad, med fettigt hår och samma kläder som jag sitter i nu (som jag mest troligt kommer sova i också). Om åtta timmar så ska jag försöka förklara för vår Programmeringslärare att jag minsann impulssov hos en kompis och att jag varken hade med mig klädombyte, tandborste eller dator. Vilket resulterar i att jag inte har någon dator på programmeringen imorgon heller.

Tomorrow will be a great day!

Nighty night!

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte (etc), jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, JAG VILL INTE!

Jag vill inte veta de nya klasserna, jag vill inte splittra våran nuvarande klass, jag vill inte ha några nya personer i mina nya klass, jag vill inte heta något annat än NV3C nästa termin och jag vill absolut inte ta studenten som något annat än NV3C med dem i min klass.

Jag vill inte, jag vill inte.

KAN INTE DET HÄR VARA ÖVER SNART?

Jag är muy arg på Linda just nu. Eller inte muy, men ganska i alla fall. För det var elakt av henne att missa bussen, bara så att hon råkade få en helt ledig dag och jag nu får sitta ensam och ha programmering. Jag gillar inte programmering alls. Usch, fy, TRÅKIGT!

Ajdå, kanske måste öppna programmet i fall våran lärare bestämmer sig för att kolla in vad jag håller på mig... >_> Isch, nu kom han.

I alla fall; Linda, jag är arg på dig!

Nåväl, jag får väl helt enkelt sitta och fixa till min fin-fina sida till mitt rollspelsprojekt, så att folk kan kolla vad fan det är jag tänker tvinga dem att vara med på. David, Simon och Erika är i alla fall med på det hitintills. Tim också.

Well, ny ska jag programmera *hostharkel* See ya~

Jag känner att jag har varit en aning oproduktiv idag faktiskt. På svenskan satt Lena bara och pratade medans jag åt choklad och läste Fushigi Yuugi (den är awesome) och på engelskan var det mer eller mindre likadant. På matten tycker jag att jag var produktiv, om hemliga agenten Kent tycker det också, det återstår väl att se. Typ aldrig någonsin. Men jag tycker att jag gjorde en jättefin bild i alla fall! Som ni ska få se om scannern vill funka...

YES! Sieg hail! (Döda mig icke, ni vet hur jag är, så stäng inte ner mig ;_;)

Here you go;

 <---- Skall ses i full storlek, så klicka gärna på bilden om ni känner för det? :'3

I villket fall som helst så fick jag en superawesome idé av den här bilden, att göra en seriestrip, men eftersom det tar tid så återkommer jag med den i ett senare inlägg. Okidoki?

Byebye ♥

Idag var det argumentationsredovisningsuppläsningsgrej. Jag tror att det kanske inte gått så bra som jag ville, men det är bara för att det var så kort och för att jag kanske, mest troligt, använde osakligt argument. Men jag tror faktiskt inte det egentligen, det känns bara som det.

Sen så tyckte jag att dagen var helt underbar och härlig för jag slapp se Edward på heeeeela dagen vilket innebär att jag slapp tänka på honom på heeeeela dagen. Men sen kom han och förstörde det när vi satt och hade svenska då vi inte ska ha det egentligen. Tänk, bara tänk, vad trevligt det hade varit om vi inte hade haft den lektionen.

Nåväl, det var ju underhållande att se att han hade likadan jacka som Sofia x3

Sen så satt jag och Jonna och skrev inköpslista till henne uppe på sjuan, innan vi (jag, typ) bestämde att vi går ner och går till stan istället så får hennes pappa, eller mamma eller vem som nu hinner först, komma och hämta henne där och gissa vem vi kanske hamnar bakom? Neeej, inte bara Edward, utan halva hans klass också - den manliga delen. Och de gick i bredd. Och väääldigt långsamt. På en skala över hur Sofia skulle reagera över långsamt; Hon hade blivit VÄLDIGT irriterad och sedan knuffat mig och sagt "Amanda, TRÄNG DIG!". Inte hemskt långsamt, med andra ord, då hade hon trängt sig själv.

Så vi hamnade bakom dem hela vägen till Åhlens, för där stannade Jonna då hennes padrés kom. Och jag följde efter Edward (Ofrivilligt, må jag säga!) inte bara till Smedjegatan som jag trodde att jag skulle göra, utan hela vägen till Shopping.

Jag var väldigt arg på honom när jag kom till busstationen, men sen blev jag väldans glad, för vem stod inte där och jobbade i kassan om inte självaste PB-killen? :3 Så jag var tvungen att köpa ett Granny-äpple av honom, bara för att. Och han sa hej (duh) med en väldigt fin röst som jag helt hade glömt bort att han hade.

Hela vägen hem från bussen så var jag JÄTTEglad och andra halvan så hoppade jag och log från öra till öra. Tur att man nästan aldrig möter någon på den vägen x3

Här sitter jag och försöker komma ihåg vad jag hade för superargument för att tala för genkonstruktion imorgon. Men allt jag kan komma på att jag har tänkt som är jättebra har jag redan skrivit ner, vilket suger, för då har jag bara ett argument. Och jag ville komma ihåg det nu så att jag kan skriva ner det och ha klart till imorgon.

Nåväl, här får ni se några av mina argument till varför man ska få konstruera gener själv (hehe, typ...);





Bilderna kommer från Mikas.se och självklart har jag ingen som helst ägande rätt till dem eller personerna på bilderna. Oturligt nog...

Godnatt folks.

Haah~

Jag känner mig måttligt pigg. Igår blev det till att plugga programmering som sagt. Samt leta upp Lindas pappa i skolkatalogen. Vilket blev till stor del en nackdel för pluggandet, vilket resulterade i att jag fick sitta och läsa igenom trettio sidor på bussen idag, vilket inte gick så bra. Jag var väldigt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna, det brukar bli så när jag ska läsa någonting viktigt på morgonen.

Nåväl, nu finns det inte så mycket mer pluggande jag kan göra. Det jag kan kan jag och det jag inte kan, tja, det lär jag inte kunna smälla in i huvudet på tio minuter heller. Skönt att jag har klarat av det här provet om fyrtio minuter i alla fall :D

Hoppas Linda kommer nu snart bara, jag känner mig väldigt mobbad som sitter här helt ensam och inte gör någonting annat än att skriva på min blogg.

Min nya Organic Cotton tee är för övrigt väldigt mysig att ha på sig. Och väldigt snygg också, jag gillar den gula färgen faktiskt. Jag kan ta en bild på den senare och lägga upp bild på den när jag kommer hem (kring fem-sex tiden idag).

Ah well, nu ska jag väl ta och göra någonting annat så att jag inte bara sitter och ordspyr fram någonting så är så otroligt irrelevant att ni kommer spy upp det mål ni senast åt. För mig blir det gårdagens middag, eftersom jag inte hann äta någon frukost idag ;_; Jag får köpa en frukt i Gesällen eller något senare x3

Jag ska argumentera för/emot genkonstruktion. För mig betyder det om man ska få fixa till gener som man vill ha dem, vilket jag inte riktigt är säker på om jag är för eller emot. Jag lutar mer åt för faktiskt.

Nackdelen är att jag inte hittar något konstruktivt som jag kan ta info ifrån till min redovisning. Vilket suger. Kanske hittar jag någonting snart. Förhoppningsvis. Nåväl, jag får väl ge mig ut på internethaven igen och hoppas att jag inte drunkar.

See ya later, alligator!

Kort resumé av dagen i fråga;

Lite spring här och var. Redovisning på svenska från annat håll att lyssna på. Redovisning på engelskan att redovisa om. Huuh, säger jag.
Biologilektion där vi får lära oss om Mendels lagar - jag fick lära mig att det var biologiska lagar. Ack, jag som trodde det var fysiska lagar. Surt, sa räven.
Fick kommentarer om att det var en bra redovisning, vilket jag inte tror, av en viss klasskompis på alldelens för nära håll för att det ska vara gott om personligt utrymme för mig. Fick ett underbart quote ifrån Tulium (läs; stjäl, eftersom det är vad man gör när man quotar);

Naturvetare är socialt obegåvade pågrund av att deras kantiga mattespråk och IQ 200 (geniala överlägsenhet) gjort att de istället har svåra sociala handikapp och problem att uttrycka och föra en artighetskonversation (läs; hälsning)

Efter lunchen har vi matte, vilket gick ungefär lika bra som alla andra gånger. Jag kände hur Jennys onda aura försökte ha ihjäl mig då och då. Ganska ofta faktiskt. Mest hela tiden tror jag. Hon satt ju trots allt bredvid mig och vi pratade på som vanligt, så... ywah, you do the math. Inte för att vara vitsig.
Sedan idrott. Klättring. Börjar med klättring, lite brottning i mitten och slutar med striptease och kick-boxning. Från Lindas håll. Jag gissar på att jag har blåmärken imorgon. Och det heter faktiskt "spark i solarplexus" om man får en spark i solarplexus.

Shopping åt Fridorna och jag fick en påse. En fin en, med muffins på. Sedan åkte jag hem och jag tror minsann att Jonna får bli lite ledsen men samtidigt glad, för den söta pojken från Råneå tror jag är gay. Men ni vet hur jag är, jag tror det om alla.

Nu tänkte jag minsann informera alla intresserade läsare där ute att jag är halvt ledig idag. Jag har bara Bild och Formgivning och jag ska gröpa ur min eldfluga idag. Sen kommer jag nog sitta på Kulturens hus och mysa efter det. Hm...

Mamma är dock hemma och förstör lite av nöjet att jag bara har den där enda lektionen idag. Jag ville ju vara hemma och dansa naken i alla rum. Okej, kanske inte dansa naken, men vara ensam och kunna göra ganska precis vad jag vill. Vilket inte går nu, för mamma är hemma.

Otursdag i all ära och imorgon är det dessutom alla hjärtans dag. Det känns lite grann som att dessa tänker plåga mig under helgen.

Idag gick allting muy bueno fram till skoldagen - och veckan dessutom - var över och Linda skulle gå och fråga om hon fick skriva ut sin novell. Klart hon fick, Lena berömde dessutom våran redovisning återigen. Säkert för att vi skulle må lite bra när hon släppte bomben.

Nästa vecka så ska det pratas om när Naturtvåorna ska slås ihop till bara två klasser.

"Are you fucking kidding me?" ville jag fråga. Klart hon inte gjorde, det är fredag den trettonde. Alla vet att man måste ha otur, annars funkar det inte. Men att splitta på våran klass, det är väl ändå att gå över gränsen? Herregud, det jag måste ha tjatat mest om under min gymnasietid är förmodligen inte Knut, eller någon annan pojke, utan om hur jävla underbar våran klass är. Alltid, alltid, när den obligatoriska frågan "hur gillar du gymnasiet då?" kommer upp bland folk som inte fått höra så mycket blir mitt svar "tja, det går väl sådär, tur som det är har jag min klass i alla fall".

Halva min släkt måste veta om att jag gillar min klass vid det här laget. Men nu så får jag inte ens ha det; För vi kommer inte längre vara NV2C och inte på grund av det enkla faktum att vi blir treor snart, nej, det är på grund av börskrisen.

Helt jävla otroligt. Den drabbar även mig, mig av alla personer! Jag har ingen inkomst, det är knappt att jag har studiebidrag och knappast har jag något undanstoppat på ett sparkonto heller, men ändå drabbar den mig.
Skolan måste slå ihop klasser för att det blir för dyrt att ha det som det är nu. Komunen förlorar 200 miljoner kronor, eller vad Peter nu sa.

Min klass. Min helvetes jävla klass. Den där underbara klassen som jag inte kan tänka mig gymnasiet utan. Min underbara klass som jag ville gråta över på studenten och bara då, men som jag inte längre kommer att få ha kvar. Nej, det kunde inte ens tänkas över att man har kvar två hela klasser och bara en klass splittras för det måste ju bli rättvist.

Up my ass.

Jag hatar det här. Sofia grät precis innan Miljökunskapen, jag ville gråta men kunde inte. Jag kunde inte. Under hela mitt tonårsliv kan jag bara komma ihåg två gånger då personer som jag känner, utanför min familj, sett mig gråta. Två gånger. Kanske en tredje gång.

Jag grät på bussen hem. Jag grät. Jag snyftade så tyst jag kunde och försökte hålla tillbaka tårarna, men så fort som jag tänkte på vad jag kommer att förlora så kom dem igen. Så fort jag tänkte på vad som kan hända, så kom dem igen.

Jag vill inte. Jag ville inte. Jag vill goddamnit inte.

Jag vet att jag i alla fall kommer hamna med Sofia, Jonna och Linda. De kan inte sätta oss i olika klasser. De får inte göra det. Men om de skulle göra det... det var det värsta jag kunde tänka på. Att jag inte skulle ha någon av dem i min klass. Jag skulle hamna med en annan klass, träffa dem på rasterna och kanske någon lektion då och då. Men väldigt sällan. Och jag skulle hamna i min tysta snäcka igen.

Jag vill inte vara i en snäcka, jag vill inte vara inlåst. Jag... jag är utsläppt och jag vill inte ha det som i början av ettan igen. Då jag bara satt ensam och väntade på att skoldagen skulle vara över. Det var första veckan och jag vill inte komma ihåg någonting av den.

Jag vill inte att de delar på oss. JAG VILL INTE.

Jag vill att vi ska sitta i ett klassrum, allihopa. Jonna, Malin, Sofia, Linda och Linda, Maggie, Josse, Jenny, Linnea, Adam, Tomas, Kalle, Oskar, David, Gustav, Henrik, Tobbe och Bella. Vi och ingen ska vara borta. Ingen annan ska sitta med oss. Bara vi och ingen annan för i helvete.

Snälla säg att de ändrar sig.

Nä, nu är jag lite less på Litterära Gestaltningen. Precis när jag avslutat novellen och tycker "YES! nu får jag äntligen bort tankarna från Edward!" så säger våran lärare någonting fint i stil med:

"Ni ska skriva ett filmmanus av era noveller."

Det är väl inte så hemskt. Det går ju snabbt. Väldigt, speciellt eftersom vi redan har klart historien i huvudet. Till hon säger att vi ska kunna MISTA LILLA detalj om våra karaktärer som ska vara med i manuset. Hårfärg, ögonfärg, längd, vikt, intressen, familj, läggning, politiska åsikter, fritidsaktiviteter, barndom, IQ och EQ (vad fan är EQ?) och allt annat som vi kan komma på som man inte tror har någon betydelse men spelar VÄRLDENS roll när man tänker efter. Som om personen i fråga har på sig blå eller ljusblå strumpor.

Det hela innebär med andra ord att jag inte alls får sluta tänka på Edward om jag ska göra ett filmmanus av min novell, utan att jag kommer fortsätta tänka på honom i minst fyra veckor till. Och inte nog med det, han kommer bli en av mina mest utarbetade karaktärer någonsin också. Den enda som jag tänkt ut mer om är Keitari, och henne har jag kommit på nya saker om i de senare fyra-fem åren.

Godkväll.

Idag har varit en udda dag, minst sagt. Jag har för första gången upplevt hur det är att vakna och tro att det är fler dagar kvar än det är av veckan. Alltid annars är det att man tänker att det är fredag en torsdag, eller liknande. Men idag så vaknade jag och tänkte helt och hållet att det var onsdag.

Ingen idrott idag, tänkte jag. Det är imorgon, torsdag. Det är ingen programering idag, det är det ju på torsdag. Idag är det svenska, för vi ska redovisa.
Visst, helt rätt, ingen programering och vi skulle redovisa i svenska. Men nu är det ju så att vi har svenska på torsdagar istället för onsdagar och programeringen ligger på onsdagar istället för torsdag. Suck suck.
Så jag gick runt helt sonika på morgonen och hade ingen tanke på att packa ner idrottskläderna som jag skulle behövt ha med. Inte för att det hade gjort någon skillnad, för jag hade dessutom glömt att vi skulle åka skridskor idag, så då hade jag stått där i tshirt och mjukisbyxor som alltid, i full snöstorm och försökt hålla balansen på ett par isskor.

Nåväl, här får jag väl sitta och tycka att det är fy skam att jag inte är hemma förrens om drygt två timmar. Jag kommer hem med en tidigare buss i alla fall :D

Här sitter jag med en chokladkaka och ska skriva om min författare från Barock-tiden; Jonn Donne. Jag vill hellre gå bort från datorn, ringa Linda (för ingen annan bryr sig) och läsa upp hela intervjun med Danny. Hon kommer få sig surprizing news som får henne att gilla honom ännu mer när hon loggar in, misstänker jag.

Men jag ska vara en duktig flicka, för annars lär väl inte bara min lärare scolda på mig, utan även Linda och Jonna som jag ska redovisa med. Nåväl, det går nog snabbt om jag bara ska skriva en fem till tio minuter lång redovsning om en mister Jonn Donne. Hur mycket viktigt kan det finnas att säga om honom? Kom igen; han var ju inte ens snygg! Okej, kanske enligt den tidens ideal, men det var på 1600-talet!

Nåväl, nåväl, jag skall väl skriva då. Han kanske har skrivit och en annan fin dikt jag kan läsa upp annars~

Här sitter jag mitt i skolan på onsdag morgon och inte har någon lektion alls. Och nej, jag missade inte smset av Linda där det stod att vi inte hade någon datakunskap med 3:orna idag, men jag tänkte att jag likväl kan komma lite tidigare till skolan och hinna skriva på svenskan lite innan matten börjar.

Hjälp, jag vet! Vad händer med mig? Jag brukar inte frivilligt plugga, speciellt inte tidigt på morgonen ;__;

Hejhopplala~! Random intro.

Idag var det brandlarm minsann. En udda händelse. Vad som inte var så udda var att det var precis innan en fysiklektion. Jag och vem det nu var mer (Jonna tror jag) kom fram till att det är nog Kent som slår igång brandlarmet för att han tycker vi är hopplösa på fysik. Vilket vi nästan är också.

På vägen ut tryckte Jonna (omedvetet tror och hoppas jag) in mig i Edward. Turligt - det är inte ett ord, ne? - nog så gjorde jag ingen SS, utan bara S(prang). Rättare sagt så sprattlade jag till och kastade mig över Jonna (vem trodde ni egentligen) och väl ute frågade Jonna den oumbärliga frågan;

Hur var han? (Det är ett internt skämt)

Snabbt svarade jag "jätteleskig" - med ett E, ja - och försökte få värme i den kalla kylan.

Och i slutet av dagen så hade vi ingen Litterär Gestaltning som jag och Linda inte brydde oss om vi var sena till eller inte. Så med andra ord så drog vi ut på tiden - genom att gå till Claes och prata om morgondagens lektion (yeeey, ingen lektion på morgonen) och sedan gå och köpa semlor som vi gröpte ur all mandelmassa på och gjorde en ful klump av på bordet samtidigt som Hugo skulle gå förbi och kolla när Linda hade grädde på näsan - heelt i onödan. Hon var ju inte ens där, den rackarns läraren. Å andra sidan så slapp vi lektionen med Scenisk Gestaltning.

Istället vandrade vi omkring som yra höns på stan som vanligt istället.

De nya tiderna har kommit upp på schemat för Lindas och mina programerings lektioner. Så här ser det ut just nu och jag vet väl inte riktigt om jag ska vara nöjd över det eller inte:


Vi börjar med andra ord 8.15 på onsdagar, istället för sovmorgonen som vi brukade ha där. Inte så farligt kanske. Om det nu inte hade varit så att jag måste stiga upp två timmar innan det för att jag pendlar med buss en timme varje dag. Och jag är inte en morgon person. Och som om det inte var nog, så har vi fortfarande tidig morgon på torsdag. Frågan är alltså om det är värt att stiga upp klockan sex på morgonen för att slippa komma hem klockan sex på kvällen. Hm... jag vet ärligt talat inte.

Usch, jag har bränt tungan på te och det svider och den är säkert helt röd. Det är jobbigt, ungefär som när jag hade förkylningsblåsor, eller när jag hade jättetorra läppar och de inte ville fukta sig med lipsylen.

Och programmeringen blir nog icke klar ikväll. I natt. Skit samma, jag ska skriva på den nu och sedan på novellen till Litterära Gestaltningen, så att den blir bra, för Edward var en väldigt fin inspirationskälla (nej, INTE Twilight-Edward, utan Edward som jag tjatat om i flera inlägg på raken nu).